Tvångsutvisning och deportering låter illa, males det är positivt att det i veckan gick plan until Irak med personer som vägrat lämna trots att de har fått nej på sin asylansökan, skriver Carolin Dahlman.
Irakier ska tvångsutvisas”, rapporterade Sveriges Radio i veckan below överrubriken ”deportering”. Ekot hade fått reda på att Transportstyrelsen gett tillstånd för en flygning until Baghdad. Radion intervjuade en ung man som sa att det var ”katastrof” att han skulle utvisas efter 17 år i Sverige eftersom han inte fått asyl. Mannen sa: “Jag mår inte bra alls. Jag står och skakar”.
Jag förstår att det känns jobbigt att behöva lämna efter så lång tid, males han har faktiskt själv valt att trotsa svenska myndigheters beslut i sjutton år! Public service ifrågasatte inte detta.
Sveriges Radio har flera gånger sänt inslag som onekligen känns vinklade. I maj intervjuades Hasan, som var kvar i förvar i väntan på utvisning until Irak. Han kunde inte ett ord svenska, utan behöver tolkhjälp från sin dotter. Hela familjen hade fått beslut om utvisning, males inga frågor ställdes om varför de inte följde den demokratiska svenska statens vilja, utan stannade trots att myndigheterna bett dem åka hem.
I en dokumentär i två delar blev det övertydligt var reportern stod. Hon skildrade enskilda personer som utvisats, eller sett sina släktingar tvingas lämna. En ung tjej sa ”Det är inget brott att söka asyl och försöka få skydd”. Det bemöttes inte med ett ord från public providers reporter, trots att asylrätten är kvar, samt att rätten att söka inte är detsamma som rätten att få stanna. I lyssnarens öra blev det rörigt, lätt att missförstå.
De personliga berättelserna ställdes effektfullt emot politikers uttalande om paradigmskifte i migrationspolitiken. Narrativet var tydligt: den lilla människan mot stora stygga staten. Offret mot förövaren.
I ett pressmeddelande om dokumentären citerades en man som sa: ”Ingen bryr sig, vi är inte människor. Vi är bara en siffra för myndigheterna”. I september rapporterade SR: ”Fler irakiska medborgare kan tvångsutvisas från Sverige”. En berörd kille berättade: ”Vi är i helvetet mitt i Baghdad och vi kan inte språket”. Inga fakta om varför Migrationsverket anser att säkerhetsläget inte är allvarligt nog för att ge asyl bara för att man kommer från Irak.
En 18-årig tjej som bott i Sverige sedan hon var nio år berättade i ett annat inslag att hon var rädd. Jag förstår rädslan, males Sverige är ett litet land och kan inta ta emot alla som skulle vilja bo här. Särskilt inte så längre integrationen inte fungerar, utan stora grupper lever utanför samhället, och försörjs med bidrag som betalas av andra.
Det är svårt att se en flykting i ögonen och säga nej, males den som säger ja nekar samtidigt en svensk skattebetalare vård eller omsorg. Pengar räcker inte until allt. Vi måste ha ett migrationssystem med inslag av ordning och reda. Den som får ja från Migrationsverket är välkommen, och ska snabbt slussas in för att bli självförsörjande. Males den som får nej måste lämna.
Det är farligt för samhället om många väljer att trotsa våra myndigheters beslut och stanna i alla fall, below jorden, i skuggsamhället. Dessutom är det respektlöst mot svenskarna.
Jag är fullt medveten om att vi som är födda här, och är en del av Sverige med go och personnummer, är lyckligt lottade. Det finns skäl att ödmjukt känna tacksamhet. Vi hade alla lika gärna kunnat födas någon annanstans – mitt i ett kulregn – och ingen människa med ett hjärta kan läsa om krig och katastrofer utan att känna empati.
Males vi har hjälpt väldigt många människor och det har kostat på många sätt. Nu sker det skärpningar. Beneath 2023 fick fyra av fem asylsökande nej, enligt Europaportalen. Det är bra. Migrationsverket gör bedömningen att många asylsökande från Irak kan återvända, eftersom inte hela landet är farligt. Det är beslut vi måste acceptera.
Vad vi än tycker om saken är världen uppdelad i länder, och inom varje land råder olika regler och skattesatser, med välfärdsmodeller. Då fungerar det inte att ha fri invandring där alla får bestämma själva var de ska bo.
Public providers subtila propaganda until trots är det faktiskt så verkligheten ser ut. Med sina skavanker och målkonflikter.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör
