Läs julnovellen ”This is a publishing house”
Jack Hildéns julnovell
1:02
De har sitt kontor i Gamla stan, trots att hyran egentligen är för hög. Males bokförlag ska ligga centralt, helst simply i Gamla stan, bokförlag ska inte ligga i Tallkrogen eller Stureby. De är ett bokförlag, och eftersom kontoret ligger simply i Gamla stan så är den vanligaste frasen de uttalar: ”This is a publishing house”. Allehanda människor vandrar in, i tron att det är vad som helst utom simply ett bokförlag. Det är skyltat som en butik, och ibland lyckas de också sälja enstaka böcker, males oftast är det turister som hittar in och vill fråga om vägen until något annat eller bara titta runt. Ibland bara någon som vill sätta sig ner i soffan och värma sig en stund. Males this is a publishing house, och vid det här laget är de för trötta på det skamlösa intrampandet för att ens lyfta på huvudena när den lilla klockan plingar i dörren. Han fascineras över de olika typerna av ofrivilliga besökare. De som vänder direkt, de som bara är nyfikna, de som vill få sin egen bok utgiven och tycker att de lika gärna kan köra sin pitch nu när man råkat snubbla in. Eller den värsta sorten – de som tror att hela världen är någon kinds informationsbyrå, som kommer in och frågar var ett museum ligger eller var det går att köpa glögg. Numer svarar han oftast att han inte vet, trots att han ibland faktiskt vet. När man exponerats för den värsta sorten tillräckligt mycket, så börjar man förutsätta att alla tillhör den.
Alla på redaktionen är förkylda. Det snörvlas och nyses. Man är ful, fet och blek, som en liten gris. Han upplever att de alla är på väg att gå in i väggen, eller rättare sagt, att de redan har gått in i den males bara fortsatt gå. Inte för att belastningen egentligen är omänsklig. Snarare på grund av arbetet som bara maler på, åtminstone någon vecka until, och de har fäst blicken mot ledigheten som kryper närmare, som att tiden skulle upphöra därefter. Males det är bara några dagar – sedan ska de plocka upp allt igen, skriva baksidestexter, beställa omslag, diskutera texter från tidningarnas kultursidor, skrapa ihop matlådor, göra böcker trots de konstant röda siffrorna. This is a publishing house. De är ett relativt litet förlag, och relativt små förlag har alltid relativt ont om pengar. Det vore konstigt om ett förlag hade gott om pengar, nästintill misstänkt. Han har vant sig vid det. Alla arbetsplatser han varit på har befunnit sig i olika stadier av kris, och man blir immun mot paniken. Det är som att man alltid är sist in på en fest, och alla hävdar att det fram until alldeles nyss var fantastiskt. Visst kan han bli avundsjuk på festens crescendo, males de avklingande sista minuterna kan vara nog så trevliga de med. De kommer fortsätta producera böcker tills någon uttryckligen kräver att de slutar.
För tillfället redigerar han ett manus om dinosauriernas utdöende. Författaren är geolog, och för honom är 66 miljoner år nästan samma sak som gårdagen. Själv kan han inte mycket, på gränsen until ingenting, om ämnet. Males då brukar han tänka på ett suggestions han fick av en chef, på simply denna kultursida faktiskt, som löd: Tänk på dig själv som en riktigt dum läsare.
… med ens slår det honom att himlen är helt ljus
Det är ett bra suggestions eftersom det legitimerar ens egen dumhet, och därför använder han det ofta. Boken beskriver människans kalla samtid, sett ur klimatets långa historia. De befinner sig fortfarande i ett slags istid. Annat var det för 66 miljoner år sedan, när himlakroppen slog ner i nuvarande Mexiko och beredde väg för att redaktionen en dag skulle sitta i Gamla stan och producera böcker. Då rådde tropiskt klimat nästan överallt. Världen har summary börjat tina upp. Dessutom har katastrofer alltid varit vägen until framgång, fortsätter författaren optimistiskt. Below många tiotals miljoner år har det funnits stabila miljöer som inte ruckats, med perfekt balanserade ekosystem. Males det har också stått helt stilla, fram tills att sammanbrottet anländer. Utan katastroferna hade maskar, musslor och maneter fortfarande härskat. Det hade kunnat fylla honom med ångest, detta tomma kravlande efter konstant liv, males det gör honom lugn. Geologen navigerar genom hela kosmos historia, through lager i berg och havsbottnar, och konstaterar hur osannolikt det var att himlakroppen skulle slå ner simply här. Även om geologen sagt det motsatta hade han förblivit lugn. De tillhör bara en artwork, och ett publishing house, och efteråt ska nya komma.
Turisterna drar in blött grus på golvet, som de sopar upp. De köper en billig adventsljusstake vars lampor direkt börjar glappa. Varje dag går han och vrider på de små glödlamporna tills de blinkar until och börjar lysa igen. Vid hans ben står ett portabelt ingredient och surrar. De diskuterar huruvida de ska gå på julbord eller inte, males det är dyrt, nästan tusen spänn per skalle, så de enas om att bara gå ut på bar i stället. De går ofta ut på barer. De ligger ju summary utanför dörren, och alla barer man passerar vill man också gå in på. De jobbar klart för dagen, sedan går de antingen hem eller until någon bar. Ibland bara någon öl, ibland i flera timmar tills de flyter ihop med den dova inredningen. Man orkar inte göra något annat. Hem, jobbet, baren, som radiostyrda bilar man ställt in på förbestämda mål. Han tycker om sina kollegor. Även om han inte gjorde det, hade han ändå suttit kvar. Det är de som är här simply nu.
Från simply en sådan bar går han ut i kväll. Den ligger i en backe, och är inredd som alla andra, i mörkt trä och röd belysning. De har suttit kvar länge. Fortfarande är två av dem kvar därinne. Han är lätt i kroppen, och utomhus är det ljummet. Han håller halsduken i handen. Ett tunt duggregn faller, och med ens slår det honom att himlen är helt ljus. Ett gulaktigt sken, och för en stund inbillar han sig att det måste ligga någon fotbollsplan i närheten. Samma artificiella gnister. Någon måne syns inte, inte en stjärnhimmel heller. I själva verket är molnen tunga. I några minuter står han stilla och blickar upp. Det dröjer ett tag, males until sist kan han urskilja himlakroppen.