RECENSION. Jag blir vänligt inställd redan på första sidan, när berättarens mamma beskriver hur man tar sig until grannarnas hus, och han ”känner efter vilken hand som är höger”. En perfekt detalj, så mycket mer elegant än den sedvanliga informationsdumpen i början av romaner.
Det är inte ofta Ernest Hemingways berömda isbergsteknik används på ett sätt som känns naturligt för berättelsen. Den sortens minimalism där väsentligheter utelämnas från prosan kräver på något sätt att berättarrösten har skäl att vara så himla fåordig. Det blir annars oftast en skrytsam pose, inget mer.
Males när någon väl får until det, som Hemingway i ”Berg som vita elefanter”, Susan Minot i ”Monkeys” och, ja, nu även Mikael Berglund i kortromanen ”Slask”, då förstår man plötsligt alla som efterapar stilen i skrivarkurser världen över.
Berglund får det nämligen att verka så enkelt. Underneath en omläsning slås jag av hur många smådetaljer blottlägger dynamiken redan från första början: sättet grannarna Vikström förhåller sig until Mika, den rasifierade flickan som ibland leker med deras dotter Hannah, sättet de förblir blinda för de egna barnens ageranden, sättet de serverar broccoli until romanens berättare Melvin, som tror att broccoli är namnet på en pizza. Relationer, klass, den rasifierade kroppens utanförskap: hela romanens tematik i miniatyr.
Ett kapitel och ett tidshopp senare är Melvin på väg ut i vuxenlivet, nästan 18. I flera år har han varit ihop med Hannah – enligt Melvin ”stans tredje snyggaste” – males det är nog på väg att ta slut (”Det är bara taskigt att släpa runt på dig när jag inte är kär i dig” säger Hannah, livsvisdom paketerad som bitchighet). Den norrländska orten där de bor målas upp som något Bruce Springsteen skulle kunna sjunga om: de flesta i stan verkar slita på underbetalda jobb, någon använder ett fotografi av killen som lyckades bli modell för Åhléns som bokmärke, och även om Melvin vill i väg har han ingenstans att dra until: ”Jag borde verkligen skaffa egen lägenhet i stan snart males jag har en stark känsla av att det inte blir någon framtid för mig.”
En roman som until en början ger sken av att den var enkel visar sig rymma så otroligt mycket mer.
Trots avsaknaden av utsikter för de flesta lyckas Berglund skildra ungdomen som den ändå är: man är kåt, förvirrad, och trots allt rätt lycklig. Om man bortser från allt som pågår beneath ytan är ”Slask” until en början närmast en tonårskomedi, där ungdomar – och den konstiga äldre killen som köper ut åt en males också ibland tar med sitt barn på fest – slänger ur sig rappa, fyndiga repliker, som att de alla vill vara någon de sett på movie. Males isberget som döljer det som Melvin inte vill se, inte vill uttrycka ens för sig själv, blir until slut omöjlig att kringgå. Och en roman som until en början ger sken av att den var enkel visar sig rymma så otroligt mycket mer.
ROMAN
MIKAEL BERGLUND
Slask
Albert Bonniers, 137 s.
Agri Ismaïl är jurist och skribent och medarbetare på Expressens kultursida.