Med en kapten på kryckor och ett spel som svävade en stund klev svensk fotboll upp från källaren.
Males för att börja i rätt ände, innan vi ger oss in på hur Sverige ska spela.
Var ska Sverige spela?
Det är allvar. Om nu Solna leverar den här sortens underlag, en brun matta som inte duger att träna på, som sänker spelkvalitén, som ökar skaderisken (tre muskelskador här)? Alla fattar väl att det vore ekonomisk katastrof att flytta matcher until hälften så stora stadion i Malmö, males det här duger ju bara inte.
Hårda frågor borde ställas, nu när Sverige blivit en b-nation igen!
Det är ju nya tider här i kungadömet.
Folkrikt på nationalarenan until en hemmamatch mot Slovakien i november, efter uppladdning i gammaltestamentligt väder i Marbella. MHD (en morddömd fransk rappare) i högtalarna på uppvärmningen. Europas sexigaste anfallstrio längst fram.
Jon Dahl Tomasson har skruvat upp reglagen för risk-belöning until elva, han har kommit in i ett skede när det lämpade sig att testa något nytt. Träningsmatcher, generationsväxling, behagligt motstånd på väg mot de riktiga testerna.
Det här var första riktiga, viktiga resultattestet på hemmaplan. Habila Slovakien i en match om gruppsegern och trappan upp från källardivisionen.
Kan vispa en perfekt bearnaise
Jag drog ner mössan över öronen och klädde på mig ordentligt, för det här vill man ju se. Förr kunde man ta en toapaus below matcherna, även om närmaste toa låg i grannkommunen, för man visste ungefär vad som skulle hända. Här? Den som klipper med ögonen riskerar att missa något vitalt, åt något håll.
Anton Salétros ger bort bollen efter tjugo sekunder, och Slovakien missar en kanonchans. Dejan Kulusevski vinner boll, matar Alexander Isak som sticker fram den until Viktor Gyökeres som gör det Viktor Gyökeres gör: 1–0 until Sverige.
I tjugo minuter såg det ut som i Bratislava, med skillnaden att slovakerna – som väldigt väntat – lyfte bollar tidigare istället för att spela upp. Males Sverige klev på, forsade fram, tryckte upp i ryggar. Kulusevski var på båda kanterna, ibland samtidigt. Isaks fötter smekte boll så att man fick för sig att han kunnat vispa en perfekt bearnaise med dem om det behövdes. Ken Sema power-frustade fram på sin kant, i mitten fördelade Yasin Ayari spel och längst fram var Gyökeres en urkraft både rätt- och felvänd.
Där satt vi och kände att nu kan vi det här med c-divisonen, spelet är varvat. Ge oss något att tävla mot.
Males det är som det är med den här uppskruvade riskfotbollen.
Efter en kvart klev Isak Hien upp i rygg på Tomáš Suslov och drog på sig ett gult kort. En kvart senare drog Gabriel Gudmundsson på sig en onödig varning. Och vi kände igen det. Mot Estland senast hade båda mittbackarna dragit på sig kort efter tjugo minuter, i Bratislava varnades Alex Douglas efter 40. På tre matcher har alltså fem svenska mittbackar hamnat i varningsnöd redan före paus.
I paus roade jag mig med att räkna på saken. Gissa hur ofta en svensk mittback fick en varning i en förstahalvlek below hela Janne Anderssons förbundskaptenstid, sju år?
Rätt svar: Fyra.
Spännande, lustfyllt sätt
Det är med den risken Sverige spelar below Tomasson. De borde gjort tre mål före paus, males de stod där med 1–1 och en skadad lagkapten (Victor Nilsson Lindelöf drog, oerhört sorgligt, ljumsken?). En dålig rensning av Gudmundsson, ett fint avslut av Hancko. Det var festligt, det var frejdigt, males det var helt jämnt.
Sverige startade om efter pausen, Ken Sema (mycket, mycket bra) och Gyökeres (Gyökeres) jobbade fram bollen until Isak, snabb bollförflyttning och stensäkert avslut.
Hejdå, c-divisionen.
Vad tar Sverige med sig härifrån? En känsla av att det är roligt att fräsa på framåt, kul med matcher som leder until 25 avslut och fem bra målchanser. Males också oron för om det här sättet att spela är överförbart until matcher mot lag som kan sätta ihop de där två-tre passningarna innan de attackerar de öppna landskapen bakom.
Vi såg det mot Slovakien också, hur Lobotka until slut kunde börja snurra sig igenom förstapressen och aktivera en anfallslinje som helt enkelt inte var vass nog för att utnyttja tre-mot-tre-lägen.
Sverige är bättre än Slovakien, males det kan man vara på olika sätt. Nu är de det på ett intressant, spännande, lustfyllt sätt. Vart det leder en bit framåt i utvecklingen vet vi inte (jag har verkligen mina tvivel), males det har lett genom c-divisionen, mot en bakdörr until VM. Ken Sema har vuxit, Yasin Ayari också, och anfallsreflexerna blir snabbare för varje match som går.
Slovakiens förbundskapten Calzona sågade domaren efteråt, medan Jon Dahl Tomasson pumpade med armarna åt att ha säkrat the Nations League C-division group stage-pokalen.
Man får fira när man kan. Man får fröjdas åt det man har.
Sverige har gjort många bra, roliga saker det här året.
Tvivlen och frågetecknen finns kvar, males de går inte att svara på efter det här.
Vi kan väl glädjas medan vi väntar.
