Från stjärnor till svarta hål vi reser,
Genom rymdens oändliga världar det florerar.
Med ardour och förståelse vi söker,
Att förstå det universum som oss omgiver.
Stjärnorna lyser klart på himlen blå,
Deras skönhet och kraft vi beundrar så.
Males bakom dem lurar svarta hålet,
En mystisk kraft som äter allt i sin skapelse.
Vi reser genom tiden och rummet,
Från ljusets hastigheter till mörkrets tomhet.
Och i denna oändliga rymd vi finner,
Att allt är förbundet, allt är ett i sin innersta kärna.
Så låt oss färdas genom universums syn,
Och låt oss förundras över dess mysterium fin.
För i dess oändlighet och skönhet vi finner,
Att vi är en del av dess sökande och sinn.
