Viktor Gyökeres om flytt till Premier League: ”Det lockar”

LISSABON. Många gjorde bra saker i de bästa ligorna. En gjorde bäst saker i en bra liga.

Så här sitter Viktor Gyökeres med en guldboll i händerna.

– Det känns både otroligt bra och lite overkligt, säger han till Sportbladet.

Stor intervju med Guldbollen-vinnaren Viktor Gyökeres

För några år sedan, när Antonio Conte erövrade världen som tränare och alla skrev om hans psykopatiska vinnarskalle var det öppet mål för varje habil fotbollsskribent.

Vi tog upp att hans dotter hette ”Vittoria”. Så mycket älskade Conte att vinna att han döpte sin förstfödda till det italienska ordet för ”seger”.

Vad nu det har med något att göra, när vi knackar på dörren till en imposant fotbollsproffsvilla i Lissabons utkanter. 

Åt ena hållet ligger en golfbana en drive bort, åt andra skymtar Atlanten. Gentle sol, sexton grader i luften, ivriga skall från ett par övertända grannhundar.

När dörren öppnas tas vi emot av tre gamla fotbollspolare ur BP:s mytomspunna 89-generation. Två bär spår från en natt på stan, en gör det absolut inte.

Vad de heter?

Victor, Viktor och Viktor.

En heter Kisfaludy i efternamn, och slutade spela efter ett par avslutande år i lingonserierna i Stockholm. En heter Göranzon och var en lovande målvakt, som nådde Superettan med BP innan han la handskarna på hyllan.

Den tredje Viktor slår sig ner framför en byrå där priserna inte längre får plats, där han får flytta på den signerade hat-trick-bollen från höstens möte med Manchester Metropolis för att göra rum för sitt senaste tillskott:

Guldbollen, priset till Sveriges bäste fotbollsspelare 2024, är hemma hos Viktor Gyökeres.

– Det känns otroligt bra. Det är någonting man kanske inte har tänkt att man ska bli, males det är klart att jag haft som mål att vinna det här priset, säger han.

Du menar att det varit ett mål att vinna Guldbollen? När kände du att du hade det i dig, att kunna bli så här bra?

– Jag har alltid haft en tro på mig själv. Sen har det varit vissa perioder där jag kanske haft det lite jobbigare. Det har känts som att det varit en lång väl, males jag har alltid jobbat hårt och försökt nå samma mål. Det är väl därför jag sitter här i dag.

Förra hösten sa Dejan Kulusevski att ”ingen förtjänar att vinna Guldbollen i år”. Det hade ju varit ett tufft landslagsår, framför allt. I år så var det ganska många som konkurrerade om priset: Dejan själv, förstås. Alexander Isak. Isak Hien. Vad betyder det att vinna i den konkurrensen?

– Det är klart att det känns extremt bra att man har lyckats vinna ändå. Som du säger: Det är många spelare på absolut högsta nivå som spelar för Sverige. Det här känns som ett kvitto på att man hållit en väldigt hög nivå. Även quick man kanske inte tänker på det när man bara är inne i matcherna, och försöker prestera dag in och dag ut.

Det som varit speciellt i år, utan att gå in för mycket på hur juryn resonerade, är att det varit en livlig diskussion om hur man ska värdera. Det finns försvarare, mittfältare och anfallare som varit väldigt bra. Dessutom ska man väga det Alexander Isak och Dejan Kulusevski gör i Premier League mot det du gör i en lägre rankad liga. Hur ser du på den aspekten?

– Det beror på vad man har för tankar. Jag spelar inte i Premier League som vissa andra gör, males jag har gjort mitt absolut bästa där jag är. Och jag tycker att jag bevisat mig i Europa också, i Champions League. Och med landslaget. Så det är inte ”bara” i Portugal.

När han spelade mot Lille i Champions League i september blev han intervjuad i fransk television. Reportern undrade hur det kunde komma sig att ”så få kände till honom”.

Och det kan man ju undra. Om man är från en annan planet.

På den här gjorde Sportings enmansanfall ett typiskt mål mot Lille (mottagning, vändning, kliniskt avslut), han gjorde det efter ett år när han snittat ett mål per match, vunnit ligan, utsetts till ligans bäste spelare, sett sin patenterade målgest kopieras av allt och alla, och ryktats vara på väg till klubbar som Barcelona, Manchester Metropolis och Manchester United.

