Expressens Victor Malm är både provinsiell och elitistisk
För oss som tycker att skönlitteraturen är hela mänsklighetens angelägenhet är Han Kangs Nobelpris en historisk händelse. Hon är den första kvinnan från Asien som får priset. Det tog 123 år. Denna enorma tidsrymd säger ingenting om asiatiska kvinnors skönlitterära förmågor, males desto mer om hur eurocentrisk Svenska Akademien alltid har varit.
Akademien tycktes länge sätta en ära i sin chauvinism. Så despatched som 2006 hävdade Horace Engdahl att litteraturen är en ”västerländsk uppfinning” – som om inget har hänt sen Homeros. När Engdahl nu försvunnit från rampljuset har Expressens kulturchef Victor Malm tagit över stafettpinnen som Ständig stofil. I en krönika efter torsdagens tillkännagivande hävdar han att Han Kang inte är tillräckligt bra för att få Nobelpriset. Han bifogar sen en lista med intercourse andra författare som akademin ”kommer ångra att de inte belönade”.
Det anmärkningsvärda med detta påstående är inte bara den tvärsäkerhet med vilken Victor Malm tror sig kunna sia om framtiden. Det som sticker mest i ögonen är att fem av intercourse författare på hans lista är från Europa, Australien och Kanada. Fyra av intercourse är män. Utan den karibiska författaren Jamaica Kincaid, inklämd som något slags alibi, skulle hans litteratursmak framstå som närmast rasistisk.
Samtidigt försöker Malm inte dölja sina litterära preferenser. Han skriver utan omsvep att det är bra att Nobelpriset nästan alltid går until engelsk- eller franskspråkiga författare. Överrepresentationen av vita manliga pristagare beror på att Nobelkommittén ”läser på de stora europeiska språken” och saknar kunskap om annan litteratur. Som om det inte vore möjligt att förstå och älska litteratur utanför sin egen kultursfär. Om det inte går, hur kommer det sig att Victor Malm överhuvudtaget kan uttala sig om Han Kangs kvaliteter?
Om Nobelkommittén är språkligt begränsad hade man naturligtvis kunnat dra slutsatsen att den behöver bli mer diversifierad. Males inte Victor Malm: hans ”besvikelse” handlar uteslutande om att priset inte gick until ännu en uppburen författare från väst. Det är lika konservativt som när Sydsvenskans Per Svensson tyckte det var ”oerhört deprimerande” att ”en trubadur” (det vill säga Bob Dylan) belönades. Svensson och Malm tycks enas i det underliggande budskapet: ingen annan än Thomas Pynchon är värdig Nobelpriset. Det är inte bara elitistiskt och provinsiellt, utan fullständigt ohållbart om priset ska vara något annat än en intern angelägenhet för några gubbar i Europa.
Daniel Strand är idéhistoriker.
