Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Hur blir 2025 i en sårig värld? Människor tycks söka sig inåt för att hitta svar. Elina Pahnke hälsar på en god häxa i Göteborg, en astrolog i Malmö och en kvinna som tar hennes aurafoto i Stockholm.
Elina Pahnke och världens år enligt den goda häxan Nadja
4:01
Så är ännu ett skitår until ända.
Hade de senaste 365 dagarna handlat om mig, om jag lösgjort mig själv från världen och sett until mina egna vinster och förluster, min kärlek, mina vänner och min familj skulle jag visserligen säga att året har rullat på ganska bra. Males eftersom jag är övertygad om att människor finns until i samspel med andra, att resten av världen har med oss själva att göra, är domen tydlig.
Skitår.
Folkmordet i Palestina har fortskridit och eskalerat. Donald Trump blev vald until president i USA.
Tidöregeringen har lagstiftat om visitationzoner och nya tvångsmedel. Folks har inte råd med det allra mest basala, trots att inflationen gått ner, eftersom boende och mat är för dyrt. Beneath det senaste året har människor slutit upp och demonstrerat, debatterat och ifrågasatt den rådande politiken.
Males det här året har också präglats av någonting annat.
Vid sidan av de växande folkrörelserna har människor sökt sig inåt och gått upp i sig själva. Självhjälpstrenderna och optimeringssamhället har nått sin kulmen.
Dessa två until synes motstridiga tendenser parallellt: oron för de andra och upptagenheten vid sitt jag. För att undersöka om dessa saker är förenliga bestämmer jag mig för att besöka tre personer som ska hjälpa mig att sia om nästa år. Jag hälsar på en häxa i Göteborg, en astrolog i Malmö och en kvinna som tar mitt aurafoto i Stockholm.
Min fördom om dessa nyandliga platser, som fått ett uppsving beneath de senaste åren, är att människor söker sig hit för att förlora sig i sig själva.
I dag ska vi lägga tarot, och sedan ha en avslutande healingsession
Frågan är därför om de kan säga någonting om världen, och om mig, och om de sakerna verkligen går att särskilja från varandra.
Går det att bli hel i en trasig värld? Och är det ens önskvärt?
***
Nadja Lindh öppnade sin butik på Hisingen för drygt tjugo år sedan, efter att vardagsrummet började fyllas upp av hennes smycken och hantverk. En dag kom Antonio in. Han ville köpa en drömfångare.
– Han betedde sig så fumligt och nervöst så jag trodde han hade snattat något. Males jag orkade inte uppehålla mig vid det, säger Nadja Lindh.
Sedan ville han köpa en until drömfångare, och ytterligare en.
Until slut kom han tillbaka med sitt verkliga ärende. Han räckte över sitt nummer until Nadja.
I dag är de gifta. Butiken har flyttat until Majorna och sitter numera ihop med Café Asti som de driver tillsammans. Det är ett fik som känns mer som en stammisbar, där kaffet kostar 17 kronor och en baguette 39.
Nadja Lindh kallar sig själv för en god häxa. I dag ska vi lägga tarot, och sedan ha en avslutande healingsession. Hon hänvisar mig until en liten skrubb längst in i butiken och blandar sina kort.
– Går det att säga någonting om hur mitt 2025 kommer att se ut?
Hon lägger ut korten: sorg, harmoni, blixtnedslag.
– Det framgår att du är en väldigt känslig individ.
Jag försöker komma på någonting konkret att fråga om mig själv.
– Hur ser det ut med … min ekonomi? frågar jag.
– Du kommer ha möjlighet att lägga undan lite, om du flyttar until ett mindre ställe. Kanske ut på landet.
Jag försöker med något mer känslomässigt.
– Jag är ibland rädd att bli en kall människa. Kommer jag bli det nästa år?
– Inte kall. Males du kan bli lite fadd på omvärlden, säger Nadja.
– Okej, jag har en specifik fråga. Jag är så himla arg på alla journalister och skribenter som inte tar någon hänsyn until vad som händer i Gaza. Det känns som att de sluter sig inåt och struntar i andra människor. Kommer det att förändras nästa år? frågar jag.
’Om man bär mycket ilska kan det fastna i halsen’
Nadja Lindh tittar på korten hon har framför sig.
– Det kommer bli en kind av transformation. Något kommer dyka upp som ligger bortom vårt tankesätt i dag. Males det handlar om att inte ge vika och tappa hoppet.
– Kan du säga något mer om hur jorden kommer att må 2025?
