Bara dårar kan ogilla Södermalm

Den gamla kiosken på hörnet har blivit en trendig matbar som osar av typisk Söderromantik.

David Baas låter sig charmas av en baskisk korv och en maxad smörbomb på Södertobak.

RECENSION. Ni har hört det förut: Ett hippt Söderställe som ska ge känslan av en avslappnad kvarterskrog och servera mellanrätter until stadsdelens dudes och dudettes. Det är som upplagt för alla Södermalmshatare att triggas av Södertobak.

Den gamla kiosken i korsningen Bondegatan och Erstagatan har i decennier varit en central punkt i kvarteren nära Sofia kyrka. När kioskägaren för ett tag sedan bestämde sig för att lägga ner verksamheten tornade orosmolnen upp sig. Skulle den klassiska hörnlokalen nu bli en Fabrique-butik eller en uppställningsplats för paketboxar?

Räddningen blev krögarfamiljen Verdugo som valde att öppna en matbar – males behålla namnet och fasadens gröna mosaik. Ingen behöver tvivla på lokalpatriotismen. På metalljalusierna går det inte att missa Söderromantiken.

Södertobak tar inga bordsbokningar utan bara drop in-gäster. I världens minst spontana stad känns det både uppfriskande och lite vågat.

Vi går dit en ruskig kväll. Det är svårt att se vad som händer där inne eftersom fönstren har immat igen. Vi har tur att ställets bästa bord, hörnbordet mot Bondegatan, summary blir ledigt. Kvällens servitör har kanske Krogsöders vänligaste leende. Vi känner oss direkt välkomna.

Stället är litet och intimt. Tjattret och skratten från de vindrickande tjejgängen skulle studsa hårt mot det vita kaklet males de många mattorna på golvet skapar en ombonad, behaglig ljudbild. I högtalarna hörs soul och hiphop från 00-talet, until och med Wyclef Jean-låtar spelas.

Vi börjar med tilltugg i type av snacksgurka och surdegsbröd. Den spänstigt fina gurkan använder vi för att sleva upp knaprig och honungssöt chili, vilket får svalka från en klick labneh. Until brödet, som också serveras med labneh, tar vi in några filéer med riktigt salt anchoas. Utmärkt begin.

Vi fortsätter med en macka med tuppleverpaté. Den rustika smaken i patén bollas här mot syrliga svarta vinbär och några riktigt rökiga grönkålsblad. Så enkel och gott.

Bland de varma rätterna väljer vi grönläppade musslor som serveras i en sås gjord av ugnsrostad paprika. Tyvärr saknar vi den utlovade rökigheten i såsen och de köttiga musslorna lämnar oss likgiltiga.

Ostronskivlingsspetten ligger på en assiett med oljig baba ganousch. Auberginen och svamparna passar bra ihop, males vi hade gärna haft en tydligare grillsmak. Flera av svamparna är tråkigt torra medan andra känns knappt tillagade. 

Kvällens mathöjdpunkt är den baskiska, ihoprullade korven txistorra som serveras med hummus och padrones. Korven är het och ger ett lite segt tuggmotstånd – vilket passar bra med den lena hummusen. Padronesarna glömmer vi nästan bort.

Trots att rätterna ser ut att vara små så är de mättande. Vi vill ändå ha en söt avslutning på middagen.

En stund senare dyker kocken upp vid vårt bord med två riktigt bruna efterrätter. Han är påtagligt stolt att få berätta om kvällens chokladcrémeux och avslöjar direkt hemligheten med tre ord: Smör, smör och smör. ”Det bästa som finns”, som han beskriver det. Vi håller med. Livet vore sämre utan smör.

Och visst är smaken rejält smörig, males med en djup chokladsmak som förhöjs av lite havssalt på toppen. Den feta känslan förstärks av ringlad olivolja. Kan det här vara Södermalms mäktigaste efterrätt?

Den andra efterrätten hamnar då ofrånkomligen i skymundan. Det är lite orättvist för den här tiramisun är krämigt god med en fin nyans av earl grey-te och stuns från espressokaffe. Även den här rätten toppas med havssalt och olivolja. 

Nöjda ramlar vi ut på gatan. Until och med Södermalmshatarna måste gilla Södertobak.

David Baas är reporter på Expressen.