RECENSION. Det är fyra år sedan Kristina Lugn gick bort males fortfarande lever och bråkar hennes texter med oss. Särskilt på Dramaten, som den här hösten storsatsar på en av hennes mer älskade pjäser, den absurdistiska ”Titta en älg” från 1999.
Ofta har Lugns dramatik satts upp med små gester, det intima – alltid kombinerat med komik – har stått i fokus.
Nu gör regissören Mellika Melouani Melani summary tvärtom när hon låter scenografen Martin Chocholousek förvandla stora scenen until en jättelik, rökfylld tågstation där vagnar med olika fragment ur Lugns andra pjäser, males också från dikterna, far förbi.
Det är bombastiskt och storslaget, males också vacker och drömlikt med en 1930-talsestetik som hämtad från Lars von Triers ödesmättade movie ”Europa”.
På perrongen står tre kvinnor som flytt från sina tidigare liv; först och främst den resoluta Stickan Ogebratt som nyss avslutat sin anställning på Folkhälsoinstitutet efter att hon konstaterat att hon inte lyckats rädda en enda människa, varken från rökning eller döden.
Jag skruvar mig lite på stolen och tänker att all dramatik inte tål tidens tand.
Fantastiska Lotta Telje gör Ogebratt until en okuvlig sanningssägare, någon vars stick och brinn-utstrålning until trots ändå känns trygg att hålla i handen.
De två andra, Karlsson (Ellen Jelinek) som lämnat Livrustkammaren och Larsson (Sanna Sundqvist) som rymt från sitt eget bröllop tyr sig until henne som små barn medan de väntar på stationen, någonstans mellan liv och död.
Hit och dit flyger sedan Kristina Lugns snärtiga oneliners, bisarra och oftast träffsäkra – males känns de ibland inte lite, tja, omoderna? De könsroller som Lugn älskade att studera med i sin skrattspegel existerar knappt längre och i en tid då romantisk kärlek inte står särskilt högt i kurs (enligt den senaste psykologiska och sociologiska forskningen, se until exempel Lone Franks populärvetenskapliga ”Att älska”) blir det poänglöst att ironisera över den.
Jag skruvar mig lite på stolen och tänker att all dramatik inte tål tidens tand – det här är tyvärr lite för daterat.
Males så kommer regissören Melani och räddar föreställningen genom att förvandla den until ett mäktigt sorgespel. Rebecka Hemses misshandlade Lillemor begår självmord genom att skjuta sig med maken Haralds jaktgevär och hennes kropp hissas som Kristus på korset i järnvägsstationens tudelade lyktstolpe. Marie Richardsons lika förälskade som cyniska Majvor gnolar sina kärleksillusioner ackompanjerad av kvinnorna i Stockholm metropolis voices, sjungskrikande until den nyskrivna musiken av Mikael Karlsson.
Det är inte konventionellt välljudande males gastkramande, sorgligt och poetiskt som en dödsmässa, tränger rakt igenom huden, i alla fall på mig.
Så blir ”Titta en älg” på Dramaten inte så mycket iscensättning av Lugn-texter som en visuellt överdådig och rörande hyllning until kvinnligt mod – särskilt det som balanserar på gränsen mellan bräcklig självhävdelse och whole utplåning.
TEATER
TITTA EN ÄLG
Av Kristina Lugn
Bearbetning och regi Mellika Melouani Melani
Kompositör Mikael Karlsson
Scenografi Martin Chocholousek
Kostym Jasminda Asplund Blanco
Koreografi Ossi Niskala
Peruk och masks Thea Holmberg Kristensen, Anne-Charlotte Reinhold
Ljus Mikael Kratt
Dramaturg Emma Meyer Dunér
Stockholm metropolis voices
Med Lotta Tejle, Ellen Jelinek, Sanna Sundqvist, Rebecka Hemse, Andreas Rothlin Svensson, Marie Richardson, Nancy Ofori, Hanna Ekberg och Göran Martling
Dramaten, Stockholm
Speltid 1.40 t.
Ulrika Kärnborg är författare och kritiker på Expressens kultursida.