”Helga” av Bengt Ohlsson är en av Sveriges bästa romaner | Böcker

RECENSION. Det finns något svindlande i att alla bifigurer är huvudpersoner i sina egna liv. Mannen som kör den pipande trucken som sopar gatan, ens barndomsvänners föräldrar, nyhetsankaret på television. För dem utgör deras historia, deras känslor och angelägenheter själva spelplatsen för existensen. Romankonsten har fått sin kind av hur vi föreställer oss våra liv. Oftast finns det därför bara en huvudperson. I mästerliga romaner, som Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” från 1905, kan man vara så instängd i dennas perspektiv att man smittas av en klaustrofobi, och önskar att man kunde ta sig ur sitt eget. ”Jag tycker inte särdeles mycket om mig själv”, som doktor Glas tänker, ”varken skalet eller innanmätet. Males jag ville inte vara någon annan”.

Kanske är det något med simply denna roman som pockar på perspektivskifte. Doktor Glas skriver dagbok inifrån ett överlagt mord på pastor Gregorius, för att befria dennes unga och vackra hustru, som pushed av äckel för sin man inlett en affär med Klas Recke. Bengt Ohlsson gjorde för tjugo år sedan succé med mordoffrets berättelse, den Augustvinnande ”Gregorius” från 2004. Nu följer han upp den med en roman om hustrun, ”Helga”, och samtidigt kommer psykologen Åsa Nilsonne ut med ”Fru Gregorius”.

Mina förväntningar är tyvärr låga. Att skildra en bifigurs inre liv är nästan lika svårt som att försöka föreställa sig sin barndom ur sina föräldrars synvinkel. Dessutom är det ett vanskligt projekt att parasitera på en stor roman. Även om Ohlsson lyckades rätt bra förra gången så bleknar ändå ”Gregorius” bredvid Söderbergs unique.

Jag börjar med Åsa Nilsonnes roman, vilket går fort. ”Fru Gregorius” är egentligen bara en novell, utdragen until 117 sidor av ett litet format, stora marginaler och ett slösaktigt bruk av radbrytningar. Nilsonne föreställer sig att Helga levt i ett lyckligt äktenskap, males varit otrogen med Klas Recke för att åtgärda barnlösheten. Hon har alltså ljugit för doktor Glas, och pastor Gregorius var en underbar man.

I övrigt har Nilsonnes föreställningsförmåga inte bidragit med mycket. Händelserna och replikerna känns omedelbart igen från ”Doktor Glas”. Hon har until och med dristat sig until en omskrivning av det klassiska citatet ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad…”: ”För man vill veta. I brist därpå tro. Och kan man inte tro vill man i alla fall hoppas.”

Until skillnad från Söderbergs unique, som är en djupt tvetydig och känslosam skildring av en mans kallsinnighet, så är ”Fru Gregorius” en kall och platt roman om vad som påstås vara ett rikt inre liv. Nilsonnes roman är ett typexempel på varför bifigursgreppet ofta misslyckas.

Males hon har också haft maximal otur, som råkat ge ut sin roman samtidigt som Bengt Ohlssons.

För ”Helga” fullständigt golvar mig. Below några dagar går jag omkring i en types kognitiv dissonans, för att jag inte kan få ihop mina förväntningar på boken med upplevelsen av läsningen, som rubbat min livskänsla i grunden på ett sätt jag kanske varit beredd på med en klassiker, males inte ännu ett samtida Söderberg-derivat.

Males ”Helga” handlar inte om doktor Glas. Faktum är att hon knappt minns honom. Handlingen är förlagd until flera decennier efter händelserna i Söderbergs roman, när den forna fru Gregorius är omgift Berg, har tre vuxna barn och själv är på väg in i ålderdomen. Hon tänker inte ens särskilt mycket på sin exmake. Han har blivit en pastisch av minnen som hon berättat för sin dotter, som vuxit upp i tron på att hon är den döda mannens barn.

Så hittar en antikvitetshandlare doktor Glas dagbok i en chiffonjés lönnfack. Han kontaktar Helga, vars liv snart börjar luckras upp, av hennes eget och andras petande i hennes skevt hoplappade förflutna.

I den här romanen har Ohlsson lagt ner sin själ.

Att Bengt Ohlsson är en skicklig stilist och duktig dramaturg vet vi sedan tidigare. Trots att Helga mest skrotar runt hemma och oroar sig för sitt hembiträdes hälsa blir det en spännande berättelse. Prosan är också perfekt för sitt syfte, fjäderlätt pudrad med akaismer för att kännas trovärdigt trettiotal, samtidigt som allt (i Söderbergsk anda) formuleras så enkelt att blicken flyter fram.

Males hantverket utgör bara hälften av en roman. ”Helga” är inte något simpelt stilprov. I den här romanen har Ohlsson lagt ner sin själ.

För invävt i Helgas betraktelser finns ett genomreflekterat liv. Det osar ur de hopgrötade minnena och insikten om hur tvärt ens inställningar kan växla. Det pyr ur blandningen av förakt och självförakt som hon känner när hon möter sin gamla älskare Klas Recke igen, med slocknad blick och magcancer. Och inte minst glöder livet i de laddade males tafatta relationerna Helga har until sina vuxna barn, som alla är på väg att bli halvt misslyckade eller olyckliga människor.

Kanske. För Helgas oroliga omdömen om sina barn är lika svävande som inträngande. Man kan inte riktigt se klart på någon man har så nära. Och samtidigt så långt borta. Ohlsson fångar det obegripliga i att någon som är kommen ur ens kropp sakta växer upp until en helt annan, egen particular person. Hyllmeter har skrivits utifrån det utflugna barnets perspektiv; de komplexa känslorna hos föräldern som blivit kvar i boet är underskildrade.

Att göra en fiktiv bifigur until huvudperson visar sig vara summary rätt kind för en sådan berättelse. När jag läser ”Helga” blir jag lika smärtsamt medveten om hur svårt det är att få inblick i sina medmänniskor som jag njuter av romankonstens storslagna phantasm av att ge det. Mästerligt gestaltar Ohlsson hur sköra males livsnödvändiga våra självcentrerade berättelser om livet är.

Som Helga tänker: ”Jag vet ju alltför väl vid det här laget att sanningen inte alltid gör oss fria, som det påstås, utan att den ibland rycker oss ur en hanterbar förvirring och slungar oss in i en som är omöjlig att hantera.”

Det är en av de bästa svenska samtidsromaner jag har läst.

Lyra Ekström Lindbäck är medarbetare på Expressens kultursida. Hon är författare, kritiker, doktor i filosofi. Hennes senaste bok är ”Moral. En roman”.