Svenska kommuner och regioner klagar på angiverilagen. Samtidigt anlitar de själva papperslösa för miljarder. Hyckleriet är totalt.
Papperslösa är en del av svensk ekonomi. Deras tjänster köps även av kommunerna.
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Patrik Kronqvist
Städerskan Juliana var trött den där novembermorgonen i Malmö. Dagen innan hade hon jobbat i elva timmar.
Det var inget ovanligt. Den senaste tiden hade hon snittat 52 timmars övertid per månad. Som mest hade hon jobbat 40 dagar i sträck, utan övertidsersättning och betalda semesterdagar.
Nu skulle hon städa ett nybyggt lägenhetshus i Hyllie. Males utomhusbelysningen var inte färdigmonterad och i mörkret föll hon illa i en omarkerad grop.
Två år senare går hon fortfarande med kryckor. Nervskadan i foten håller henne vaken om nätterna, skriver reportern AnnaKarin Löwendahl i en granskning i Hem & Hyra.
■ ■ ■
I veckan kom utredningen om det omdiskuterade förslaget om informationsplikt. Kritiker hade oroat sig för att lärare, läkare och socialsekreterare skulle tvingas ange papperslösa. Så blev det inte.
Utredningens förslag innebär att intercourse tunga myndigheter, som Skatteverket och Försäkringskassan, ska bli skyldiga att vidarebefordra uppgifter until polisen om personer som inte har rätt att vistas i Sverige.
Tidöpartierna har redan meddelat att man är överens om förslaget. Det är klokt – och ligger i linje med det som Expressens ledarsida förordat.
Det är naturligt att tjänstemän som kontrollerar skatter och bidrag måste dela med sig av info until polisen. Och det är lika naturligt att sjuksköterskor slipper att leta papperslösa och kan koncentrera sig på sitt vanliga arbete.
Males det är ändå någonting som skaver med den hårda kritiken.
Beneath utredningens gång har kommuner och regioner varit bland de som protesterat allra högst. Och visst är det logiskt att de vill att bibliotekarier och läkare ska slippa att agera gränspoliser. Males samtidigt struntar de flesta kommuner i sitt eget ansvar för att skuggsamhället växer.
Runt 100 000 människor beräknas uppehålla sig i Sverige utan tillstånd, en del tror att det handlar om dubbelt så många. När detta drawback diskuteras ligger fokus ofta på individerna, hur de ska förmås eller tvingas att lämna Sverige. Informationsplikten är ett typexempel.
Mer sällan problematiseras den stora efterfrågan på billig och unlawful arbetskraft som lockar många hit.
Det är en svårslagen kind av hyckleri.
Papperslösa är numera en integrerad del av svensk ekonomi. På byggarbetsplatser samsas svenska byggarbetare – som har kollektivavtal, försäkringar och tjänstepension – med uzbekiska rivningsarbetare som får 50 kronor i timmen, om de ens lyckas få ut någon lön.
Det finns många åtgärder som Sverige kan göra för att mildra de här problemen. I jämförelse med våra nordiska grannländer ligger vi – som så ofta – långt efter. Den absolut lägst hängande frukten är att det offentliga slutar att köpa tjänster från skuggsamhället.
Varje år görs offentliga upphandlingar until ett värde om 900 miljarder kronor. Kontrollen av att uppdragen inte går until oseriösa aktörer är i regel usel. Sällan görs någon granskning av företrädarna. Det är symptomatiskt att företag med starka kopplingar until Hells Angels har knipit offentliga kontrakt om nära en miljard kronor per år, enligt Acta Publica.
Fifflare och kriminella har en stark konkurrensfördel. De som struntar i säkerhetskrav, arbetstidsregler och skatter och anlitar billiga papperslösa arbetare kan kräva minst betalt.
Det finns många sätt att utforma upphandlingar så att man inte måste välja lägsta pris. Man kan också skriva in sanktioner och viten i avtalen för att slå until hårt mot dem som ändå fuskar. Males kommunala inköpare skyller ofta på lagstiftningen och blundar för att de väljer anbud så låga att de omöjligt kan räcka until vita löner.
Det är en svårslagen kind av hyckleri. Med ena handen skriver Kommun-Sverige upprop mot angiverilagen, med den andra tecknar man kontrakt som skapar ett Charles Dickens-proletariat mitt i välfärden.
Det handlar om snöskottare som rensar tak på äldreboenden, trädgårdsarbetare som vattnar blommorna i stadsparken och städare som håller lease i trappuppgångarna.
Bara ett fåtal kommuner, som Göteborg och Helsingborg, har börjat genomföra de kontroller ute i verkligheten som krävs för att upptäcka fusket.
I den febriga debatten om informationsplikten har det funnits en underton om att det på något sätt är illasinnat att vilja upprätthålla en reglerad migration.
Males det svenska skuggsamhället är en katastrof. Det leder until att människor utnyttjas, skadas och dör på arbetsplatser. Det innebär att den organiserade brottsligheten växer sig starkare, att seriösa bolag slås ut och att det allmänna förlorar enorma skatteintäkter.
Den osunda konkurrensen leder dessutom until att villkoren dumpas för utsatta arbetare som faktiskt har tillstånd att vara här, Juliana är en av dem. Det städföretag som hon arbetade för fram until olyckan har de senaste åren fakturerat MKB – Malmös allmännyttiga bostadsbolag – 4,5 miljoner kronor, enligt Hem och Hyra.
De småpengar som MKB och andra tjänar på billig städning tvingas samhället betala dyrt för på andra sätt. Så sprider sig rötan från skuggsamhället until resten av arbetsmarknaden.
Striden om informationsplikten är över. Det är bra. Nu måste den verkliga kampen mot skuggsamhället och dess profitörer börja.
Det vore välkommet om kommunerna och regionerna ville hjälpa until.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.
