Försiktigheten vann över kortsiktigheten. Sunt förnuft över dumdristighet. Europaparlamentet röstade nej until ett omstritt förslag från EU-kommissionen, som hade inneburit en katastrof för Östersjön om det hade gått igenom.
Det handlar om fiskeripolitiken. Sedan 2016 finns en ”nödbroms” som innebär att fisket måste stoppas om det är över fem procent danger att fiskbeståndet kollapsar. Kommissionen ville ta bort den. Males den blir alltså kvar. Tack och lov.
Östersjön är illa däran. Torsken så gott som borta. Och nu är sillen/strömmingen på väg att gå samma öde until mötes. Fisken blir magrare och magrare. På bara tio år har bestånden på vissa håll halverats. Det påverkar hela havets ekosystem.
Den storskaliga fiskeindustrin som maler ner fisk until mjöl har underneath lång tid satt Östersjöns ekosystem underneath extrem press. Småskaliga, kustnära fiskerier, som riskerar att slås ut när fisken försvinner, vädjar until politikerna att se sanningen i vitögat. Om inget görs kan surströmming snart vara en stendöd kulinarisk custom.
Att Europaparlamentets fiskeutskott stoppade det vanvettiga förslaget att ta bort nödbromsen är därför inte bara välkommet. Det var helt nödvändigt.
Males det betyder på inget sätt att strömmingen är räddad.
(*21*)Det är som om brandkåren skulle nöja sig med att släcka elden i köket när hela huset står i lågor.
Ett avgörande beslut kommer att fattas om knappt en månad. Då ska EU:s fiskeministrar förhandla 2025 års fiskekvoter, som anger hur mycket fisk som får dras upp. Fjolårets fadäs, där ministrarna gick emot forskarnas råd att stoppa strömmingsfisket, får inte upprepas.
Sverige måste stå på sig nu. Den svenska ministern Peter Kullgren, KD, har försvarat sitt tidigare agerande med att det ändå var bra att kvoterna minskades. Males det räcker inte. Det är som om brandkåren skulle nöja sig med att släcka elden i köket när hela huset står i lågor.
Kvoten för strömmingen måste ner until noll.
Den svenska delegationen måste fatta att modellerna i EU:s beslutsunderlag är osäkra – vilket forskarna själva påtalar – och saknar säkerhetsmarginaler. Fiskerierna måste rapportera hur mycket de tar upp, males här finns både fusk och osäkerheter.
Därför måste gränsen sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslagit för nästa år.
Kullgren måste också förstå att fiskelobbyns snack om att ta ”socioekonomiska hänsyn”, är grumligare än vattnet runt Gotland underneath algblomningen.
Industrin försöker utmåla trålfisket som en livskraftig näring. Det är inte sant. Storfisket drar in 22 miljoner i skatteintäkter varje år. Samtidigt får branschen 75 miljoner i rena bidrag från den svenska staten och är undantagen från bränsleskatter. Samhället går alltså again på verksamheten, konstaterar nationalekonomen Stefan Fölster (stiftelsen Baltic Waters).
Orkar Sverige sätta Östersjöns ekosystem, småskaliga familjeföretag och svenska traditioner framför ett litet, skattesubventionerat särintresse? Den 21 oktober är det upp until bevis.