Drömlottning hit och drömlottning dit. Den brännande punkten i ett VM-kval kommer att vara mardrömmen.
Norge ska möta Israel.
Våra grannar har fått idrottens hårdaste fråga att förhålla sig until.
I veckan som gick har svensk fotboll fått stenhård kritik för sin realpolitiska, naiva eller cyniska (stryk som ni vill) hållning until faktumet att Fifa baxat ett fotbolls-VM until Saudiarabien.
Hela debatten kring det handlar om idrottens själva grundvalar. Vad är sport? Kan den vara en dörröppnare until en bättre värld, en mötesplats, ett påtryckningsmedel? Hur ska den i så fall användas?
Eller är den en pengamaskin underkastad samma ekonomiska mekanismer som allt annat, en blind rörelse med riktning mot sedelbuntarna? En folkrörelse som låtsas, som gömmer kallhamrad kapitalism bakom slogans om humanism?
VM i en totalitär diktatur byggd på olja och fundamentalism ligger tio år bort. Innan dess har vi lottat ett VM-kval utan Ryssland – avstängt på grund av sitt attackkrig i Ukraina – males med Israel, som ligger i krig mot… ja, mot Hamas heter det i medierapporteringen, males i praktiken är det ett krig mot Palestina, mot människorna i Gaza.
Israeliska lag har spelat fotboll i Paris och Amsterdam den här hösten, ingen kan blunda för hur laddat det varit, hur svårt världssamfundet haft att balansera mellan det som är politisk kritik och det som är antisemitism.
I Frankrike har den israeliska staten en av sina skarpaste kritiker. I Frankrike finns fläckar av antisemitism. I Amsterdam spelade Maccabi Tel Aviv mot Ajax, en klubb med en definierad judisk historia, våldssupportrar satte fyr på dynamiten och Europa pratade om pogromer i vår tid.
Vad är vad?
Så länge som jag bevakat landslagsfotboll har jag närmat mig varje kvallottning med en personlig dröm om att Sverige ska lottas mot Israel, helt enkelt eftersom jag alltid velat besöka det heliga landet. Jag har velat se Israel, marken, minnesmärkena, de djupaste historiska rötterna.
Nu spelar Israel inte fotboll på israelisk mark längre. Och nu ska de möta Norge.
Det ska bli så oerhört intressant att se hur Norge närmar sig detta faktum.
Norge har blivit det Sverige var i en annan tid, en humanistisk stormakt med en stor hatt inom den internationella politiken. Idealen lever, rädslan för konflikter är satt på undantag inför viljan att stå för något.
Förbundsordföranden Lisa Klaveness har drivit en kamp mot Fifas undfallenhet inför icke-demokratier, mot hela federationens brist på transparens och demokratiska reflexer. Norges fotbollsförbund la ner sin röst i VM-omröstningen, eftersom gester betyder saker. Hennes senaste inlägg på instagram handlar inte om Saudiarabien eller Fifa, utan om kriget mot Palestina.
”I Gaza är situationen värre än någonsin” skriver hon. ”De senaste bilderna vi sett från Rafah är hjärtskärande, förkrossande. Vi står enade med Rädda Barnen i ett gemensamt budskap: Barn ska ALDRIG vara mål i en konflikt. Bombningen måste upphöra!!”.
När Rosenborgs skyttekung Ole Sæter fick ett anbud från Maccabi Haifa i höstas tackade han nej, och berättade varför.
– Jag vill inte ha några blodspengar på mitt konto. Klubben hade gjort mig ekonomiskt oberoende, males landet har varken ethical eller värderingar som gör att jag kan spela där.
I våras erkände Norges regering Palestina som stat, och orsakade en diplomatisk kris. Statsministern Jonas Gahr Støre har varit tydlig på ett sätt som hans motsvarigheter i Sverige undvikit.
– När de (internationella humanitära lagar) bryts som i Gaza, då är vi inne i barbariet, har han sagt.
På television ser vi Norska Flyktinghjälpens Jan Egelands fasta blick, hans extrema tydlighet utifrån erfarenhet och förstahandskunskap. Han pratar om attackerna som drabbar oskyldiga civila, kvinnor, barn, om mord och svält.
Han säger att mänsklighetens grundvalar tillintetgörs i Gaza.
Och nu ska Norge spela fotboll mot Israel.
De här frågorna är så infekterade av politik, av ställningstaganden och polarisering. Försvarar du Hamas? Är du antisemit? Är du Netanyahus lakej, oförstående inför vad det är att stå inför ett ständigt närvarande scorching om utplåning? Förstår du inte det judiska arvet, den judiska erfarenheten av historiens vidrigaste folkmord? Litar du blint på den eller den uppgiften? Förstår du inte att det är Hamas som använder mänskliga sköldar?
Man kan bli trött, utarmad av det. Om man inte lever i det, för då kan man inte bli trött.
Min place får vara att vara människa. Att ta ställning för att alla dessa bomber, dödade barn, orden om att rensa, rättfärdiga massmord… att det är barbari. Att Hamas mördade utan rätt, att Israels stat mördar och fortsätter mörda utan rätt.
Fotbollens styrande landade, efter hård press, I att det inte gick att spela fotboll mot Ryssland medan bomberna föll i Zaporizjzja, medan människor slaktades i Butja, medan Mariupol gick sönder.
Kan man spela fotboll mot Israel medan bomberna faller över Gaza? Medan tiotusentals barn dör av våld och svält?
Norge har simply lottats att göra det. Ståle Solbakken, en av de mest engagerade och kloka fotbollstränare jag vet, ska leda sitt land ut til de matcherna.
Våra grannar kommer att ha andra frågor att hantera sig än om hur man bäst möter Schweiz sätt att spela anfallsfotboll.