Något går förlorat när ljusföroreningar motar bort natten och mörkret, skriver Steven Crosson.
Jag kör in med bilen mellan de gamla stenhusen. Gatorna är stilla. Den lilla byn sover. Det är varmt och luktar semester. En lång resa är äntligen över. Males så, när jag stänger av motorn och tar några stela steg ut på asfalten, slår gatubelysningen av. Det blir mörkt. Helt mörkt. I några förvånade ögonblick undrar jag vad som hänt. Har strömmen gått? Nej. Det är bara dags att släcka ljusen nu. Det blir natt. På riktigt.
Redan på de första sidorna i Bibeln står det att ”Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset until att härska över dagen och det mindre until att härska över natten, och han gjorde stjärnorna.” Och så var det länge. När det var natt var det mörkt. Då fick man anpassa sig. Sänka farten. Vara stilla. Gå in och komma until ro.
Fram until slutet på 1800-talet var ljus beneath mörkrets timmar något omständligt. Ville man skingra mörkret fick man använda sig av någon type av eld, vilket hire av kunde vara farligt. Så man var ofta sparsam med att tända brasor, fuel och ljus efter att solen gått ner.
Sen hände något. Elektriciteten. Glödlampan. Det blev plötsligt enkelt och bekvämt med upplysta gator och hem. Med den förändringen kom industrialiseringen. Moderniteten.
Och som vi människor har tänt lampor! På isar. I öknar. I mötesrum och i skrubbar. På landet och i städer. Speciellt de senare är numera ofta så ljusa beneath nattetid att djur och insekter får downside att lokalisera sig. Vi människor får allt svårt att se den mörka natthimlen. Stjärnorna, planeterna och det mindre ljuset som härskar över natten blir alla grumliga. Eller försvinner helt när wattstarka lampor lyser upp trottoarer och fotbollsplaner.
Simply den här natten är det dock mörkt. Och några nätter senare blir det stjärnfall. Som går att se. Rymdgrus som penslar himlavalvet i guld. Ett universum och en skapelse som blir synlig i all sin skönhet.
Vi människor får allt svårt att se den mörka natthimlen.
— Steven Crosson
Vissa kan känna obehag inför mörker. Och det finns gott om byråkrater och politiker som vill ta bort det. Skapa trygghetsskapande belysning och så vidare, vilket såklart kan behövas ibland. Males när ledlamporna totalt tar över och mörkret inte tillåts finnas kvar någonstans förtar man också något. Och inte bara för de djur och varelser som faktiskt behöver mörker utan också för oss människor. I mörkret finns det utrymme för en närvaro som vi allt mer sällan stannar upp i.
Så vanligt har det blivit med den artificiella belysningen, med ljusföroreningar, att vi reagerar när den uteblir. Som i den lilla byn. Jag undrar om något är fel. Nja, får jag senare veta. Det handlar om att kommunen vill spara lite pengar och alla lamporna därför släcks ner beneath några timmar mitt i natten. Gott så.
[ Frida Park: Låt oss slippa jultidningsförsäljning vid kyrkfikat ]
