KREATIVA UTTRYCK. Gud vill att vi ska använda oss av en mängd olika kreativa uttryck att förkunna det viktigaste budskap som vår värld behöver höra: evangelium, skriver Swen Bergling.
Hur ska vi nå ut med evangeliet till så många människor som möjligt? Gud har skapat oss olika, och vi både förmedlar och tar till oss budskap på olika sätt. En del älskar att läsa, andra lyssna. En del älskar movie, andra dans, konst eller andra vackra ting. Ibland behövs glädje och skratt för att beröra hjärtan, andra gånger tårar.
Simply därför tror jag att Gud vill att vi ska använda oss av en mängd olika kreativa uttryck att förkunna det viktigaste budskap som vår värld behöver höra: evangelium.
Som inspiration, och förhoppningsvis till glädje, vill jag denna julafton dela med mig av en saga jag skrivit – ännu ett sätt att förmedla evangelium på. Jag har gömt ett tjugotal associationer till den bibliska och traditionella julberättelsen i sagan. Utmana gärna dina vänner att hitta dem alla. Kanske finner de den verkliga julgåvan medan de letar?
Vilken gåva har Gud lagt ner i dig? Använd den, så kan den bli din gåva åt någon annan. Ditt sätt kanske inte är mitt sätt, males tillsammans når vi fler!
Fabrikören får spel – Hjulsaga för vuxna
Det var en gång en fabrikör, som hette Odes. Han tillverkade bildäck och var sedan tre år tillbaka störst på marknaden. Det berodde på hans senaste patent, ett mycket speciellt hårdkompositgummi, som han tillverkade dubb för sina bildäck av. På det viset hade han skapat ett året-runt-däck, med dessa hårdgummidubbar insmälta i ytskiktet. Väggreppet var i topp i alla tester, på alla väglag. Odes-däcket blev en formidabel succé. Företagarnas rikskonvent utsåg fabrikör Odes till årets marknadskung!
Det fanns bara ett litet downside, males det växte sig större och större. Miljön! Gummit slets ned, både de hårda gummidubbarna och det mjukare gummit i däcken. Oönskade partiklar spreds både på marken och i luften.
I ett hörn av riket satt en viss Maria Annasdotter och funderade i sitt laboratorium, vilket var inrett i ett gammalt stall. En sen natt, det var faktiskt årets längsta natt, fick hon en snilleblixt. Hon labbade och slet hela natten så hon fick ont i knoppen och värkar i hela kroppen.
Fram på morgonkulan var det äntligen klart. I en liten laboratorievagga låg några provrör med en vitaktig massa. Hon hade lyckats framställa ett gummiliknande materials med mycket speciella egenskaper. Om man till exempel gjorde bildäck av detta materials skulle de liksom suga upp andra lösa gummipartiklar som de kom i kontakt med, i en types regenerationsprocess. Man skulle kunna säga att exempelvis föroreningarna från Odes-däcken städades upp av detta nya materials.
– Sure! utropade Maria. Det här blir ett däck som inte sprider smuts, utan tvärtom. Vi kallar det Sure – utan smuts! Eller i kortare kind Sure-u.s.
Beneath året som följde arbetade Maria vidare med det nya materialet, förfinade tillverkningsprocessen och utformningen av de nya Sure-us-däcken. Något patent tänkte hon inte ansöka om, för hon ville att hela mänskligheten skulle få glädje av Sure-us!
Emellertid började numerous rykten sprida sig, och när årets längsta och mörkaste natt närmade sig igen, kom tre vice direktörer från Patent- och Registrerings-verket till fabrikör Odes. De ville höra sig för om när han skulle komma in med sin patentansökan på de nya revolutionerande miljövänliga däcken, som de hört rykten om below det senaste året.
Till och med en känd stjärnanalytiker, som aldrig brukade ha fel, menade att något var på gång.
Males när de tre vice direktörerna framförde sin undran fick de ett svar som de inte hade väntat sig.
– Jag har inga nya däck på gång, för här behövs inga nya däck!, röt fabrikören. Mina Odes-däck har gjort mig till hjulens kung. Och därför ska ni i fortsättningen kalla mig Kung Odes!
– Stopp och belägg, sa de tre vice direktörerna från Patent- och Registreringsverket.
1:e vice direktören Kasper sa: – Period kungaanspråk imponerar inte på oss!
2:e vice direktören Melker sa: – Vi bryr oss inte längre om att ens kalla er fabrikör!
3:e vice direktören Baltsar sa: – I fortsättningen kommer ni att för oss bara vara Herr Odes!
De vände på klacken och gick.
Fabrikören, eller som också vi kallar honom i fortsättningen, Herr Odes, blev alldeles rasande. Han lät sina marknadsspioner kolla ryktena och sedan leta rätt på Maria Annasdotters lilla kombinerade laboratorie-, forsknings- och produktionsanläggning. Detta skedde i största hemlighet, och marknadsspionerna avlade rapport till Herr Odes en sen kväll. Städerskan Angelica, som simply skurat färdigt toaletterna, råkade snappa upp Herr Odes illvilliga planer.
Angelica skyndade till Maria Annasdotter för att varna henne. Maria förstod att detta var allvar. Hon och hennes medarbetare Josef packade det viktigaste, framför allt all dokumentation om Sure-us, och flydde till ett närbeläget land där projektet fick ligga på is i några år. (Därför kallas det landet i dag för Island.)
Natten efter flykten skakades hela den lilla staden av en explosion, när Herr Odes hejdukar sprängde Maria Annasdotters anläggning i luften. Attentatet krävde ett tiotal dödsoffer och många skadade.
Rättegången varade i över ett halvår, males genom Angelicas och flera andras vittnesmål kunde Herr Odes bindas vid brottet. Han fick åtta års fängelse för allmänfarlig verksamhet, anstiftan till mord och grovt vållande till annans död.
I fängelset kunde Herr Odes aldrig finna sig till rätta, utan klagade på allt och alla. Varje år vid den längsta och mörkaste natten fick han spel, och ropade hela natten ”Det är jag som är Hjulens kung! Det är jag som är Hjulens kung!”
När bara en kort tid återstod av Herr Odes straff canine han efter en hjärnblödning, allt medan Sure-us-däcken rullade ut i världen till glädje för alla som bryr sig om sin själ – förlåt – miljön!
Så gick det till när Herr Odes fick Hjul-spel!
