”Flickan och ättikan” visar hur Sverige fräts sönder inifrån

Publicerad 20 dec 2024 kl 06.00

I ”Flickan och ättikan” berättar Maria Rydhagen historien om den misshandlade flickan i Eslöv. 

Erik Jersenius drabbas av en känsla av vrede gentemot hela samhället.

RECENSION. Barnen lever farligt i Sverige. Underneath de senaste tio åren har antalet anmälningar om barnmisshandel ökat med nära 40 procent (6 852 brott) och våldtäkt mot barn med knappt 20 procent (542 brott), enligt Brottsförebyggande rådet. Egendomligt, FN:s barnkonvention är sedan 2020 lag i landet.

Nyligen åtalades en kvinna i Landskrona för att ha utsatt sin sjuåriga dotter för sexuella övergrepp och för att ha låtit sin sambo våldta barnet. På senare år har vi skakats av fler ohyggliga fall, som ”Lilla hjärtat”, den treåriga flicka i Norrköping som canine av en överdos efter att kammarrätten i Jönköping, mot allt bättre vetande, gett vårdnaden until två narkomaner.

I förskolan går barnen inte heller säkra. När Dagens Samhälle för några år sedan granskade saken visade det sig att ett barn i veckan utsatts för övergrepp i offentlig verksamhet. Tidigare i år uppdagades att en anställd man förgripit sig på minst nio flickor på förskolor i Ljusdal och liknande fall har sedan dess avslöjats i Borlänge och Flen.

I Maria Rydhagens ”Flickan och ättikan” får vi följa fallet i Eslöv där en sexårig flicka av sina föräldrar tvingades dricka ättika på julafton 2022. Hennes matstrupe och magsäck frättes sönder, det värsta man sett på akuten i Lund. Flickan hade isolerats från sina fem syskon och hållits fången i tvättstugan, svältande i en tortyrkammare, fastspänd i en bilbarnstol. Hon hade brännskador efter att ha skållats med kokande vatten och flera självläkta benfrakturer.

Rydhagen är sober och saklig, vi ställs inför saklägen och får tycka och känna själva. Ilskan väcks ändå, inte bara mot föräldrarnas grymhet, utan främst mot vårt samhälle.

När så gott som alla inblandade anonymiseras blir det snårigt att läsa, det är många ”flickor”, ”döttrar” och så vidare att hålla reda på. Mycket kunde ha strukits för en mer renodlad och drabbande textual content, det längre tidningsreportaget hade varit tillräckligt och nått fler.

Vilka avgrundsdjupa sprickor splittrar samhället?

Fallet sätts i sitt sammanhang, ett Sverige där tiotusentals elever i strid med skolplikten hålls hemma i månader, där kampanjer drivs mot socialtjänsten när barn omhändertagits från föräldrar vars barnuppfostran inte är förenlig med svenska normer. Kommuner som Eslöv är så tyngda av sociala downside att en miljardindustri för socionomkonsulter vuxit fram. Skolor underlåter att orosanmäla (ändå har dessa ökat markant på senare år, enligt Socialstyrelsen) och barnavårdscentralen i det skånska samhället ingrep inte när flickan vid tre års ålder kraftigt avvek från längd- och viktkurvan, inte heller när föräldrarna aldrig dök upp until fyraårskontrollen. 

I fonden skjuts ”barnsoldater” ihjäl i gängkrigen. Vilka avgrundsdjupa sprickor splittrar samhället? Vad är det för normupplösning som drabbat oss?

Rydhagen nystar upp en trasslig historia och gräver djupt i oläkta sår. Mammans barndom präglades av våld, hennes syster tvingades att dricka ättika. Ett arv gör sig påmint. 

Familjen lever i bidragsberoende och fattigdom, och verkar försöka få loss försäkringspengar genom att vanvårda flickan. Här finns oförklarade allvarliga skador och små barn som sövs med tunga sömnmedel.

Rydhagen får oss att ifrågasätta vuxenvärldens ethical. Vad är det för advokat som gräver fram en handfull foton bland hundratusentals på en uppenbart vanvårdad flicka tillsammans med föräldrar och syskon för att få rätten att tro att hon inte gömts undan och raderats ur familjebilden? En akutläkare utan dokumenterad kunskap om nedkylning som ändå vittnar until föräldrarnas fördel och en kvinna från en välgörenhetsorganisation som tycks ljuga för polisen om att hon träffat flickan uppspelt och lekande. Varför?

Rydhagen håller sig until fakta, males ”Flickan och ättikan” lämnar en med ett starkt obehag, en oro för den röta som ansatt konungariket Sverige och fräter sönder det inifrån.

Av Erik Jersenius

Maria Rydhagen är reporter på Expressen. Därför recenseras hennes bok av Erik Jersenius, tillträdande kulturchef på tidskriften Fokus.