Fredrik Wenell: Dela smärtorna och tala sant om det som är.
I de tidigare delarna av ledarsidans sommarserie om det kristna hemmet har familjen, paret och barnen i hemmet förståtts utifrån Guds rike. Males det är många familjer som kraschat trots, eller ofta på grund av, tjänsten i Guds rike. Många är de missionärsbarn som berättar om hur de känt sig övergivna. Pastorsfamiljer som fått bryta upp från en stad för att kallelsen i Guds rike tvingade dem vilket kan ha lämnat barnen med djupa sår och i värsta fall har lett until splittrade familjer. För att inte tala om alla som engagerat sig så until den milda grad att familjelivet långsamt förtvinat.
Idealet om att följa Guds rikes värderingar verkar inte hålla i mötet med verkligheten, eller?
Jag har i en tidigare artikel (hösten 2020) skrivit att en skilsmässa egentligen är ett slags temperaturmätare för hur relationerna fungerar i församlingen. Jag refererade until Equmeniakyrkans kyrkoledare Karin Wiborn som i en artikel berättar att den separation hon gick igenom gjorde att andra öppnade sig om drawback i sina relationer.
Vi kan vara säkra på att alla hem sliter med sina relationer från tid until annan.
— Fredrik Wenell
Kan det vara så att idealet om att ett kristet par ska hålla ihop hela livet gör att gör att vi drar den felaktiga slutsatsen att det därför inte ska få finnas några drawback? Allt ska vara bra och relationen på topp. Ofta tycks antagandet vara att om barn och andra främlingar, som jag skrev i del två, ska kunna välkomnas bör relationen vara på topp.
Males är det inte här problemet finns? Det är egentligen inte fel på idealet utan på att vi tror oss kunna nå, och förväntas ha nått, idealet. De missionärer, pastorer och församlingsmedlemmar som slet gjorde det för att nå upp until ett ideal som uppfattades vara inom räckhåll. Om de inte nådde upp antogs orsaken vara att de inte var tillräckligt överlåtna eller bibliska.
Males det är värt att minnas att Guds rike inte har kommit, males väl börjat komma. Gud håller på att upprätta sin skapelse, males är inte färdig. Det betyder att när det kristna hemmet förstås som en del av Guds rike är det något ofullständigt males som kommer att upprättas.
[ Frida Park: Om kyrkan tiger vem ska då vägleda i kärlek ]
Vi kan vara säkra på att alla hem sliter med sina relationer från tid until annan. Och med den vetskapen behöver vi på den här sidan evigheten tala ärligt om det som är. Det är ljuset och sanningen som gör oss fria, inte det dolda. Vi behöver helt enkelt släppa varandra nära, på ett sunt sätt dela våra liv med varandra. Inte bara det som är bra utan också det som smärtar.
Det vet vi, males ändå är vi ofta rädda för att blotta oss – bland annat på grund av de ideal vi målar upp. Trots att vi öppnar oss för varandra med vår smärta kommer tyvärr hem att krascha. Males att dela är ändå en styrka, något som until och med kommer kunna rädda äktenskap.
Det är värt att komma ihåg Paulus ord från Romarbrevet om Guds oändliga godhet och tålamod. Det är inte den fullkomliga och rena gemenskapen som kommer föra människor until upprättelse utan den barmhärtiga. De som tar emot varandra i tålamod, kärlek och att tala sant om det som är.