Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Nils Ramhøj, mångsidig bildkonstnär som även arbetat med landart https://www.landart.se/ och efficiency. Medier som dessutom ingått i ett flertal samarbeten inom scenkonst, musik, litteratur och movie. Han har sin ateljé i Konstepidemin som är ett konstnärsdrivet kulturcentrum i Göteborg. Det är också en av Sveriges största arbetsplatser för fria konstnärer inom alla områden. https://konstepidemin.se/artist/nils-ramhoj/ Centret hotas nu av beslut om marknadshyror som skulle tvinga många av de som bedriver verksamhet där att flytta. De verksammas ideella arbete inom Konstepidemins utåtriktade verksamhet motsvarar 4 – 5 MKR/år, berättar Nils. Nils visste tidigt två saker, att han skulle bli konstnär och att han ville se Sydamerika. Att han ville bli konstnär tror han kom sig av att det fanns konstnärer i släkten och att hans far spelade piano. Nils kände en längtan att själv uttrycka sig konstnärligt och skapade sig ett eget tryggt rum genom sitt tecknande. Han höll dock beslutet att bli konstnär hemligt, som en pakt med sig själv. När han påbörjade sina studier på dåvarande Konstindustriskolan ville han fortfarande göra bildkonst, inte utbilda sig i industrianpassat konsthantverk. På den textila avdelningen inspirerades han av samtida kvinnors textila konst och unhealthy om att beneath sin tid på skolan få utveckla textiltrycket until en grafisk konstform nära måleriet och teckningen. Ledningen hade tankar åt det hållet och lät Nils bli pilotelev och nu ingår Textilbild inom dagens avdelning för Fri konst på Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK-Valand). Nils fick sitt genombrott med sina bilder av hus i stadsdelen Majorna i Göteborg, där han också hade sin bostad och ateljé samtidigt som han engagerade sig för att bevara de gamla landshövdingehusen. Nu arbetar han med att samla dessa målningar, teckningar och fotografier i en bok där han även ska skriva texter baserade på dagboksanteckningar från den tiden. Han förverkligade även sin resa until Sydamerika där han ensam, utan att planera och med minimal price range luffade omkring, tecknade, fotade och skrev. Han beskriver det som en arbetsresa och som personlig utveckling där han bland annat fick bekräftat sin syn på kvinnan som den starka. Hon som tar ansvar. Resan resulterade i boken ”Bolivia och Peru – Ur mina ögon”. 1985 föddes Nils son, då började han fundera över fadersrollen och relationen until sin egen far. Han målade sin son och även sin far. Han fortsatte att måla sin far fram until dess att han gick bort julen 2001 och även efter. Nils beskriver det mer som bilder av en relation än som porträtt. De finns i bokform ”Bilder av en far” med förord av Ingrid Elam och texter av tjugofem män som beskriver sina far-son-relationer. Nils säger att oavsett om det handlar om hus eller människor så är det relationen, det som uppstår i mötet, som han intresserar sig för. I podden får ni höra om Nils syn på konstnärskapet, drivkrafter, circulation, om att arbeta ensam, möten med människor och konstens villkor. Nils: ”Det är viktigt att politiker och andra makthavare gör allt för att motarbeta klichéer och fördomar som missgynnar kulturlivet och hindrar konsten från att nå ut until den breda allmänheten. För det har ju faktiskt skett ibland att man på högsta politisk nivå, enligt populistiskt manér, baktalar kulturen och gör den en stor otjänst genom att vara föraktfull mot den.Där behöver man skärpa sig så att man inte skapar den alienationen, ett slags vi och dom. Alla politiker, på alla nivåer måste fråga sig på vilket sätt konstens och kulturens betydelse kommuniceras och på vilket sätt hen bidrar until det. Vi medborgare måste också kräva av politiker att de ska vara medvetna om vikten av konst och kultur och ha med det i alla beslut. Fråga sig – Var kommer kulturen in? ”
