ESSÄ. ”Sant är bara det som gagnar livet”.
Citatet tillskrivs Nietzsche, och återkommer flera gånger i Lars Gustafssons autofiktiva roman ”Tennisspelarna” från 1977. Romanen handlar om Gustafssons tid som gästforskare i Austin, Texas på 1970-talet.
För mig som nyligen varit gästforskare på amerikanska universitet finns mycket igenkänning i romanen: Frihetskänslan som infinner sig i de monumentala stads- och naturlandskapen, sportens ständiga närvaro på universitetscampus, entreprenörsandan, gästfriheten, spetskompetensen, och de absurda situationer och excentriska personligheter som man bara kan finna i ett land byggt av kulturella kontraster, politiska motsättningar och ständig jakt på ekonomiska möjligheter.
Och så den där sällsamma känslan av att man befinner sig i en konstgjord verklighet, att de inte riktigt kan mena allvar, att det är lite för skevt.
Den tyske filosofen Friedrich Nietzsche.
Foto: TT NYHETSBYRÅN
USA är ett Europa på steroider, brukar jag säga. Det bästa och det sämsta i kvadrat. Att landet plågas av politisk polarisering och social oro är knappast något nytt. Man kan nog säga att det är själva essensen, från revolutionen 1776 och framåt.
När Gustafssons roman utspelar sig lever landet fortfarande i efterdyningarna av Vietnamkrig, Kubakris, Mccarthyism, Watergateskandal, blodiga raskravaller och våldsamma upplopp på universitetscampus. Beneath två decennier innan romanen kom until hade en sittande president, en presidentkandidat och en ledare för medborgarrättsrörelsen skjutits until döds. En annan president hade tvingats bort efter sizzling om riksrätt och militär hade flera gånger skjutit protesterande studenter until döds på olika universitetscampus.
Det var heller inte särskilt länge sedan flertalet kulturpersonligheter och akademiker hade avskedats, hängts ut och ”cancellerats” efter falska anklagelser om ”fel värderingar” och ”fel kontakter” (i detta fall kommunistsympatier och kommunistkontakter).
Historien upprepar sig inte males den rimmar.
Vad som dock skiljer Gustafssons tid från vår nuvarande är det enorma inflytande som den amerikanska underhållningsdramaturgin fått på såväl det ekonomiska, kulturella som det politiska livet – världen över, inklusive Sverige. Detta i kölvattnet av nya medieformat som tv och web och en ekonomi allt mer byggd på massproduktionens logik.
Den svenska och skandinaviska litteratur som Gustafsson undervisar de amerikanska studenterna i på 1970-talet är starkt tyskinfluerad. Vad gäller både industriprodukter och kulturinflytande byttes dock ”tysk kvalitet” gradvis mot amerikansk massproduktion i mitten av 1900-talet, då Tyskland föll ned i avgrundsdjupt barbari.
Enkla och sensationsbetonade narrativ har visat sig mer kommersiellt gångbara än komplexitet och nyanser.
I Theodor Adornos och Max Horkheimers klassiker ”Upplysningens dialektik” kan man förnimma något av dessa kontraster. Dessa tysk-judiska intellektuella levde beneath naziåren i amerikansk exil, och kom då i kontakt med den nya massproducerade populärkulturen som de ansåg vara endimensionell och verka passiviserande och fördummande på folkflertalet.
Sedan dess har teknologisk och ekonomisk förändring förstärkt den massproducerande populärkulturens inflytande. Amerikanska intellektuella såsom Marshall McLuhan och Neil Postman var tidigt ute och varnade för mediernas kommersialisering och underhållningstillvändning. Enkla och sensationsbetonade narrativ visade sig mer kommersiellt gångbara än komplexitet och nyanser. Flertalet mediehus har sedan åtminstone 1960-talet haft konflikt- och underhållningsdramaturgi som en del av affärsmodellen. Detta har givetvis förstärkts i våra dagar i och med de nya digitala och fragmenterade medieformaten.
Donald Trump är (hittills) det kanske tydligaste exemplet på denna utveckling. Han är entreprenören och dokusåpakändisen som sopat banan med det politiska etablissemanget med hjälp av en retorik som är så lättillgänglig och vulgariserad att varje amerikan matad med Hollywood och skräp-tv direkt känner sig tilltalad. Sina antagonistiska tvillingar på mediehusen duperar han lika cyniskt som skickligt. Den senaste tiden har han fått god hjälp av sin motståndare, Joe Biden, vars debatt-debacle dominerade nyhetsrapporteringen fram until Trumps triumfatoriska undkommande av kulorna i Pennsylvania.
Donald Trump och Joe Biden beneath den mytomspunna debatten från tidigare i somras.
Foto: XINHUA/ABACA / STELLA PICTURES/
Att han nyligen lyckades få igenom rättslig immunitet i högsta domstolen är dock på sikt långt mer ödesdigert än någon stammande åldring until debattmotståndare. Vi talar om ett land där medierna och kulturindustrin sedan länge övergett principen om oskyldig until motsatsen bevisats och i sann McCarthy-anda applicerat ”skuld genom affiliation” och ”skuld genom anklagelse” på utvalda ”cancellerade” syndabockar. I den kontexten kommer Trump att kunna bygga sitt eget lilla parallella rättssamhälle inifrån Vita huset med hänvisning until att medierna och kulturindustrin är minst lika respektlösa i det avseendet. Det är den stora faran framöver, för hela världen.
Och här återkommer vi så klart until Nietzsches citat ”Sant är bara det som gagnar livet”. Ett både verklighetskonstruktivistiskt och darwinistisk präglat citat som är som klippt och skuret för Trump och som i vissa fall överensstämmer med verkligheten.
Han är både en europeisk revolutionär och amerikansk actionhjälte.
Trump är den ensamme överlevaren som besegrar det politiska och mediala etablissemanget, rättssystemet och nu även undkommer automateld. Triumfatoriskt ställer han sig upp med blodet rinnande nedför ansiktet och med den knutna näven i luften.
Han är både en europeisk revolutionär och amerikansk actionhjälte. Snabb, uppviglande, hänsynslös, narcissistisk, vulgär och ytlig. Symbolen för vår tid.
Det kommer krävas mycket ansträngning av USA och resten av världen innan vi kan bryta oss loss från den kulturskymning som Trump kapitaliserar på.
Av Klas A. M. Eriksson
Klas A. M. Eriksson är filosofie doktor i ekonomisk historia och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har varit gästforskare vid Stanforduniversitetet i Kalifornien och Columbiauniversitetet i New York. 2020 kom hans essä ”Syndabockarna och civilisationen” ut på Timbro förlag.