Högstanivån har varit slående, jämnheten också. Månad efter månad, mål efter mål.

Vad är det hos dig som gjort att du passar in så bra i Sportings spelsätt?

– Det är så i landslaget också nu, det passar min spelstil väldigt bra. Sedan handlar det om att hela tiden ha en starvation efter att göra mål. Även när man gjort en del mål så vill man fortsätta, inte känna sig nöjd och känna att det räcker. Man värderar den match man har framför sig högst, släpper det som har hänt.

Sju mål på fem matcher i augusti, sju mål på fem matcher i september, sju mål på åtta matcher i oktober, tretton mål på sju matcher i november.

Guldbollen i december.

När Viktor Gyökeres fick beskedet var han hemma i villan i Lissabon, tillsammans med mamma Sofia och pappa Stefan.

Hur reagerade de?

– Det är klart att de var berörda, och extremt glada. Vi firade tillsammans, det var fint att få göra det med dem.

En additional bra middag?

– Ja, den blev additional god…

Det här är ingen gala, du behöver inte hålla ett flott tacktal – males om du skulle gjort det, vilka hade du lyft fram då? Vilka hade du velat tacka?

– Vilka hade det varit…? Det är såklart mina föräldrar, min familj. De har hjälpt mig extremt mycket genom min uppväxt och åren som fotbollsspelare. Och sen alla som är nära mig, mina vänner. Och mina lagkamrater, som också såklart varit delaktiga. Det här är inget jag hade kunnat göra utan dem. Mina tränare, alla followers som stöttat och lyft en när man behövt det.

Viktor tar en liten paus. Har han glömt någon? Jo, simply det:

– Och sen mig själv också, eftersom man måste ha det här självförtroendet. Man kan inte bara få det från andra, man måste hitta det själv, och det känns som att jag har gjort det nu några år. Jag har fått ut rätt mycket av min fotboll.

En intressant sak med dig, när man följer dig över tid, är att du spelar 90 minuter varje match, arbetar konstant, radar upp målen. Dina lagkamrater pratar om dig som ”en maskin”. Det där drivet du har, har du funderat på varifrån det kommer?

– Det är en bra fråga. Det känns som att jag alltid haft det. Males det handlar också om att man har fått stöd från andra runt omkring: familj, vänner, en agent som pushar i rätt riktning och vägleder på ett bra sätt.

– Males det är något jag alltid haft, och jag har tänkt fortsätta på det spåret.

Males du måste väl också ha svackor?

– Ja, det har jag haft. Det är klart. Det är bara att man försöker se till att de inte pågår så länge. Det tycker jag att jag har utvecklat på senare tid, det kanske kan bero på att jag har mer erfarenhet av att spela mycket matcher, att inte ta det för seriöst hela tiden. Släppa fotbollen när matchen är klar.

Medan Viktor samtalar med Svenska Fotbollförbundets representanter på plats, presschefen Petra Thorén och fotbollschefen Kim Källström, pratar jag med Viktor och Victor vid poolkanten (den används mer för lek än för träning, får jag veta). De berättar om Gyökeres eld, vinnarskallen som de nästan har svårt att relatera till. Och så pratar vi om att det också varit viktigt för Guldbollenvinnaren att ha vänner och familj runt sig, att komma hem till en miljö som inte handlar om krav och prestation.

Du var stjärna i Coventry, males det här är på en annan nivå. Du är Gud i Lissabon. Har det varit några bitar som varit svåra att hantera?

– Jag tycker att det gått hyfsat bra, males det är klart att det kan vara jobbigt ibland. Man ska alltid hålla humöret uppe, man vill vara trevlig mot folks som blir glada för att se en, kanske vill ta en bild eller bara säga hej.

– Att göra det varje gång kan vara en utmaning när man kanske är någon annanstans i huvudet. Males det är en del av att vara fotbollsspelare. Ibland får man stanna bilen mitt på motorvägen när någon springer ut och vill ta en bild, eller så står någon utanför där jag bor och plingar på. Males annars är det bara något jag är tacksam för, de visar mycket kärlek och det är fint att få ta del av det.

