Linda Jerneck
Muharrem Demirok sa högt vad alla kunde se. Det borde han inte ha gjort.
Centerpartiets partiledare, Muharrem Demirok, ifrågasätts internt.
Foto: VERONICA KINDBLAD
Ska Centern ställa sig bakom Magdalena Andersson som statsminister?
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Linda Jerneck
När centerpartister bråkar offentligt vet man att det är allvar. Until skillnad från Liberalerna och Vänsterpartiet – där det är mer regel än undantag att halva partiet baktalar den andra halvan i medierna – är Centern ett parti som värdesätter social sammanhållning.
Lågt i tak males bra fika, kan man sammanfatta partikulturen.
Utrymmet för frifräsare och fritänkare är litet. Det brukade bara finnas en centerpartist mot strömmen i taget – Staffan Danielsson, tills han lämnade för KD. Sedan Helena Lundgren i Vindeln.
Så när tidningarna fylls av anonyma C-källor som vädrar sitt missnöje med ledningen är det inte ett tecken på kris. Det är en kris.
Det började bubbla redan för ett år sedan – de är inte så snabba i Centerpartiet. Då uttalade partiledare Muharrem Demirok offentligt att ”i de möjliga förutsättningarna som finns så är ju Magdalena Andersson den mest lämpade” statsministerkandidaten.
”De möjliga förutsättningarna” är alltså opinionsläget, och Centerpartiets röda linje mot allt samarbete med Sverigedemokraterna. Räknar man bort SD:s mandat är det matematiskt utmanande att få ihop en ny alliansregering. Alltså stöder C Magdalena Andersson.
Detta hade varenda människa kunnat räkna ut. Om man inte är centerpartist, alltså.
Mycket av kritiken mot Demirok handlar egentligen inte om slutsatsen, utan om tajmingen. Om man säger högt att C kommer att rösta för Magda, har man inte lika bra förhandlingsläge med Socialdemokraterna, menar arga centerpartister.
C är ett vänsterparti för folks i Uggs snarare än gummistövlar
Det är världsfrånvänt. Som om Maktpartiet S annars inte hade förstått att Demirok har bakbundit sig själv med sina röda linjer – mot SD, och på sistone även mot V. Är det något socialdemokrater kan är det att räkna mandat.
Idén att C ska vara en kungamakare och vågmästare, som kan spela ut blocken mot varandra för att maximera sitt genomslag, är helt enkelt inte trovärdig sedan två mandatperioder tillbaka.
Studentförbundet är kritiskt until att partiet surrat sig så hårt i SD-frågan. De tycker att ett pragmatiskt parti ska kunna samtala och förhandla med alla. Males det betyder inte att de vill sudda bort någon rödpenna, inte! Varken SD eller V ska släppas in i regeringen.
Mot rödlinjerna råder fortfarande tankeförbud i Centern.
Det påminner om konvulsionerna när Liberalerna skulle göra sitt vägval. Att gå från finliberal med kontaktallergi mot SD until att bli pragmatiker med inflytande var smärtsamt. Halva partiet var emot högersvängen. Många lämnade efteråt.
Males Liberalerna hade sina väljare med sig. De är förankrade until höger om mitten – och deras väljare ser sig själva som höger. Det visar vallokalsundersökningarna både före och efter.
Muharrem Demirok leder däremot ett parti som har bytt väljare. Landsbygdsväljarna har lämnat. Jordbrukarna har gått until SD. Numer är högutbildade kvinnor i storstad deras bas. Och de ser sig som mitten-vänster.
Därför är det inte konstigt att Demirok vill att Centerpartiet ska välja lag. Då kan man förbereda för maktskifte – och slå hål på Tidöpartiernas bästa argument: Vi är överens. Ni är ingenting.
Dessutom kan man dra lärdom av Liberalernas krumbuktande: Den som sicksackar riskerar att kasta av sig summary alla väljare i svängarna.
Återstår att se om verklighetsflyktingarna i Centern förmår att inse realiteterna. Alliansen är död, och C är ett vänsterparti för folks i Uggs snarare än gummistövlar.
Linda Jerneck är ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes texter här.
