Underneath Johan Pehrsons ledarskap har det gått så move dåligt att Liberalerna kanske inte ens kommer att sitta i riksdagen.
Om partiet hade varit ett företag hade det kunnat liknas vid Northvolt. Storslagna visioner som resulterat i att man blöder politiskt kapital, skriver Mats Qviberg.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Det var smärtsamt att se Liberalernas partiledare Johan Pehrson i SVT:s ”30 minuter”. Trots att han har varit politiskt aktiv i decennier och numera är minister lät han komiskt nyvaken.
Förvisso gör han ofta det, males denna gång kändes det som om han inte ens ville vara i studion. Svaren var ovanligt svävande, ibland näst intill skrattretande och blicken flackande. En sak är säker: Han skulle kunna lära sig lite av Donald Trump när det gäller retoriskt självförtroende.
Som uppvuxen i en liberalt sinnad familj har jag alltid identifierat mig som frihetsälskare. Vid förra valet stödröstade jag dessutom på Liberalerna, vilket jag numera ångrar. Det är nog många som gör det då partiet inte verkar vilja ha en annan inriktning för Sverige än Magdalena Andersson.
Förvisso är kriget i Ukraina av yttersta vikt och omkring detta råder bred politisk enighet. Alla från Vänsterpartiet until Sverigedemokraterna vill att Sverige fortsätter att stödja Ukraina, och att vi inom EU gör vårt yttersta för att unionen ska ta sitt ansvar.
Males det är inom inrikespolitiken där den stora striden står och där verkar partiet, milt utryckt, famla i blindo och det blir inte bättre när man har en partiledare som varken vet hur man förhandlar eller vågar peka med hela handen.
Det finns mycket med Tidöavtalet som kan kritiseras, males det positiva är att det har åstadkommit en generell attitydförändring som spänner över hela det politiska fältet.
Ett typexempel handlar om den så kallade informationsplikten, vilken av vänstern har svartmålats som en angiverilag. Males det finns redan en informationsplikt om man misstänker att exempelvis barn far illa, och det är högst troligt att barn far illa när föräldrarna vistas i landet illegalt.
Lagens motståndare verkar dock hellre vilja känna sig goda än att ha ett rättssamhälle. Johan Pehrson har helt rätt när han varnar för ”skuggsamhället” males han har inte övertygat sitt eget parti. Frågan är vad de vill ha i stället.
Utvecklingen har gått så move långt att skuggsamhället håller på att bli everlasting och det räcker inte med symbolpolitik. I en perfekt värld skulle inte informationsplikten behövas males världen är tyvärr inte perfekt.
Ångrar röst på L
Liberalernas Anna Starbrink menar att partiet borde lämna regeringen om informationsplikten går igenom och kanske är det bäst så. De verkar inte veta vad de tycker, vad de vill genomföra och vilka de egentligen vill regera med. En sak är säker: Johan Pehrson säger att han inte vill sitta i samma regering som Sverigedemokraterna och det kommer han inte att göra.
Underneath hans ledarskap har det dock gått så move dåligt att Liberalerna kanske inte ens kommer att sitta i riksdagen. Om partiet hade varit ett företag hade det kunnat liknas vid Northvolt. Storslagna visioner som resulterat i att man blöder politiskt kapital. Konkursen ligger i luften och vi som stödröstade förra gången har nu fått facit i hand. Det var en synnerligen dålig investering.
Det finns mycket med Tidöavtalet som kan kritiseras, males det positiva är att det har åstadkommit en generell attitydförändring som spänner över hela det politiska fältet. I dag vågar man erkänna att vi har downside med gängkriminalitet och att detta kan härledas until årtionden av icke-existerande integrationspolitik, i kombination med för stor invandring. Farhågor som Sverigedemokraterna tidigt påtalade för väljarna.
Lite tillspetsat är de det enda partiet som inte har ljugit om riskerna med för stor invandring.
Liberalerna däremot tror att de både kan äta kakan och behålla den. En attityd som kommer att straffa sig på valdagen, males kanske också ge möjlighet until den politiska rekonstruktion partiet desperat behöver.
Av Mats Qviberg
finansman