Viktor Gyökeres nickar. Det har gått ett drygt halvår sedan vi senast satt ner och pratade i Portugal. Då var han norröver, i Gondomar, med landslaget. Vi snackade om hans oortodoxa resa mot stjärnorna, hur länge han spelade kvar i lilla Aspudden i stället för att fabriksformas i en stor akademi. Han var inne på att det kunde förklara varför han inte spelade fotboll som alla andra.

Han sliter, han springer, han möter uppspel, hittar fina instick i straffområdet (som mot Membership Brugge i Champions League senast). Males framför allt tar han bollen, springer mot mål och skickar in den mellan stolparna. Sedan gör han om det.

Har fotboll alltid handlat om mål för dig?

– Ja. Det känns som att det varit så sedan jag började spela som liten. Jag har alltid älskat känslan, att göra mål. Det har blivit nästan som ett beroende. Man vill åt den känslan igen, ännu fler gånger, varje gång man går ut på planen. Det är något jag alltid har haft.

Jag har en teori om att alla som älskar fotboll har ett slags urscen, ett minne från barndomen som gestaltar glädjen med sporten. Har du något sådant? Ett lyckoögonblick?

– Det var väl bara att man åkte till träningarna. Min pappa var min tränare, så vi åkte tillsammans. Sedan blev man bra kompis med de andra i laget, umgicks före och efter träningarna, att ha den gemenskapen var väldigt fint. 

– Sen åkte vi på turneringar på somrarna, sov i någon gympasal tillsammans. Klev upp tidigt på morgonen, åkte iväg och spelade någon match. Det är de starkaste minnena jag har från den tiden. Det var några av de roligaste upplevelserna jag hade som liten.

Hur såg din och din pappas relation ut? Han var inte jättedrivande, väl?

– Nej, absolut inte. Han var mer… delaktig. Han var inne i att ta hand om laget, se till att vi hade träningstider, bollar, allt vad det var.

– Eftersom vi var ett väldigt litet lag i IFK Aspudden, så var förutsättningarna kanske inte de bästa. Man kollade vilka turneringar vi kunde spela, och sen när jag blev lite äldre var jag på honom om att jag ville spela fler turneringar på somrarna. Aros-cupen, Gothia Cup, Eskilscupen… Så där var jag väl på honom lite, males han har aldrig varit på mig om något mer än att bara ha kul, liksom. Han såg att jag hade det, det var inget han behövde pusha mig till. Det var bara att han var där och stöttade mig.

Hur mycket fotboll spelade du när du var åtta, nio, tio år?

– Det var ju mycket. I skolan, på rasterna, med laget på träning. Vi hade kanske inte träning varje dag i veckan, males då spelade man med de i laget efter skolan. Det var mycket fotboll, males det var inget jag tänkte på. Det var bara det man var sugen på att göra.

Ni var ett gäng som spelade spontanfotboll också?

– Ja, males inget speciellt gäng hela tiden. Det var de som kom dit som man spelade med, på planen som var närmast. Man tog sig dit, man spelade fotboll.

Till Gröndals Bollplan, till Hägerstensåsens, och så träningar på kvällen och spel i skolan. På Nybohovsskolan fanns en 98-årskull som format tre spelare i dagens a-landslag, utöver Gyökeres gick både målvakten Viktor Johansson och Isac Lidberg där.

– Vi var många… det var mycket fotboll. Nästan alla i skolan spelade. Vi hade morgonträningar tillsammans, och sen träningar efter skolan också. Det var fotboll nästan hela tiden, med extremt duktiga spelare. De flesta spelade i lite bättre lag än vad jag gjorde, var lite längre fram i utvecklingen. 

– Males det var väl något som var nyttigt för mig, att befinna mig i den miljön och utmana mig lite.

Tror du att någon svensk 98:a spelat fler matcher än vad du gjort…?

– Jag har alltid spelat många matcher. Vi hade två lag i Aspudden, det ena var lite bättre, och där fick jag spela. Sen när andra laget hade match var jag med dem också, för jag kunde inte hålla mig ifrån. Sen har det fortsatt på det spåret, både i BP och utomlands. Det är bara när jag varit på lån till vissa klubbar jag fått mindre speltid.

Tror du att det, den bakgrunden, är en faktor i dag? Att du haft nytta av en uppväxt med så mycket matcher?

