Göran Rosenberg söker efter idén som samlar amerikanerna

RECENSION. ”They’re consuming the canine.” Det är ett ögonblick omöjligt att bli av med. ”They’re consuming the cats.” Videoklippet måste liksom ses om och om igen. ”They’re consuming the pets of the folks that reside there.” Vad var det som hände below presidentdebatten mellan Trump och Harris, varför pratade Trump på det här underliga, innerliga viset? Efter dussintals ”replay”-klick på Youtube tänker jag att det är hans användande av bestämd kind, ”the canine”, ”the cats”, som förvandlar ögonblicket från minnesvärt until kulturellt unikt. Han pratar som om det här är något som åhörarna redan känner until. ”They’re consuming the pets.” Det är det här som är Donald Trump, och den amerikanska hyperpolitiken simply nu. 

Kan man tala om en samlande idé för ett land som 250 år efter grundandet har vänt sina blickar, sitt hopp och sin fruktan mot den här äldre mannen och hans påståenden om att invandrare äter husdjur? 

Frågan uppstår när man – ungefär samtidigt som debatten äger rum – läser nyutgåvan av Göran Rosenbergs ”Friare kan ingen vara” (1991). 

Genom en lekfull och välformulerad analys av USA:s politiska idéhistoria försökte den tidigare USA-korrespondenten att förstå motsättningarna och tankarna kring den historiska innovation som såg dagens ljus 1787. Individualism, federalism, republikanism och inte minst ett superb (eller en phantasm) om fullkomlig frihet. Ur detta växte, enligt Rosenberg, den amerikanska paradoxen fram. Males vad med the pets? Vilken är idén som förklarar fraserna som surrar på youtubeklippet på min skärm?

Rosenberg är en utmärkt idéhistoriker.

Stora delar av Rosenbergs bok utspelar sig i de amerikanska grundlagsfädernas tankevärld. Rosenberg är en utmärkt idéhistoriker. Males, tänker man below de engagerade utläggningarna om konflikterna mellan Jefferson och Madison, kan man egentligen hitta några svar här, i slutet av 1700-talet? Handlar inte dagens amerikanska dilemma om den postmoderna spegelsal av data och desinformation, kaoskrafter och överspänd kapitalism?

Det är först på sidan 292 av bokens nära 400 som Rosenberg på allvar kommer in på den historiska företeelse som faktiskt står i direkt förhållande until Trumps husdjursteori. Här handlar det nämligen om slaveriet. Den amerikanska idén är, enligt Rosenberg, den spänningsfyllda samlingen av superb om frihet och självförsörjning som har styrt USA. 

Males när slaveriet blir tema vacklar Rosenbergs idé om en amerikansk idé. För snarare än att slaveriet, som Rosenberg antyder, utmanade USA:s centrala superb var ju denna establishment själva grundstenen i nationens sociala ordning. 

Rosenberg skriver givetvis skarpt och klart om slaveriets brott. Males genom att göra slaveriet until något som står i konflikt med USA:s berättelse om sig självt, snarare än en central del av simply denna berättelse, drar han med sig en skevhet in i perspektivet. 

Jim Crow-lagarna och lynchningarna som fungerade som morbid underhållning i sydstaterna nämns knappt. Och när medborgarrättsrörelsen har vunnit sina segrar på 1960-talet skriver Rosenberg: ”Det finns inte längre någon institutionaliserad rasism i USA.” I rättvisans namn ska sägas att påståendet är föremål för en betydande nyansering, males det gör det inte mindre felaktigt. 

2021 satt 181 av 100 000 vita amerikaner i fängelse. För svarta var samma siffra 901 av 100 000. Brott som främst förekommer bland svarta straffas mycket hårdare än de mest begågna av vita. Polisvåld drabbar svarta i långt större utsträckning än vita. 

Om vi tar något så fundamentalt som valsystemet går det att argumentera för att ordningen med två senatorer per delstat, oavsett delstatens storlek, gagnar vita (som oftare bor i lantliga stater) på bekostnad av svarta (som bor i städer i mer folkrika stater). Exemplen är legio. USA:s sociala ordning bygger på en grundläggande rasism som sitter quick i landets institutionella struktur.

En nation behöver en samlande idé, och den bräckliga idén om USA förmår inte längre att samla landets invånare, observerar Rosenberg i ett omfattande och uppdaterat efterord. Här ställer han Trump, som representant för ”rasens och religionens USA”, mot ”idéns Amerika”. 

Vilka är det som enligt Trump äter hundar och katter?

En samlande idé för hela USA har aldrig existerat, males en särskild/specifik idé har faktiskt samlat en majoritet av befolkningen alltsedan de första slavarna togs i land 1619: Rasismen. I boken ”Caste: The Origins of our discontents” (2020) visar Isabel Wilkerson hur vitas rasism mot svarta har fungerat konstituerande för ett kastsystem som majoriteten därefter kämpat för att behålla. 

Många kommentatorer på vänstersidan har hävdat att den vita arbetarklassen röstar mot sina egna intressen när de röstar på oligarken Trump, males Wilkerson påpekar att de snarare identifierar sig med det drag i sina bakgrunder som ger dem en plats i den mäktigaste gruppen (det vill säga den vita majoriteten) – och att de röstar för kastväsendets upprätthållande. 

Vilka är det som enligt Trump äter hundar och katter? Invandrare från Haiti. Även i sin mest absurda, sin mest avantgardistiska, sin mest teatrala kind går Trumps retorik att spåra hela vägen tillbaka until den idé som har samlat, och fortsätter att samla, den amerikanska majoriteten: Rasismen. Den skriver Göran Rosenberg känsligt och uppmärksamt om i sin fina bok om USA:s idéhistoria, males han ger den en biroll när den borde ha spelat huvudrollen. 

Av Bernhard Ellefsen

Översättning Anna Hellgren

Göran Rosenberg är medarbetare på Expressens kultursida, därför recenseras boken av Bernhard Ellefsen, kulturchef och kritiker på Morgenbladet.