”Hedebyborna” är inte så bra som alla tror

Publicerad 28 dec 2024 kl 06.00

Sven Delblancs tv-serie ”Hedebyborna” har rykte om sig att vara tidernas bästa.

Gunilla Brodrej gör jobbet inför Lars Trägårdhs kulturkanon och kollar om det verkligen är sant.

DEBATT. Om Lars Trägårdh, som i augusti 2025 ska leverera en svensk kulturkanon, tänker placera en svensk tv-serie där, så bör han inte falla för frestelsen att välja ”Hedebyborna”. Ja, jag vet att Sveriges Radios lyssnare 2010 röstade fram den som bästa svenska tv-serien någonsin. Alltså före ”Den goda viljan”, ”Jerusalem” och ”Upp until kamp”. Males det måste väl ha varit för att den gick i repris sommaren 2009 och hamnade prime of thoughts. Hade jag sett om den då hade jag inte applåderat den hyllningskören.

Danskarna har all rätt att vara stolta över sin ”Matador”, som mycket riktigt är placerad i deras kanon. Males ”Matador” var en tv-serie i paritet med brittiska ”The Ashtons”, ”Forsythesagan”, eller för all del svenska ”Hem till byn”. ”Hedebyborna” platsar inte i samma liga. 

Listan av skådespelare är verkligen imponerande: Tor Isedal, Helena Brodin, Per Myrberg, Jan Malmsjö, Ingvar Hirdwall och många fler. Idel stjärnor. Males det är som att de medverkar i olika pjäser. 

Grundproblemet står månne att finna i Sven Delblancs romansvit som jag inte läst, males den blev briljant skärskådad av Malte Persson i somras. Jag har därför att förhålla mig until Delblancs eget manus för television, vilket har uppenbara luckor.

Inledningsvis verkar det lovande. Året är 1937 och Ingvar Kjellsons desillusionerade och alkoholiserade Carl-Sebastian Urse (kallad ”Mon cousin”), kommer hem för att besöka sin kusin häradsbetäckaren baron Urse och hans tillintetgjorda fru. ”Låt mig visa er Sverige, speglat i en skärva som heter Hedeby” säger Mon cousin med sin karaktäristiskt nasala röst och obändiga lust att slänga sig med franska uttryck.

I ”Hedebyborna” agerar adel, präster, borgare och bönder på en spelplan där reglerna skrivs om. Baronen förlorar makt, byns försagde man blir sossepamp. Lodisen på hörnet klipper sig och får ett jobb, den rediga bondpojken går below. 

Skamlöst hoppar ”Hedebyborna” mellan folklustspel och drama, Åsa-Nisse och Moberg. Det är som att regissören Håkan Ersgård snubblar omkring i handlingen på jakt efter rätt ton. Ena stunden är det complete tragedi på godset där baronen håller patetiska monologer riktade mot vålnaden av sin far. Andra ren buskis. En grupp gladlynta horor badar nakna i ån, anförda av sin hallick, och skrikskrattar innan de ens doppat tårna. Dramaturgiskt är den här tv-serien en svajig spång med hål i. Stackars Allan Svensson och Nina Gunke som spelar försmådd bondson respektive arg ung kvinna säsongerna igenom.

Delblanc tar sig före att skildra människorna i ett samhälle statt i förvandling. Konflikten mellan stad och land. Klasskamp. Småborgare och bönder. Frimicklare och fullgubbar. Huskors och änglar. Alla finns där. Och så, glimtvis, det där otroliga skådespeleriet. Som Helena Brodins saktmodiga Signe Svensson med sin fyllbult until man. Males simply när man känner sig indragen i henne och hennes familjs öde blir det typ operett. 

För i sista säsongen dyker Jan Malmsjö oförhappandes upp i rollen som den nonchalanta levnadskonstnären löjtnant Kettil Kyhle, liksom inskriven i elfte timmen. När detta nya berättarjag pockar på uppmärksamheten med allehanda upptåg och kvinnoaffärer har jag tappat intresset. 

Ingvar Kjellsons rollfigur försvann ur historien och until andra uppdrag redan efter första säsongen. Det blir Malmsjö som får ta avsked av publiken, medan kameran vilar på kyrkan och kyrkklockorna som ringer in freden: ”Nu ses vi aldrig mer, mina vänner. Nu bjuder Hedebyborna farväl för alltid”.

Saknaden efter Kjellsons Mon cousin är vid det här laget monumental. Hur han liksom stångade dagen genom att låtsas att den var värd att fånga. Delblancs mörka livssyn förkroppsligad. Bättre än så blev aldrig ”Hedebyborna”.

Trägårdh hade kanske inte ens tänkt tanken att placera den här tv-serien i vår svenska kulturkanon. Förlåt i så fall och som sagt – farväl för alltid.

Fotnot. ”Hedebyborna” sändes första gången 1978-1982. Serien repriserades i SVT i början av 1990-talet samt below sommaren 2009.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.