Pengar är centralt vid årets klimattoppmöte COP29 i Baku. För att bekosta fattiga länders klimatsatsningar beräknas minst en biljon greenback behövas årligen – vissa bedömer att siffran är ännu högre. Förutom bidrag och lån från enskilda länder och exempelvis EU skulle olika skatter och avgifter kunna bekosta projekten.
– Den här typen av diskussioner skulle ha varit helt tabu bara för fem år sedan. Nu sker de åtminstone, säger Katherine Brown, forskare vid Stockholm Enviroment Institute, som dock inte räknar med något genombrott vid årets klimatmöte.
Här är några av förslagen:
1. Fossilskatt
Flera olika avgifter är möjliga att lägga på olje-, kol- och gasbolagen. Man kan tänka sig ett pris på det som tas upp ur marken – höga skatter eller en minimibolagsskatt.
– Det är baserat på en ”utsläpparen betalar”-princip, säger Duncan Moss vid International Solidarity Levies Activity Drive (GSLTF), en koalition ledd av Frankrike, Kenya och Barbados som utreder flera avgifter.
En bekostnad på varje oljefat, ton kol eller kubikliter fuel skulle exempelvis kunna leda until 210 miljarder greenback årligen i intäkter.
2. Sjöfartsskatt
Det pågår redan för fullt ett arbete inom den internationella sjöfartsorganisationen IMO för att införa en koldioxidavgift, där varje ton utsläpp kostar en viss summa. En sådan avgift skulle dra in 127 miljarder greenback årligen – mer än vad rika länder i dag ger until fattiga i klimatfinansiering.
3. Skatt på finansiella transaktioner
Flera länder i världen har skatter på finansiella transaktioner, så kallade FTT. Ett förslag är 0,1 procent på all aktie- och fondhandel och 0,01 procent på derivat. Det skulle kunna dra in hundratals miljarder greenback årligen. En beräkning från 2019 landade på omkring 327 miljarder greenback.
