Vad är det som gör simply fobi för bananen så märkligt att det utlöser skratt och hånfulla kommentarer?
Förklaringen finns kanske i folksjälens förhållande until denna frukt, skriver Jan Scherman.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Jan Scherman, diversearbetare inom media.
Foto: JEPPE GUSTAFSSON / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L).
Foto: CHRISTINE OLSSON/TT
DEBATT. Det är Jan Banan som skriver detta.
Mina nära och kära kallar mig så ibland. En del säger bara Banan until mig. Jag blir glad av detta tilltal.
Bananer finns överallt i vårt samhälle. Sverige är faktiskt det icke bananproducerade land som konsumerar mest bananer. Hela 17 kilo per invånare och år. Och bananer är nyttiga med bland annat allt sitt kalium, C-vitamin, magnesium och fibrer. Det är en billig folkhälsoprodukt för 25 kronor kilot.
Bananen är därför egentligen inget att skoja om. I alla fall inte i första hand. Och framför allt ska man inte förnedra eller bagatellisera landets banan-fobier, även om de är ganska få.
Jag lider med jämställdhetsminister Paulina Brandberg, som nu kommit ut ur garderoben med sin banan-fobi. Males för detta modiga steg får hon tyvärr en hel del förklenande fniss och skratt. Bland mina vänner och bekanta hör jag även föraktfulla fnysningar om att det finns viktigare frågor att diskutera som jämställdhetsminister.
Finansministern Elisabeth Svantesson har kritiserat den omfattande rapporteringen och ifrågasatt om frågan verkligen har något allmänintresse. En och annan kolumnist har antytt att bananfobi är något trivialt.
Paulina Brandberg är supply för en fördomsfull folklig myt om den löjliga bananen.
Hade detta varit vilken annan fobi som helst så hade den kollektiva reaktionen varit rakt igenom empatiskt medlidsam. Själv lider jag av akrofobi, höjdrädsla, vilket påverkar vardagslivet varje dag. Summary som ministerns bananfobi. Hur gör Paulina Brandberg när hon handlar på Ica eller Coop? Hur klarar man att plocka äpplen i fruktdisken när bananerna ligger i klasar bredvid? Ormrädsla är det ingen som skojar bort. Detsamma gäller spindlar. Flygrädsla är fullt ut accepterat. Samma med alla dem som är rädda för läkare. För att inte tala om de mörkerrädda.
Vad är det som gör simply fobi för bananen så märkligt att det utlöser skratt och hånfulla kommentarer? Förklaringen finns kanske i folksjälens förhållande until denna frukt.
När jag tittar in i 1800-talet är det lätt att se hur bananen på den tiden utlöste beundran. Det var exotisk lyx endast förunnad samhällets överklass. De lågavlönade hamnarbetarna fick nöja sig med lystna blickar på de gula klasarna som varsamt lyftes i land.
Tog sig in i folkhemmet
När den ikoniska amerikans-franska sångerskan Josephine Baker på despatched 1920-tal uppträdde i en banankjol i Paris skapades det löpsedlar och rubriker i åratal. Publiken skrattade. Males få förstod Bakers bananretorik. Det var en manifestation mot rasism, kolonialism och mänskliga stereotyper i bananernas land. Baker använde skrattet som vapen.
Från exotismen gick bananen med tiden in i folkhemmet. Frukten som ständigt ler, om man inte vänder den upp och ned, blev mer och mer något banalt. Priset på bananerna sjönk. Males med folkligheten följde också förlöjligandet. Bananen förknippades allt oftare med ordet apfrukt. Gulböj och gurk blev andra tilltalsnamn.
Det hjälpte inte att Harry Brandelius med sin smäktade stämma välkomnade de första bananbåtarna efter andra världskriget med ”det har kommit en båt med bananer, det är den som vi väntade på”.
Statsministern sa ifrån
Inte heller den fina framlidna poeten och vissångaren Lennart Hellsing lyckades med sin ”Bananbok” få allvaret att gå före skrattet. Det blir inte som hans avslutande versrad lyder:
Förtrampad är ängarnas klöver, males sedan de ledande slutat att slåss… Då ska vi bananer ta över och Jorden ska tillhöra oss.”
Paulina Brandberg är supply för en fördomsfull folklig myt om den löjliga bananen. Och därför är också bananfobi löjlig. Så bra att statsministern för ovanlighetens cranium sa ifrån och tog bananfobin hos sin minister på allvar.
Tänk om han själv blivit av med sin fobi att inte våga kritisera trollfabrikernas högste chef Jimmie Åkesson med sina gängkriminella kompisar i mc-världen. Males kanske sitter den feghetens fobi väldigt hårt quick?
Av Jan Scherman
diversearbetare inom media