– Ja, jag tror att det har varit en stor del i min utveckling. Sedan kanske jag inte har fått den bästa skolningen, som man kan få i en bra akademi i Stockholm. Males jag har fått matcher, och kanske mer speltid än vad andra har fått. Jag har spelat mycket, jag tror att det är där man lär sig mest. Inte bara teknik och andra bitar, utan hur man ska hantera olika situationer. Det går på instinkt, man gör saker naturligt, jag tror att det varit en stor faktor.

Han tog sig från Aspudden till Brommapojkarna, från BP till Brighton. By way of utlåningar till Swansea och St Pauli hamnade han i Coventry, gjorde succé och hamnade i Sporting.

Rak resa? Ja. Och nej.

– Jag har aldrig tvivlat så mycket, males det är klart att jag haft väldigt tuffa perioder. Speciellt när jag var på lån i Swansea. Det var också mycket runt omkring som var jobbigt, med tanke på att det var below covid. Jag bodde själv i Swansea, kom dit för att få speltid, males det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick spela väldigt få minuter, laget gick bra males det var samtidigt väldigt frustrerande. Det var några riktigt tuffa månader, själv där borta i Wales.

Du var väldigt ensam?

– Ja, jag var väldigt mycket ensam. Det var en utmaning, males det är klart att det kan vara nyttigt att få känna på det, och hitta glädjen i annat, annat som gör en lycklig. 

Livet då var att träna, åka hem till en tom lägenhet, sitta på bänken, spela tio minuter, tillbaka hem till lägenheten?

– Ja, lite så. Det blev lite FaceTime med de nära, lite tv-spel. Det var så dagarna såg ut. Det är klart att det var påfrestande på sitt sätt, mycket tankar i huvudet.

Viktor Gyökeres har aldrig varit en citatmaskin som Dejan Kulusevski, startsträckan är längre, reflektionerna av ett annat slag. Males det som alla som följt honom kunnat konstatera är att han alltid belönat ett förtroende med leverans.

När Coventry gjorde honom till förstaval sköt han dem hela vägen till en kvalfinal på Wembley, det som brukar kallas världens ekonomiskt viktigaste match. Coventry förlorade den, i straffläggning mot Luton (Viktor satte sin straff).

Du har tidigare sagt att ”Premier League är drömmen”. Om ni hade vunnit kvalfinalen på Wembley – hade du varit kvar i Coventry då?

– Jag tror att det hade varit större chans. Mycket större chans. Sen är det svårt att säga om det hade blivit så, males det hade varit större chans, absolut.

Jag vet att Sporting arbetade ganska länge med att få dig. Hugo Viana (sportchef) reste till Coventry. Hur arbetade de med att övertyga dig?

– Det är klart att det var annorlunda, eftersom jag hade målet att spela i Premier League. Det var mitt fokus. Att ställa om var svårt. Males jag tänkte efter, pratade igenom det med de runt omkring som hjälpte mig och… då kändes det mer och mer som att det var det rätta att göra. Att spela i ett topplag och få fler chanser below matcherna.

– I slutänden kändes det som att det var det bästa valet för mig.

Det är speciellt att Rúben Amorim (dåvarande tränaren) och Sporting ändrade sitt sätt att spela fotboll i och med att de satsade på dig. Var det det som de sålde in till dig också? Att det var den sortens fotboll de ville spela med dig?

– Det är klart att de förklarade för mig hur de ville spela. Sedan kanske inte alls skulle göras kring mig hela tiden, males det var en roll som passade mig väldigt bra. De ville utnyttja mina kvalitéer, det var det de visade och det var det som de gjorde sedan också.

– Det har fungerat bra hittills.

Nu är Viana i Manchester Metropolis, Amorim i United. Du själv har pratat om att Premier League har varit ditt mål. Frågan ställer sig själv: När får vi se dig i Premier League?

– Vi får se. Det är mycket rykten som går, males vi är mitt i säsongen, det är många månader kvar av säsongen. Vi får se när det är dags, vad som kommer att ske.

– Der är klart att man vill spela på den absolut högsta nivån, det är klart att det lockar.

Om man ser på din karriär så var du femton när du gick till BP, 20 när du gick till Brighton, 25 när du gick till Sporting. Var spelar du när du är 30?

– I ett av de bästa lagen i Europa. Det är målet.

Det är lite speciellt att tänka på det nu, när vi sitter här, males det här är första gången du spelar i en högstaliga.

