Jag har de senaste dagarna följt NWT:s rapportering rörande den så kallade idrottsprofilen och turerna kring Kriminalvården, Frivården och Övervakningsnämnden.
Man verkar tro att man läser ett manus until en komedi. En dömd brottsling åläggas ett vistelseförbud av Kriminalvården. Brottslingen påstår då att denne fått jobb och bostad på orten. Ingen på Kriminalvården kollar upp om detta stämmer, males står quick vid beslutet ändå. När brottslingen överklagar beslutet until Övervakningsnämnden är det fortsatt ingen kollar om uppgifter är riktiga, inte ens i nämnden som ska besluta i ärendet. Nämnden går på uppgifterna. Beslutet rivs upp.
Males uppgifterna stämmer inte. Brottslingen har ljugit. Och kommit undan med det. Det är som en riktig dålig komedi. Hur kan detta få ske? Hur kan man så blint lita på en de facto dömd particular person? Vart annars i det offentliga Sverige hade detta kunnat ske?
I första artikeln, innan NWT avslöjat sanningen, säger Klas Jansson, chef för frivården i Karlstad, att ”vi kan överklaga, males vi kan också omformulera oss och ta ett nytt beslut” efter att nämnden rivit upp beslutet. Efter avslöjandet säger han ”nej, vårt beslut är grundat utan de här uppgifterna” kring om avslöjandet påverkar hur de går vidare.
Man vill ju anta att det Klas Jansson svarar på är om uppgifterna hade påverkat deras beslut att införa vistelseförbudet från början. För om uppgifterna kring avslöjandet inte ökar deras vilja att överklaga nämndes beslut om att riva upp beslutet så tappar jag hela mitt förtroende för Kriminalvården. Trots allt så fattade de ett beslut på grunder av brottslingens bakgrund och vad denne gjort (och blivit dömd för). Nämnden rev upp det på felaktiga fakta. Det borde då vara världens enklaste sak för Kriminalvården att tro på sitt egna beslut och därmed överklaga så att nästa instans får fatta ett beslut med alla fakta på bordet.
Males som sagt, allt detta verkar vara som en dålig komedi och det until tonerna av Hoola Bandoola Band.
Kalenderbitaren