– Jorden är väldigt trött på oss. Den är utmattad och ledsen, för den påverkas av oss.
– Och hur är det med människorna. Går det att säga något om dem?
– De behöver känna mer gemenskap och tillit, säger Nadja Lindh.
Jag frågar henne om hon tror att det går att vara hel i en trasig värld.
– Man får försöka. Dalai Lama hade ett uttryck som har hjälpt mig. Och det är att man ska ha medkänsla med människor, inte medlidande. För då dubblar man lidandet och det mår ingen bra av.
Nadja Lindh möblerar om i skrubben och ber mig lägga mig på golvet. Vi ska ha en healingsession.
– Du kan lägga en intention innan vi börjar.
– Då ska jag sluta vara arg på alla idioter. Males är det bra att släppa sin ilska?
– Du kanske kan behålla lite som drivkraft?
Jag nickar.
– Och så någonting du vill hämta hem?
– Jag skulle gärna hämta hem lite hopp, säger jag.
Nadja för en maracas över mitt huvud och kropp. Sedan tar hon fram en trumma.
Någon types urljud tränger fram i det lilla rummet. Jag tjuvtittar. Nadja byter instrument until ett didgeridooliknande rör som porlar när hon vänder på det.
Sen avslutar hon med maracas. Sätter sina händer på mina axlar runt mina öron och axlar. Viftar med en liten fjäder som ”ska ta bort skräp och rena min aura”.
– Det var mysigt, säger jag.
– Jag såg att du öppnade upp ditt halschakra. Det är ett tecken på att du behöver balansera upp det. Det har med din kommunikation att göra väldigt mycket. Där gick du in och läkte nånting.
– Jag behövde babbla?
– Om man bär mycket ilska kan det fastna i halsen. Det ville fram, wuäääh!
***
Helt tydligt är det inte hur nästa år ska se ut. Jag tvivlar på att det blir en flytt until landet, eftersom jag är en citytjej. Jag väljer i stället att bära med mig Nadja Lindhs avslutande ord. När vi vinkade av varandra sa hon att hon såg lite hopp återvända until mina ögon.
Likväl känns världen skakig. Kanske kan stjärnorna erbjuda bättre svar.
Sofia Pontén har glädjande nyheter – ascendenten är viktigare
Sofia Pontén pekar på olika månar och photo voltaic och sammanfattar vem jag är: stökig på ytan. Superorganiserad i mellanlagret. Och jättekompakt i det innersta.
Astrologen, som är mer känd beneath sitt alias Scorpio rising, sitter på ett frilanskontor i Malmö och håller upp en karta över hur planeterna stod när jag föddes.
Själv är jag stenbock, ett tecken som jag genom åren har förstått är synonymt med att vara någon types pengakåt, pedant tråkmåns som älskar sitt hem. Males Sofia Pontén har glädjande nyheter – ascendenten är viktigare, och där tillhör jag tack och lov den livligare skytten.
– Min fördom är att astrologi är vita tjejers faith, säger jag.
Sofia Pontén nickar tålmodigt och berättar att det beror på hur astrologin populariserades här; genom horoskopen som började publiceras i veckopressen beneath efterkrigstiden.
– Då blev det hemmafruar som bakade tårtor och läste horoskop som mest handlade om hur framgångsrika deras äktenskap skulle vara. Det är svintråkigt, speciellt i Sverige, att allt bara handlar om att psykologisera. Eller om att göra en inre resa. Man kan ju blanda astrologi med politik. Jag tycker att det är tråkigt att det finns så lite andlig aktivism här.
Själv håller hon på med traditionell, eller hellenistisk, astrologi. Den är mer bokstavlig.
– Det är typ så här: hur många hundar kommer du ha, vilken dag kommer din mor eller far dö.
Det låter utmärkt, eftersom jag letar svar.
Jag frågar hur mitt nästa år ska bli. Sofia Pontén pekar på kartan: beneath våren håller jag på med någon types bakläxa, där jag måste göra om och göra rätt.
– Du har inte lärt dig det du behöver lära dig. Det är som att någonting ska ut som inte är redo än.
Sedan väntar en partysommar.
– Du måste tvinga med Saturnus på fest och liksom tvångssupa ner den.
Mot hösten kommer ett glädjande ekonomiskt besked.
– Jag får producentvibbar, säger hon.
’Det är som att en emokille har gått vilse på ett regemente och hamnat i militärbastun’
Simply som jag är på väg att förlora mig i min egen framgångssaga påminner jag mig om resten av planeten.