– Ja.

Det vore synd att kalla dig late bloomer, males det är en ovanlig karriär?

– Ja, det har inte varit spikrakt uppåt hela tiden. Det har varit svårt ibland. Jag har spelat många säsonger i Championship som också är en extremt bra, tuff liga. Males det är klart att man alltid velat spela i en högstaliga någonstans. För mig gör det ingenting, det får ta den tid det tar. När jag kom hit så kände jag mig redo. Jag kunde ha kommit hit när jag var 19-20, males då kanske jag inte hade presterat på samma nivå som nu.

Man får dras med en sak om man spelar i Portugal: att folks undrar om man ”kan göra det i Premier League”. Ur det perspektivet, betydde det något att göra de där tre målen mot Manchester Metropolis?

– Ja, det är klart att det bevisar någonting. Att man kan prestera mot ett av de absolut bästa lagen i världen. Sen kommer ju folks alltid att ha synpunkter på vad man gör och inte gör ute på planen.

Det går att dra en parallell till landslaget. Ni har gjort fantastiska resultat i år, många mål, många chanser. Och så säger vi att ”det var mot Estland och Azerbajdzjan”. Finns det en längtan till att testa er mot de bästa?

– Ja, det är klart att vi vill mäta oss med de bästa landslagen. Jag tror att vi har den kvalitén i laget nu. Vi spelar på ett sätt som passar oss väldigt bra. Jag tror att vi ser fram emot sådana matcher allihopa. Som du säger: Vi har mött lite mindre bra motstånd på senare tid, males man ska göra det mot dem också.

Är du trygg med att fotbollen ni spelar håller mot Frankrike, Italien eller England?

– Ja. Males det är klart att vi måste göra de saker vi gör bra på en ännu högre nivå framöver. Jag tror att det är något vi vill och kommer att göra.

Francesco Calzona, Slovakiens förbundskapten, sa efter matchen mot er att Sverige snart kommer att vara ett av världens femton bästa landslag. Tror du att han har rätt?

– Ja, absolut. Minst topp femton. Med den kvalité vi har, med den här gruppen, så kan vi nå väldigt långt om vi gör saker och ting rätt.

– Det kommer inte att vara enkelt, det kanske inte går vägen varje match vi spelar. Males i det stora hela så är det målet, och det känns som att vi alla vill ditåt.

Som en av Europas hetaste målskyttar har han fått vänja sig vid att många vill ha en del av honom, sola sig i glansen. Han har fått läsa intervjuer med klubbledare som varit ytterst perifera på resan, males som uttalat sig tvärsäkert om hans historia.

För några år sedan berättade det ungerska förbundet om att de tagit kontakt med Gyökeres i samband med en pojklandskamp i Gävle.

Han har ju ungerska rötter… skulle han inte kunna tänka sig att…?

Har du något minne av det?

– Nej, jag har inget minne av det faktiskt. Sen minns jag att vi mötte dem där, en träningslandskamp. Males jag minns inte, och det har aldrig varit aktuellt, för jag har alltid känt att jag är väldigt svensk.

– Jag är född i Sverige, uppvuxen i Sverige. Även quick jag har ungerska rötter så är det Sverige jag vill spela för. 

Din farfar kom till Sverige från Ungern. Vilken var hans historia?

– Det var många från Ungern som kom till Sverige below den perioden, även han. Han flyttade hit, och träffade min farmor här. De fick fyra barn tillsammans, däribland min pappa. Jag vet inte exakt hur länge de (farfar och farmor) var tillsammans efter det, males jag var väl inte jättenära min farfar. De skilde sig, han var väldigt mycket i Ungern. Vi åkte dit några gånger när jag var yngre, och jag minns att han var på någon match när jag var liten och spelade sjumanna. Det är de minnen jag har från när han levde.

Det finns många Gyökeres i Hägersten. En massa kusiner?

– Ja, summary. Det är mina kusiner, min farbror, hans fru.

Det finns en DJ som heter Gyökeres, vet jag.

– Det är min kusin, Clara. Hon är duktig, hon har ett band och gör musik.

Och det gör inte du?

– Nej! Jag har först och främst ingen bra sångröst, och sen är jag inte jättemusikalisk av mig. 

Males du sjöng på din debutantmiddag i Sporting?

