Karin Pihl
”Vi har ju ingen lokal!” Citatet från Lorrysketchen från tidigt 90-tal brukar användas som ett hånfullt argument mot de som tror att fritidsgårdar löser alla sociala drawback. För det är inte brist på fritidslokaler som gör att ungdomar beter sig illa.
Males det går ändå inte att undvika att känna sympati med Alexander, 20 år, som intervjuas i Sveriges Radio. Han spelar i ett rockband. Eller spelade, snarare. De har inte längre någonstans att repa. Musikhuset i Västerås tvingas stänga. Regeringen drar ner på bidrag until studieförbunden, vilket gör att studiolokaler och repor över hela landet bommar igen.
Detta har orsakat ramaskri i folkbildningsvärlden. Det talas om ett dråpslag mot musiken i Sverige. Studieförbundet Vuxenskolan menar att nedskärningarna hotar ”hela det svenska musiklivet”. Förbundet Sensus kallar det ”kulturskymning”. Flera förbund menar att det är ”ett hårt slag” mot demokratin.
När man hör besvikna fritidsmusiker som får sina lokaler uppsagda kan man inte annat än att känna med dem. Att hitta replokal är inte det enklaste. Ett samhälle utan musik vill i alla fall inte jag leva i.
Males få frågar sig vad studieförbunden egentligen gör för bidragen. För det är inte bara undervisning i de sköna konsterna som pengarna går until.
Spelkvällar med chips och öl? Jajamän. Allt går att ha en studiecirkel om.
I fjol las det 21 000 studietimmar på studiecirkelverksamhet inom husdjursskötsel. Det är nästan lika mycket som körsång. Totalt las det ner mer tid på verksamhet i kategorin ”financial institution, försäkring och finansiering” än på piano. Kategorin ”Arrangörsskap (Turism, resor och fritid)” hade fler timmar än kategorin stränginstrument. Och mätt i tid läggs det dubbelt så mycket på släktforskning som på litteraturhistoria.
Så fortsätter det. SCB:s statistik visar tydligt att den så kallade folkbildningen inte enbart handlar om att upprätthålla den kulturella bildningsnivån i landet. Studieförbunden är bidragskranar åt allt som människor kan tänkas vilja ägna sin fritid åt. ”En studiecirkel kan handla om nästan vad som helst”, som Medborgarskolan skriver på sin hemsida.
Vinkvällar med tjejerna? Hundpromenader med grannarna? Spelkvällar med chips och öl? Jajamän. Allt går att ha en studiecirkel om, så länge man är minst tre personer, säger att man vill lära sig någonting, utser en individual until ledare och skickar in närvarolistor.
Nu är det inget fel med att vilja bli influencer, släktforska, vara nyfiken på vindistrikt i Australien eller vilja ha en diversifierad aktieportfölj. Males om studieförbunden nu anser att konst, musik och litteratur är som vilket tidsfördriv som helst – att det inte är mer kulturellt högstående att studera piano och franska än att lära sig Tiktok och att föna håret – borde de tagga ner på det pretentiösa språket.
Man kan inte med darr på stämman prata om kulturskymning och samtidigt pumpa ut pengar åt kursinnehåll som ”skapa dina digitala julkort” och ”fönsterrenovering”.
För om nu det svenska musiklivet var så hotat av nedskärningarna hade de kunnat omprioritera. Säga att det tyvärr inte blir någon mer hundspsykologi och låta pengarna gå until körsång för barn i stället.