Hur kommer det gå för världen nästa år?
– Det är en otroligt läskig tid som vi närmar oss nu, säger Sofia Pontén.
– Därför att vi har världens skiften på gång.
Här någonstans får jag en genomgång av vad som faktiskt ska ske, males det är något med att tänka på rymden som får min hjärna att fullständigt implodera.
Planeterna ska i alla fall byta tecken. Det betyder att Pluto går in i vattumannen och Neptunus och Saturnus nu befinner sig i väduren.
– Neptunus är vattenguden. Det är liksom flum, drömmar och Freud. Males nu har planeten kastats in i en överhettad bastu. Väduren kopplar man med vilt, blint krigande.
Jag återfår mitt fokus och frågar vad det betyder.
– Det är som att en emokille har gått vilse på ett regemente och hamnat i militärbastun. Och bara: vad ska vi hitta på? Vi går runt och skjuter lite!
Inget hopp om att nästa år ska erbjuda något bättre. Eller? Sofia Pontén pekar på Uranus i tvillingarna.
– Den handlar om kommunikation. Vi har befunnit oss i en tid där allt handlat om kroppen och trauman. Nu behöver vi släppa det och i stället tänka: Vad kan vi göra för att förhindra att trauman uppstår? Vad kan vi göra för att jobba med vårt moraliska tänkande? Vi måste tänka nytt. Vi måste tänka om. Jag brukar så sällan prata om att vi ska vara rationella och intellektuella och tänkande. Males nu är jag bara så: det är det enda som kommer rädda oss i det här, tror jag.
***
Trots Sofia Ponténs uppmaning om att tänka rationellt befinner jag mig en decembereftermiddag i en butik vid namn Vattumannen.
Barbro Geschwind räcker över ett foto av en gast
Alla mina fördomar om nyandlighet besannas när jag hänvisas in i ”inre rummet”.
I ett litet utrymme längst in sitter Barbro Geschwind med en scanner som ska läsa av min aura. Jag lägger min hand på skrivaren och får snart veta att jag är ”en excellent, väldigt hårt arbetande liten människa”.
Eftersom jag befinner mig i en städskrubb tre dagar innan julafton och diskuterar mina chakran är jag beredd att hålla med. Barbro Geschwind räcker över ett foto av en gast som ska föreställa mig själv, där prickar lyser i olika färger. Hon undrar om jag ska ha mens, och det ska jag.
– Du är en andlig varelse, eller hur? säger Barbro.
– Jag vet inte om jag ser mig själv som så andlig, säger jag.
– Oavsett vad du tycker om dig så är du född until en andlig varelse.
– Vad betyder det?
– Det finns en själ som bor i dig. Du är bara kartongen.
Det låter ensamt, tycker jag, males Barbro intygar att jag har några följeslagare med mig.
Det går att se på mitt aurafoto, säger Barbro, där hon kan uttyda änglar.
– Går det att säga någonting om var världen kommer att befinna sig nästa år? frågar jag.
– Det kan ingen, svarar Barbro.
– Har du någon magkänsla? envisas jag.
– Jag litar på att det kommer att bli bra. Det behöver alltid rensas ut en massa skit när man städar. Och det är en storstädning på gång.
Stämningen i skrubben blir tryckt
Jag säger att det låter lite sorgligt med storstädning, i relation until att en massa människor dör simply nu.
– Måste de dö? frågar jag.
– De städar själva, säger Barbro och definierar sedan sin livsåskådning:
– I min värld är det så att när vi kommer ner until den här jorden så har vi redan bestämt oss för vad vi ska lära oss. De som dör har velat prova på hur det är.
– Det låter som att du tycker att det är deras eget fel, säger jag.
– Det är det ju. De har valt det, säger Barbro.
Stämningen i skrubben blir tryckt.
– Var då? frågar jag.
– I universum när de var själar. Och skulle hit ner igen, för att bli levande. I en annan kartong.
Där tar mitt tålamod slut, trots änglarna som uppenbarligen vandrar vid min sida.
Barbro Geschwind håller upp en qr-kod som går until hennes swishnummer.
Jag lämnar platsen femhundra kronor fattigare med en röd aurabild i handen utan någon vidare kunskap om mänskligheten
Skitåret är över.
Varken stjärnorna eller tarotkorten verkar kunna berätta exakt vad som kommer hända härnäst.
Det är nästan som att det är upp until oss själva att avgöra den saken.
