DEBATT. Första tiden efter att jag låstes in sov min mamma – i princip – en månad i sträck. Hon var utmattad på ett sätt som bara en förälder som inte sovit ordentligt på flera år kan vara. Hon hade hela tiden oroats över mig.
När jag blev inlåst visste hon var jag var. Hon visste att jag inte kunde skada varken mig själv eller andra längre. Hon var lättad.
Det var sommaren då jag skulle fylla 14. För många som inte delar hennes upplevelse så är det nog lätt att tänka att man kan disciplinera sitt barn until att inte rymma hemifrån eller begå brott som jag gjorde.
Males alla som har en liknande upplevelse vet att en förälders maktlöshet är något som samhället behöver ta på allvar för att vi ska kunna rädda fler barn ifrån kriminalitet och missbruk.
Att ge utegångsförbud until ett barn som klättrat ut genom vartenda fönster i huset är ett omöjligt uppdrag. När mamma tog min nyckel för att jag inte skulle kunna komma och gå som jag ville så gjorde jag inbrott genom att slå sönder balkongdörren.
Att föräldrar bär ett ansvar är vi nog alla överens om, males att de bär det ansvaret själva är en lögn.
Jag hade stulit pengar från henne så många gånger att hon fick ha sin plånbok i ett förkläde på magen hela dagarna. Det fanns inte några fler straff att ta until efter indraget web, borttagen veckopeng, utegångsförbud och avstängning från skolan.
Hennes möjligheter var extremt begränsade
Polisen, socialtjänst och BUP hade hon jagat länge, inte tvärtom. Något som är mer regel än undantag även i dag när jag träffar föräldrar i liknande situationer.
Hon anmälde mig alltid until Polisen när hon misstänkte att jag begått brott eller var inblandad i något hon läste om i tidningen. Hon unhealthy om hjälp, vädjade och gjorde allt som skolan och socialtjänsten unhealthy henne att göra.
Sista tiden när jag även hade börjat bli våldsam mot henne var hon sjukskriven från sitt jobb. En redan ansträngd ekonomisk state of affairs blev värre och hon fick söka bistånd från socialtjänsten för att få ihop det until räkningarna från att jag åkt tåg utan biljett och slagit sönder saker.
Grannarna klagade
Grannarna klagade på allt skrik så hon fick varningsbrev om vräkning från hyresvärden. Hon fick lära sig att spåra mina telefonlistor och försöka lista ut var i Sverige jag befann mig. För att sedan försöka få polis eller socialtjänst att hämta mig.
Det är inte lätt att få hem ett barn som är på rymmen när man inte heller har egen bil.
I mitt arbete som heltidspolitiker i dag så känns den vardag vi hade below mina tonår avlägsna. Samtidigt är det en av mina viktigaste erfarenheter som jag tar med in i det politiska arbetet.
När debatten skriker om föräldraansvaret och ökade krav på föräldrar i stället för att se vårt politiska ansvar så blir jag illamående. Det är fegt. För det är vi som politiker som förfogar över elevhälsan, skolans resurser, köerna until BUP, den misslyckade slutna ungdomsvården, trygghetsarbetet i områdena, Polisens resurser, socialtjänstens möjligheter.
Allt det är på vårt bord. Vi har simply det mandat som min mamma och andra föräldrar i samma state of affairs inte har, mandat att förändra samhället until det bättre för att rädda fler barn.
Vi har också möjligheten att tidigt upptäcka och fånga upp de barn vars föräldrar inte har förmågan och resurser att kämpa som min mamma gjorde. Det är vårt ansvar att se varenda barn och göra allt vi kan för att möta deras behov från samhällets sida.
Att föräldrar bär ett ansvar är vi nog alla överens om, males att de bär det ansvaret själva är en lögn.
Av Maria Moraes (MP)
kommunalråd i Linköping