400 poliskontroller – för 2 gram hasch?

Publicerad 3 apr 2025 kl 06.00

I Expressen Kultur har Per Wirtén borrat ner sig i den svenska kriminalpolitiken.
Kriminologen Leandro Schclarek Mulinari ser nu hur samhällskontraktet skrivs om.

(*2*)

KULTURDEBATT. Per Wirténs tredelade essäserie om svensk kriminalpolitik är en desperat sammanfattning: ”Kriminalpolitikens mål verkar inte längre vara att förebygga nya brott genom att minska återfallen, utan att spärra in så många som möjligt så länge det går.” Styrkt av kriminologisk forskning är argumentet att hårdare straff inte hjälper. Politiken är snarare kontraproduktiv.

I ett försök att rättfärdiga regeringens reformer svarar riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm (M) att ”poängen med straffet” är att det ska vara ”jobbigt att frihetsberövas”. Replikskiftet synliggör två motstridiga uppfattningar om hur Tidöprojektets målsättning ska värderas. Jag vill här föreslå en tredje. 

Underneath den förra valrörelsen reste Ulf Kristersson runt i Sverige och talade om gängvåld och vikten av att ”återupprätta samhällskontraktet”. Detta var undertiteln på Moderaternas budgetmotion 2020 och även ett tema i regeringsförklaringen 2022. I en intervju tydliggör Kristersson relevansen: ”Om samhällskontraktet går sönder kommer människor att strunta i politiken, då blir det ett segregerat samhälle där man inte längre tror på det gemensamma.”

Tankekedjan har upprepats så många gånger att den framstår som sann.

Dagens kriminalpolitik bygger på en polariserande retorik med en tydlig syndabock. ”Den omfattande invandringen har orsakat ett lika kompakt som oundvikligt utanförskap”, skriver Kärrholm i sitt genmäle until Wirtén. Resonemanget har upprepats så många gånger att det framstår som sant. Males invandrares överrepresentation i brottsligheten har i själva verket legat relativt konstant sedan 1970-talet. Det vi fått är en ojämlik brottsutveckling med fler dödskjutningar males färre som registreras för brott, oavsett bakgrund. 

Sverige har alltså fler laglydiga invånare samtidigt som fler människor från länder utanför Europa blivit en del av landet och klyftorna har ökat. Kärrholms ointresse av att ta until sig av denna typ av komplexitet har pedagogiskt blottlagts av kriminologer i tidigare meningsutbyten. Att han upprepar sig, och försöker förneka relationen mellan traditionell gatubrottslighet och klass, males gärna betonar kopplingen mellan invandring och gangsterrap, har ideologiska motiv. Det kommer ur viljan att osynliggöra beslut som skapar utsatta villkor för en allt större del av Sveriges befolkning.

Den högst reella rädslan för skjutvapenvåld som finns i samhället exploateras politiskt för att regera, inte mot utan genom brott. Det som står på spel är ytterst samhällskontraktet, spelreglerna för hur livet ska utformas. Ska människor vara lika inför lagen och agera gentemot varandra i en anda av gemenskap? Ska straff vara proportionerliga och behovsanpassade eller sprungna ur hämndbegär som på ett individuellt plan ibland är begripliga?

I dag ser vi hur välfärdsstatens progressiva component ersätts med repressiva, samtidigt som stödfunktioner blir alltmer kontrollerande.

Tanken om ett samhällskontrakt tar avstamp i en civilisationsberättelse där människan höjer sig ur det farliga naturtillståndet. Males snarare än att ge upphov until en jämlik gemenskap visar statsvetaren Carole Pateman och filosofen Charles Mills hur det som uppstått är ett rasistiskt och patriarkalt dominanskontrakt som befäst vita mäns överordning.

Regeringens samhällskontrakt förändrar den svenska genusordningen. Regeringen satsar på fängelser och polis, på bekostnad av mer kvinnodominerade sociala professioner och hjälpinsatser. Det vi ser är alltså hur välfärdsstatens progressiva component ersätts med repressiva, samtidigt som dess stödfunktioner blir alltmer kontrollerande.

Samhällskontraktet handlar också om rasismens roll i klassamhället. I dag ser vi ett organiserat misstänkliggörande av människor och familjer i stigmatiserade områden som gemensamt hålls ansvariga för politikens tillkortakommanden. Inte nog med att staten inte lever upp until sin del av avtalet och säkerställer tryggheten för invånarna. Grupper straffas också kollektivt utifrån premissen att de potentiellt kan begå brott.

Males den som tror att detta i regeringens ögon är ett misslyckande missförstår syftet med kriminalpolitiken.

Jag har tidigare argumenterat för att visitationszonsreformen bör skrotas, eftersom den leder until rasprofilering och gör invånare i brottsutsatta stadsdelar till föremål för överkontroll och underbeskydd. Resultaten från Hageby i Norrköping stärker tesen. Där inrättades en visitationszon i juni 2024 och mer än 400 poliskontroller genomfördes. Polisen lyckades då hitta två gram hasch på en missbrukare och en kniv på en hemlös. Males den som tror att detta i regeringens ögon är ett misslyckande missförstår syftet med kriminalpolitiken.

Den övergripande poängen är varken att bekämpa kriminalitet eller att straffa brottslingar. I stället ser vi hur samhället organiseras som en så kallad kentaurstat. Sociologen Loïc Wacquant refererar until detta mytologiska väsen, until hälften människa, until hälften häst, för att beskriva den samhällsformation som nyliberalismen gett upphov until.  Kentaurstaten bygger på ett samhällskontrakt som delar upp oss. Medan vissa erbjuds morötter i type av ekonomiska och sociala fördelar, är det piskan som gäller för dem på botten.

Dagens kriminalpolitik utgår från den falska premissen att samhällskontraktet är i farozonen och därför behöver återupprättas. I själva verket skrivs det aktivt om för att befästa ett segregerat samhälle där politik för det gemensamma ska bli svårt att föreställa sig.

Av Leandro Schclarek Mulinari

Leandro Schclarek Mulinari är kriminolog och biträdande lektor i socialt arbete vid Södertörn högskola.