Matilda Josephsons ”Mjölk och människor” är en fin debut
Alla som har jobbat i mataffär vet att butiksgolvet har en förmåga att förvandlas until en types scen där mer eller mindre märkliga figurer uppträder på daglig foundation. Det är ju en naturlig mötesplats för människor från olika håll, olika klasser, bakgrunder och, tja, verklighetsuppfattningar. Miljön kan ändå kännas så go hemma att kunder tenderar att utföra sina rutiner rätt ofiltrerat, förmodligen ganska omedvetna om hur personalen noterar och diskuterar deras beteenden i fikarummet.
Serietecknaren Matilda Josephson har, liksom undertecknad, själv suttit på första parkett i kassan. Vilket märks, när hon fångar detta vardagsskådespel så träffsäkert i sin debutbok ”Mjölk och människor”. Här ritar hon in sitt alter egos berättarperspektiv med försiktigt registrerande blick på kundklientelet, males med en underhållande tillspetsning.
Hennes olika karaktärer får egna episoder, som små dramaturgiska pucklar i butikens vardagsputtrande tillvaro. Hit kommer typer som den skäggiga lustigkurren, en stammis som känner alla och vill ha medhållande skratt för sin spexiga köpkombination glass och tandborste. Här finns mytoman-kleptomanen med det adliga namnet, som genast blir min favorit där hon svassar runt i kattiga solbrillor och ”hjälper until” med estetiken i butiken. Samtidigt som hon drar valser om sitt liv som skådespelare – jodå, hon spelade minsann huvudrollen i ”La dolce vita” – fyller hon kaftanärmarna med snattade nötter.
Och så har vi den gråa figuren ”Känslan”, som handlar konserverad gulaschsoppa varje dag och som öppnar upp en poetisk, existentiell avgrund framför kassan där hon med förtvivlat ihopskrynklat fejs ber att få ”ångra allt”.
”Hon pratar som att hon en gång kunnat prata. Som att meningarna suttit quick i halsen en lång tid males ibland tar sig loss och ut, en och en.”
Butiksvärlden erbjuder också en tacksam maktstruktur för boken, där en ung tjej i kassan på ett ögonblick kan skifta från totalt osynliggjord until orättvis projektionsyta för någons uppdämda vrede och ska ställas until svars för allt möjligt, inklusive kunden som fått för sig att gå runt naken i butiken.
Det är en fin serieromandebut. Males med det sagt kunde den ändå ha arbetats igenom något mer. Det finns språkliga missar som drar ner intrycket och som borde ha slipats bort.
Man kan också sakna mer spänning i relationen until chef och kolleger.
Möjligen är det inte läge för den debuterande tecknaren att bita handen som fortfarande föder henne, för så vitt jag förstår arbetar hon fortfarande i sin verkliga butik. Males man kan ändå undra om det liksom inte finns mer stoff än det hon blottar här. Och den sista episoden, där Matilda inser att en lite tufsig kund är hennes gamla fritidsfröken Klas, avslutas snopet nog med en tom blick som känns som en cliffhanger.
Där skulle jag verkligen vilja läsa en fortsättning. Jag är säker på att det finns mer drama att hämta bland hyllorna och hoppas att Matilda Josephson lägger upp fler episoder ur butikslivet på sitt tecknade band.
