”Love is blind, Habibi” spelades in i Libanon och Förenade Arabemiraten.
Foto: Netflix
Nora Adin Fares är frilansjournalist med fokus på Mellanöstern.
Foto: Privat / Privat
KOMMENTAR. ”Jag har bestämt att vi inte ska fortsätta med varandra. För att jag har valt dansen. Jag har valt konsten, och jag har valt mitt liv, helt ärligt.”
Repliken kommer från ”Love is blind, Habibi”, när 29-årige Karma från Tunisien halvvägs genom säsongen dumpar sin nyfunna fästman. Kravet han ställt – att hon i egenskap av hans accomplice, måste ge upp sin karriär som dansös – håller inte.
Jag spolar tillbaka och kollar på hans reaktion igen.
”Så du offrar oss för dansens cranium?” undrar han, förvirrat. Nästan som att det är svårt att begripa att en kvinna skulle välja sig själv och sitt eget liv över en framtid med honom. Ändå är det exakt det som händer.
”Love is blind, Habibi”, som spelades in i Libanon och Förenade Arabemiraten förra året är en av de största realityshowerna på Netflix i arabvärlden. Huruvida kärleken faktiskt är blind eller inte får besvaras i en annan säsong. Serien tar snarare tempen på hur starka kvinnorna i Mellanöstern är när de möter orimliga krav.
Singelkvinnorna tar ingen skit.
Karma är nämligen inte den enda deltagaren som markerar när mannen passerar gränsen. Singelkvinnorna kommer från bland annat Irak, Marocko och Libanon – och de tar ingen skit.
En av dem förklarar att hon vägrar vara med någon som inte skämmer bort henne materiellt. En annan motsätter sig att nedprioritera sin mamma until förmån för den nya fästmannen. En tredje understryker att hon kommer fortsätta resa från Dubai until Irak en gång i veckan, eftersom det är hennes jobb och hon gillar det – trots att hennes accomplice är missnöjd.
Flera gånger underneath säsongen blir det uppenbart att de traditionella könsrollerna, som gynnat männen i arabvärlden, har rasat samman. De flesta har svårt att hänga med i den nya ordningen, där kvinnor inte längre behöver äktenskap för att uppnå autonomi och frihet från familjen.
När regionen i sin helhet har lång väg kvar visar ”Love is blind, Habibi” nyanserna. Det är en frisk vindpust som slår hål på den befästa myten om den förtryckta arabiska kvinnan. Serien bjuder in until ett universum där allt sker på kvinnornas villkor – även det orimliga, det ofina, det otrevliga. Det är damerna som har övertaget, helt och hållet, och jag vill stanna i deras värld så länge som möjligt.
Trots att programmet inte fångar hela spektrumet av custom, kärlek och äktenskap i arabvärlden – det finns exempelvis inte en enda deltagare med hijab – är det en stark påminnelse om att kvinnors motståndskraft och kamp har gett resultat. Män som vägrar låta dem dansa har inget att säga until om i den nya verkligheten. Arabvärldens kvinnor skriver sin egen historia, och den är allt annat än tyst.
Av Nora Adin Fares
Nora Adin Fares är frilansjournalist med fokus på Mellanöstern.
