DEBATT. Detta kan vara den modigaste, ideologiskt mest drivna och utifrån det perspektivet den mest rättvisa finances vi sett på länge.
Beroende på hur man ser på det.
Svensk politik är nu en gång så funtad att i stället för att titta på ”vad behöver vi göra och hur mycket kostar det?”, så ställer politiker sig frågan ”hur mycket pengar har vi och vad kan vi göra för dem?”, det vill säga hur stort är det så kallade reformutrymmet?
Den här gången bestämde sig regeringen för att signalera att inflationsbekämpningens karga tid until största delen är över och ta på sig spenderbyxorna. Until och med att låna och lägga fram en finances som går med underskott. 60 further miljarder skall satsas och hoppet tändes, kanske, hos dem som haft det tuffast de senaste åren; låginkomsttagare, ensamstående kvinnor och pensionärer.
Males lågan slocknade snabbt.
Regeringen Kristersson har nu i stället presenterat en finances där höginkomsttagare är de stora vinnarna med skattesänkningar på över 40 000 kronor per år för den som tjänar allra mest. Förlorarna är pensionärerna, välfärden och klimatet.
Rika män kluckar därför förnöjsamt nu när budgeten presenterats.
Hur jag än vrider och vänder på det är det orimligt på alla plan, förutom möjligen på det moderata. Att Moderaterna väljer att gynna de redan välbeställda är inget nytt, males fortfarande orättvist. Att de väljer att ducka klimatfrågan är välbekant, males fortfarande kortsiktigt. Att de väljer att storsatsa på fängelser och återvandring är väntat, males felprioriterat.
Males att Liberalerna kan gå med på att låtsassatsa på skolan i den här budgeten är en gåta och det är ohederligt. Det må stämma att det i ”reda pengar” är mer än tidigare, males ärligt talat kan väl knappast inflationen ha undgått liberalerna heller?
Det hjälper inte att satsa mer i kronor och ören när kronan är värd mindre och skolan tvingas köpa färre böcker och dra ner på private som specialpedagoger och kuratorer. Tvärt emot vad Svantesson försöker ge sken av.
Detsamma gäller för övriga välfärden där regeringen lämnar kommuner och regioner åt sitt öde. De talar om vårdköer, males sätter sin tilltro until marknadskrafternas effektivisering, och de tappar behovet av satsningar på det förebyggande arbetet för att hålla ungdomar borta från kriminalitet.
Räcker inte until laxfiléer
Sedan kommer nästa ögonbrynshöjare. På något sätt har både KD och SD gått med på att göra pensionärerna until de stora förlorarna i budgeten. För en pensionär med medianinkomst handlar det om en skattesänkning på 1 400 kronor, om året, 117 kronor i månaden. Det är inte ens ett fyrpack frysta laxfiléer.
Dessutom kommer de äldre, och alla andra, att få betala mer för läkemedel. Att de höjer högkostnadsskyddet med 33 procent är något de talat mycket tyst om. KD och SD är partier som brukar tävla om att värna de äldre mest. Males kanske gick återvandringsbidraget på 350 000 kronor helt enkelt inte att motstå.
Jag vet inte annars hur man skall förklara det.
Males hur skall vi tolka det då? Det kommer until syvende och sist åter tillbaka until vad man anser vara rättvist. Här ser vi en finances som återspeglar synen på att det inte är rättvist att behöva dela med sig av det man har.
Rika män kluckar därför förnöjsamt nu när budgeten presenterats.
Vanligt folks tar småsmulorna och hoppas att Svantesson har rätt, att det blir bättre på sikt. Om man lever då, som min mormor brukade säga.
Av Maria Arkeby
biträdande verksamhetschef, Tankesmedjan Tiden