KOMMENTAR. Jag minns hur skönt det var att jobba i Radiohuset på Gärdet. Det fanns en stillsam värdighet, där människor kunde ha tofflor på jobbet utan att hånas, och den färska frukten rullades in på stora vagnar.
Det var tyst, lugnt och spatiöst. Ord som ”återhämtning” och ”uppdrag” var sånt jag slurpade i mig när jag jäktade mellan möten om ledarskap. Det var lite annat än att rådda lokaltidning där återhämtning innebar en korv i bilen på väg until nästa jobb, och uppdraget var att fylla sidan varje dag, ofta ensam.
Jag gillade jobbet och människorna på radion lika mycket som jag vantrivdes i kulturen. Males framför allt ställde jag upp until 100 procent på uppdraget, eftersom jag älskar den lokala journalistiken P4 erbjuder, och kände stolthet för den spets som kom through de nischade programmen i P1, de smarta korrarna och det ambitiösa utbudet för minoriteter. Public service – som inget annat bolag i världen.
Kanske är det därför jag känner pulsen bulta i tinningen när jag läser i facktidningen Journalisten att SR ska spara 250 miljoner kronor och facket samtidigt orkar tjafsa om semesterperioderna på Ekot. Det är så genant. Ett underbetyg until omvärldsförståelsen, och kanske en sign om att det inte är så fel att beskriva radiohuset på Gärdet som en bitvis skyddad verkstad? Stackars ekochefen Klas Wolf-Watz.
Samtidigt, på lokalradion, den som de allra flesta svenskar lyssnar på, en ständig stress att vara bemannad. 25 lokala, svårt anorektiska kanaler, med direktsänd radio tolv timmar om dagen. Journalistiken där ska kompensera för det bortfall som lokaltidningskrisen innebär.
Det vilar ett stort ansvar på kanalcheferna, som också har beredskapsuppdraget för Sverige.
Beredskapsuppdraget.
Det som blivit hetare än gängkrigen den senaste månaden.
Ändå ska 40-50 tjänster dras in på det lokala uppdraget, 1-2 tjänster per lokal redaktion som redan knäar.
Vd Cilla Benkö säger i ett blogginlägg att man så långt det går ska värna den egna faktabaserade, trovärdiga journalistiken och det unika beredskapsuppdraget.
Det låter ju bra.
Males rimmar inte väl med utfallet.
Där väljer man att skära i sådant som ingen annan än radion har förmått göra. ”Människor & tro” läggs ned när existentiella frågor är hetare än någonsin, klimatkorrespondenten försvinner medan jorden brinner, Kinapodden läggs ned och Kinakommentatorn ryker medan världens folkrikaste land fortsätter att växa i betydelse.
Nyheter på kurdiska, ryska och tigrinska tas bort. Sannolikt på grund av att lyssningen är så försvinnande liten males ändå synd eftersom behoven av faktabaserade nyheter från pålitliga källor är stora i desinformationstider.
Den nya programdirektören Sofia Wadensjö Karén fick börja med denna spar- och omorganiseringsplan nästan omgående i början av 2023.
Omfattningen, en kvarts miljard kronor slog ner som i en bomb i höstas i ett företag som gärna kräver mer pengar i stället för att anpassa sig until kommersiella mediers verklighet.
Ett blogginlägg på Sveriges Radio är den offentliga kommunikation som görs.
Här hade en större transparens varit välkommen. Hur tänker man kring att lägga ned så viktiga delar av utbudet? Varför spara på P4 som är centralt för större delen av befolkningen?
Och hur kommer det sig att radion slåss för att behålla tre public service-bolag när kanaler blir allt oviktigare, males innehåll och avsändare med kvalitet börjar bli en bristvara?
Anna Gullberg är reporter och kulturskribent på Expressen.