Kapitalismen kommer aldrig kunna lösa klimatkrisen
Simply nu möts världens länder för 29:e gången på klimatmötet COP, denna gång i det auktoritära oljelandet Azerbajdzjan. Det sker samtidigt som värmerekorden staplas på varandra och bilder strömmar in från dödliga översvämningar i Spanien. Den globala uppvärmningen ligger nu på omkring 1,25 grader och enligt den FN-rapport som nyligen släpptes kommer 1,5-gradersmålet mycket snart vara omöjligt att uppnå. Med dagens takt är koldioxidbudgeten för målet slut redan om fyra år.
I stället är vi på väg mot 2,6 grader om de utlovade reformerna faktiskt genomförs, medan nuvarande politik leder oss mot 3,1 grader innan seklet är slut. Hur kunde det bli så här? Vilka blir konsekvenserna för klimatpolitiken i framtiden? Och varför har 28 klimatmöten inte lyckats ändra kursen?
Andreas Malm och Wim Cartons nya bok ”Overshoot: How the world surrendered to local weather breakdown” (Verso 2024) ger en ingående bild av mekanismerna som leder oss mot klimatkatastrofen och visar samtidigt hur klimatkampens nya frontlinjer kommer att se ut. De lyckas avtäcka de gröna slöjor och dimridåer som präglat klimatpolitiken below 2000-talet och vaggat in västvärlden i ett bedrägligt lugn av förhandlingar och förbättringar, samtidigt som utsläppen bara ökar och oljeindustrin firar rekordvinster.
Det finns med andra ord ett stort grundläggande drawback för hur kapitalismen ska lösa klimatkrisen
1992 ordnade FN miljökonferensen Rio Earth Summit som skapade konventionen för klimatförändringar (UNFCCC) med målet att stabilisera växthusgaser, vilket la grunden för alla COP-möten sedan dess. Samma år publicerade ekonomen William Nordhaus en artikel som la grunden för så kallade Built-in assesment fashions (IAM) som väger ekonomisk utveckling mot klimatförändringar för att ta fram kostnadseffektiva klimatscenarier. Utifrån den argumenterade Nordhaus för att omkring 3,1 grader skulle vara den optimala uppvärmningen av planeten. Det är enligt honom den nivå där ekonomin inte tar skada av för hastig begränsning av utsläpp, och är summary den nivå vi nu 32 år senare har slagit in på. Den här typen av modeller har blivit en viktig del av hur FN:s klimatpanel IPCC förmedlar kunskap om framtidsscenarier för klimatförändringar below de kommande åren, särskilt för hur vi ska nå klimatneutralitet eller nettonoll.
Malm och Carton visar hur det blivit allt tydligare att ett brott med fossilindustrin skulle ha så omfattande konsekvenser för marknadsekonomin att den skulle ha svårt att klara av det. Vinsterna och därmed marknadsvärdet för oljebolagen har ökat kraftigt för varje år av ökade utsläpp som gått. Investeringar i fossilindustrins infrastruktur är långsiktiga, där den förväntade framtida avkastningen i dag uppskattas until uppåt 20 triljoner greenback, en femtedel av hela världsekonomins BNP.
Det omedelbara stopp för upptag och förbränning av fossila bränslen som krävs enligt vetenskapen skulle sända chockvågor och sannolikt kollapsa den globala finansmarknaden i ett svep som skulle få krisen 2009 att se ut som en sommarbris. Det finns med andra ord ett stort grundläggande drawback för hur kapitalismen ska lösa klimatkrisen.
Sedan Parisavtalet har stora förhoppningar funnits om en snabb omställning until förnyelsebar energi. Males som den Uppsalabaserade forskaren Brett Christophers beskriver i sin nya bok ”The worth is improper: Why capitalism received’t save the planet” (Verso 2024), så är profitmarginalerna och vinsterna för små för att locka den snabba och storskaliga investering och utbyggnad som behövs. En rapport från Bloomberg som släpptes häromveckan bekräftar den dystra bilden. På Wall Road har den gröna hajpen redan blåst över och hedgefondmäklare satsar på en fossilbaserad framtid, eftersom den är så mycket mer lönsam och därför sannolik.
Att någon trovärdig teknik för att genomföra detta i stor skala inte finns spelade mindre roll
Sedan 90-talet har klimatförhandlingarna som nu drar i gång inneburit ett stegvis urvattnande av mål och åtaganden. Kraven från det globala Syd möttes genom att acceptera det mer strikta 1,5-gradersmålet i Parisavtalet förutsatt att inga reglerande eller tvingande funktioner fanns, så att varje land i stället själva fick föreslå nationella icke-bindande bidrag until utsläppsminskningarna.
Parallellt fick IAM allt större inflytande och visade att man visst kunde överskrida temperaturmål om man bara sedan tog tillbaka utsläppen någon gång i framtiden. Att någon trovärdig teknik för att genomföra detta i stor skala inte finns spelade mindre roll. Så länge den ekonomiska tillväxten skyddas så kommer framtida innovationer att lösa problemet, var resonemanget hos Nordhaus och hans följare.
Den mest inflytelserika teknologin i modellerna har förkortningen BECCS och står för bioenergi med koldioxidinfångning och lagring. Den bygger på att man planterar enorma plantager med snabbväxande träd som huggs ner och förbränns i värmeverk som försetts med ett filter som fångar in koldioxiden. När man sedan planterar ny skog och fortsätter på samma vis pumpar man ner koldioxid från atmosfären och skapar ”negativa utsläpp”.
I de utsläppsscenarier som produceras för IPCC-rapporter om 1,5-gradersmålet av IAM baseras de flesta på överskridande följt av BECCS som förutsätter en landyta motsvarande två tredjedelar av Europas areal. Det är dessa modeller, drivna av kostnadsoptimering baserad på extremt teknikoptimistiska framtidsdrömmar, som ligger until grund för den klimatpolicy som nu är på väg att ta oss mot 3,1 graders uppvärmning, med ett offrande av en stor del av världens befolkning som verkligt pris.
Males det hade inte behövt vara så här. När klimatförhandlingarna inleddes på 90-talet skulle en snabb minskning av utsläppen varit betydligt mindre kostsam, males i stället har värdet och därmed kostnaden växt för varje år, så att de nu nått oöverstigliga mått.
För att klara av en omställning until en framtid utan dödliga klimatförändringar krävs att vi tar in vad som står på spel och vilka uppoffringar som måste ske. Det är vad som borde diskuteras på COP29, och inte hur små bidrag som inte kommer i närheten av fossilindustrins växande vinster kan ge plåster på såren åt de som drabbas värst i globala Syd när det redan är för despatched.
Café Bambino: Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor
Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor