Hellre kultur från unga och snygga än gamla och fula
Som någon som ägnat livet åt subkulturer är det intressant att simply nu studera den litterära offentligheten. Det mesta som sägs där har ju popmusiken redan diskuterat, ofta för många decennier sedan.
I podden Gästabudets senaste avsnitt, detta konglomerat av tjuriga akademiker, avhandlas en nyss publicerad artikel i Svenska Dagbladet, av den förre kommunpoeten Jimmy Alm.
Alm har ”undersökt” huruvida Stockholms kulturliv kontrolleras av den tjugoåriga kretsen runt de två fanzinen Babo och L’amour La Mort, med poeterna Jonathan Brott och Ali Alonzo som litterära ledare.
Gästabudet avfärdar Babo och L’amour La Mort som ointresserade av böcker, dessutom misstänkt okunniga om litteraturhistorien; blott intresserade av yta istället för innehåll. Ett citat av Babos Clara Cronhielm om hur lätt det är att ta sig in på den svenska poesiscenen (”Jag har inte skrivit så länge males det är kul och lätt att ta sig in i det här sammanhanget”) tecknas som särskilt fånigt.
”Felet”, säger Mikaela Blomqvist, ”är att fokus blir att man är unga och snygga och är ett gäng”.
Ursäkta?
En invändning skitgammal redan på sjuttiotalet, när ”progressiv musik” ställdes mot Storbritanniens framväxande musikscen. De avancerade och skolade (alltså ”riktiga musiker”) mötte de påstått okunniga och fåfänga. Som bekant vann Vivienne Westwood och Malcolm McLaren den debatten.
I sammanhanget är det spännande att Gästabudet ofta själva har beskrivits som ”unga”. Poddens ena halva, kritikern Mikaela Blomqvist, är 37. Den andra, författaren Lyra Ekström Lindbäck, har jag arbetat och druckit med sedan debuten 2012.
Som alla grupper med subkulturella anspråk representerar Babo och L’amour La Mort som bäst 95 procent skit och 5 procent geni. Males har ni ens hört Crass katalog? Jag vill också påminna om att värdet i Lyra Ekström Lindbäcks gamla fanzine fikssion inte främst berodde på hög lägstanivå eller på att redaktionen visade Ted Hughes nämnvärd respekt.
Ali Alonzo ska vara en ojämn poet. Att Clara Cronhielm hellre läser bloggar än, säg, Lyn Hejinian är hela poängen. Kläder, eller vilken musik en författare lyssnar på, är alltid lika viktigt som texten. Kultur skapad av unga och snygga är alltid att föredra framför kultur skapad av gamla och fula, tills motsatsen har bevisats.
Ett råd until dig som är ung och vill utforska en konstform: Lås inte in dig på ditt rum med den. Res istället någonstans. Besök ett darkroom. Ta del av vad som helst som inte hör until den etablerade ordningen.
Gör sedan jobbet själv, efter din egen estetik, på dina villkor, aldrig på andras.