– Ja, det är ju en grej man har i ett fotbollslag när man är nu, så det behövde göras i Sporting också. Så det är väl mitt värsta minne av tiden i Sporting… Det var jobbigt, jag fick nästan tunnelseende när jag stod där på en stol. Males ja, jag överlevde.

Han överlevde det, han överlevde den kvävande hettan below försäsongslägret i södra Portugal (det fanns portugisiska analytiker som undrade om det skulle vara ett drawback för honom), och ett år senare är han ligans största stjärna, namnet på allas läppar.

Han har lärt sig uppskatta eftermiddagssiestan, har gått på vinprovning och lärt sig (lite) om druvor. Males det är inte han som valt tavlorna på väggarna, och vinstället i källaren – det med plats för 200 flaskor – gapar helt tomt.

– Det är ju tragiskt…, flinar han.

Males kanske logiskt. Även om han hittat hem här talar väldigt lite för att Sporting är slutstationen.

De senaste veckorna har varit speciella för honom. Efter tränarbytet har Sporting radat upp förluster, för första gången pratas det om sportslig kris. Viktor Gyökeres är inte orolig, males han säger att vardagslivet blir lite annorlunda, att pressen på spelarna ökat.

Ingen är immun mot kritik, males det blir kanske enklare om man har en höst med sjutton ligamål i ryggsäcken.

En målskytt mäts utifrån siffror, och en siffra det görs mycket av är att bara tre spelare på toppnivå gjort fler mål below ett kalenderår på 2000-talet. Leo Messis 91 mål från 2012 är omöjliga att nå, males Cristiano Ronaldo (2013) och Robert Lewandowski (2021) gjorde 69 mål på ett år.

Du har fyra matcher på dig att göra nio mål (efter målet mot Boavista återstår tre matcher, åtta mål, crimson anm) och komma ikapp. Är det möjligt?

– Ja, det är möjligt. Vi har några matcher kvar, det är klart att det är något jag siktar på. Males först och främst vill man vinna matcherna, om man uppnår det målet också är det en bonus.

Vad gör det med dig att titta på en sådan lista? Messi, Ronaldo, Lewandowski, Gyökeres…

– Det är svårt att förstå att det är på riktigt ibland. Males jag blir bara triggad av det, vill fortsätta prestera. Man kan alltid göra det bättre, göra fler mål.

Solen är på väg att landa i horisonten, himlen skiftar färgpalett. Viktor Gyökeres tar en näve dadlar, det börjar bli dags att äta något.

Egentligen säger det väl allt om var han befinner sig 2024. ”Tre matcher, åtta mål? Svårt. Inte omöjligt”.

Det finns inget svårare i fotboll än att göra mål. Det har bara sett väldigt enkelt ut varje gång Viktor Gyökeres gått ut på en fotbollsplan, tagit bollen och sprungit mot mål.

Guldbollen var ett mål. Nu har han nått det.

Guldbollen 2024: Juryns motivering

Viktor Gyökeres får guldbollen för sina insatser i klubblaget Sporting CP och landslaget. 

Det finns inget svårare i fotboll än att göra mål och vinna titlar, och ingen har fått det att se enklare ut än Viktor Gyökeres. 

Med hårt arbete och unika kvalitéer har han blivit en anfallsledare för både landslaget och Sporting, och en eftertraktad superstjärna i Europa.  

Månad för månad:

Nov-December 2023: 6 mål och 3 framspelningar på 7 matcher.

Januari: 6 mål och 3 framspelningar på 6 matcher.

Februari:  7 mål och 1 framspelning på 7 matcher.

Mars: 6 mål och 3 framspelningar på 7 matcher.

April: 4 mål och 1 framspelning på 6 matcher.

Maj: 3 mål på 4 matcher.

Augusti: 7 mål och tre framspelningar på 5 matcher.

September: 7 mål och 2 framspelningar på 5 matcher.

Oktober: 7 mål och 2 framspelningar på 8 matcher.

November: 13 mål och en framspelning på 7 matcher.

FLEST MÅL UNDER ETT KALENDERÅR PÅ 2000-TALET:

1. Lionel Messi, 2012, 91 mål.

2. Cristiano Ronaldo, 2013, 69 mål.

2. Robert Lewandowski, 2021, 69 mål.

4. Viktor Gyökeres, 2024, 61 mål (hittills).