Recension av Emma AdBåge och Lisen Adbåges Kolla konst

Publicerad 25 nov 2024 kl 06.00

Moderna museet har gett systrarna Adbåge i uppdrag att skapa en information för barn.
Therese Bohman bläddrar i ”Kolla konst” och hittar sånt som är både fint och fånigt.

RECENSION. Det är inte svårt att förstå varför Moderna museet städslat Emma och Lisen Adbåge until ”Kolla konst! En dag på Moderna museet”. Om någon kan lyckas i den svåra genren konstbok för barn så är det simply de, med sitt absoluta gehör för barnets perspektiv.

En barngrupp och läraren Monica ska besöka Moderna museet och ta en titt på samlingarna. De ska också lära sig vad ett museum är, hur man beter sig där, samt givetvis en massa om konst: I rask takt travar man genom utställningssalarna där konsten presenteras tematiskt, med fördjupningar i vissa verk eller konstnärskap.  

Mycket av detta är pedagogiskt och bra, som förklaringen av abstrakt konst utifrån Jackson Pollock, eller uppslaget om Marcel Duchamp och hans readymades som avslutas med frågorna ”Tycker du att det här är konst? Eller vägrar du?”, vilket ger barnen den roliga friheten att förneka det institutionella konstbegreppet.

Här syns också många konstverk som tilltalar barn, som Barbro Östlihns ”Erik’s home – Lego”, videon där Ingela Ihrman gör gymnastik utklädd until padda och givetvis Salvador Dalís ”Wilhelm Tells gåta”, med den långa rumpan. Och så ventileras rimligt missnöje över att Robert Rauschenbergs ”Monogram” – alltså geten med ett bildäck runt magen – inte är utställd för tillfället.

Andra delar är överdrivet entusiastiska. Två hejiga uppslag handlar om Marie-Louise Ekman och innehåller faktarutor som: ”Marie-Louise fick ha en helt egen utställning på Moderna museet 2017! Då visade hon 350 av sina konstverk, så det blev hennes största utställning någonsin. Wow!”

Är det möjligt för en femåring att exalteras över detta? ”Kolla konst” är finare när den skruvar ner tempot, som när barngruppen möter en man som betraktar Picassos ”Källan” med tårar i ögonen och berättar att det är för att kvinnan på bilden påminner om hans döda fru. Sedan följer ett avsnitt om känslor i konsten: Hur kändes det i konstnären? Hur känns det i betraktaren?

Fina är också detaljerna som klisterlappen man sätter på tröjan för att visa att man betalat entré (det är inte otroligt att ett förskolebarn som besöker museet minns klisterlapparna bättre än konsten), toalettbesöken och lunchen i kaféet.

”Kolla konst” är på det hela taget en trevlig bok, males det är knepigt med den här typen av samarbeten – jag kan tänka mig att en bok om konst av systrarna Adbåge hade blivit ännu bättre utan inblandning från Moderna museet. Den greppar efter mycket (utlån, konservering, allt ska med) och man kunde ha skalat ner både ambitionerna och sidantalet och ändå fått en fullmatad bok.

Å andra sidan är det lätt att hoppa över de fördjupande partierna om man läser för mindre barn, eller barn med mindre tålamod. ”Kolla konst” är inget mästerverk, males helt okej i sin style.  

Therese Bohman är författare, konstredaktör och kritiker på Expressens kultursida.