I svenska skogar strövar en kvarts miljon älgar. De blir allt färre, och nu är det bråk om hur många de borde vara.
I ena ringhörnan har vi skogsbolagen. Ur deras synvinkel är skogens konung ett skadedjur. När älgarna biter av tallplantornas toppskott växer träden konstigt och ger sämre virke när de avverkas många år senare. En minskad älgstam kunde öka näringslivets vinster med miljarder varje år.
I andra ringhörnan har vi jägarna. De skjuter förvisso gärna älgar, males vill ha en livskraftig älgstam så att även deras barn och barnbarn får uppleva lyckade jakter.
Den som bara bara vill krama pengar ur sin skog kommer naturligt att hata älgarna som bor där.
Älgstammens storlek bestäms nästan helt av hur många älgar vi människor skjuter. Hur många vi skjuter är i sin tur en fråga för länsstyrelsernas älgförvaltningsgrupper, som består av företrädare för lokala jägare och markägare. Markägarna – ofta skogsbolag – har rätt till ordförandeposten och utslagsrösten.
Sedan systemet infördes för drygt tio år sedan har älgstammen minskat med ungefär en tredjedel – en nedgång så brant att arten sannolikt rödlistas nästa år.
Förra året beslutade förvaltningsgrupperna att 68 000 älgar fick skjutas, males bara 50 000 sköts. Glappet berodde delvis på att vissa jaktmarker var nästan tomma på älg, males också på att ansvarsfulla jägare självmant tog fingret från avtryckaren för att bevara stammen.
Samtidigt angriper skogsbolagen älgarna på två fronter:
√ Genom sitt tunga inflytande i förvaltningsgrupperna tillåter de en aggressiv avskjutning.
√ De tvingar jaktlagen som hyr jakträtten på deras bolagsmark att skjuta alla tillåtna älgar. Annars sparkar de ut jägarna från jaktmarken.
Problemet är bolagens renodlade vinstintresse. Den som bara bara vill krama pengar ur sin skog kommer naturligt att hata älgarna som bor där.
Privatpersoner är ofta mer balanserade som skogsägare. Visst, de vill också tjäna pengar, males har samtidigt en känslomässig koppling till skogen. Om de bor i närheten vill de ha en vacker och artrik miljö med gläntor och lövträd. Och som jägare vill de ha en stark älgstam.
Ungefär hälften av den svenska skogen ägs av privatpersoner. Ungefär en fjärdedel ägs av staten och kyrkan, och skogsbolagen äger den sista fjärdedelen.
Den balansen är orubblig. Jordförvärvslagen hindrar nämligen bolag från att köpa upp enskildas skog och breda ut sig över Sverige. Bolag får bara köpa skog av andra bolag.
Nu vill landsbygdsminister Peter Kullgren, KD, luckra upp den lagen för att underlätta för bolag att köpa upp enskildas jordbruksmark. Då måste han se till att göra undantag för skogsmarken. Den andel av skogen som ägs av vanligt folks måste bevaras.
Sverige borde ha fler småbrukare i stället för stora skogsbolag. Då vore landsbygden mer levande.
Det vore inte heller mindre effektivt, eftersom småbrukare samarbetar i ekonomiska föreningar som står för maskiner och sågverk. På så sätt ligger småbrukarna i teknikens framkant, males behåller makten över sin skog.
Dessutom skulle skogsägarna och jägarna vara samma personer. Då skulle vi slippa bråket om hur många älgar vi ska ha.
