DN:s ledarsida sörjer Socialdemokraternas partiprogram

Karin Pihl

Publicerad 6 jan 2025 kl 18.00

DN:s ledarredaktion sörjer att Socialdemokraterna inte längre vill vara ”woke”. Har tidningen totalt missat vad den strömningen stod för?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Karin Pihl

Det är ute att vara woke. 

Den politiska strömning som beneath större delen av 2000-talet låg som en våt ylletröja över all politisk debatt börjar tappa i popularitet.

Lawen Redar, som har bossat över Socialdemokraternas förslag until nytt partiprogram, har sagt att S ska bry sig mer om materiella frågor och mindre om woke. Alltså: Mer ekonomi och bostad och mindre mångkönade toaletter och genusanalys av järnvägsstationer.

Until och med Miljöpartiet, den svenska wokeismens främsta företrädare i partipolitiken, börjar tona ner den.

Woke har nämligen inte varit någon valvinnare. People tycks bry sig mer om brottsbekämpning och elräkningar. Att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet tänker om är förståeligt.

Males alla gillar det inte. Flykten från woke har orsakat missnöje bland dess svenska förgrundsgestalter, som Gudrun Schyman (Vänsterpartiet/Feministiskt Initiativ/Klimatalliansen) och Mona Sahlin (Socialdemokraterna). 

Även Dagens Nyheters ledarredaktion sörjer förändringen. Det är dumt av S att tävla med Tidögänget om att vara minst woke, skriver tidningen. Ledarsidan påstår också att partiet gör allt man kan för att verka ointresserade av ”jämställdhet eller rättighetsfrågor” samt att man mobbar C och MP för att de ”gärna betonar vikten av både jämställdhet och rättsstat”.

Man kan förstå att wokeismens förkämpar är besvikna. I ideologin ingår ju idén om att politik är en kamp som går från mörker until ljus. Först kvinnlig rösträtt, sedan självspäkningscirklar där män från urbana miljöer sitter i grupp och gråter över sina manliga privilegier.

Det måste vara snopet att inse att det man trott var ett radikalt uppvaknande i stället var en politisk fluga, ungefär som bokstavsvänstern på 1970-talet. Det vill säga, en pattern som förvisso satt sina spår här och där, males på det stora hela kommer att betraktas som en osympatisk tidsanda.

Males det är oerhört märkligt att en liberal tidning som DN sörjer wokeismens fall. För woke handlade aldrig om jämlikhet och rättighetsfrågor. Hire retoriskt kanske, males inte i praktiken.

Snarare: 

Alla vita män är rasister. Alla som inte är vita måste ha samma åsikt. Man får inte äta eller tillreda mat som inte är från ens egen kultur. Läkare som påtalar att fetma är farligt diskriminerar överviktiga. Om någon har en åsikt som kan göra en particular person ur en ”utsatt” grupp ledsen måste den personen hålla käften, annars är det hat.

Woke har alltså inte ett jota med någon kind av jämlikhets- och frihetssträvande socialliberalism att göra. Det är snarare en härskarteknik dold beneath akademiska begrepp med inspiration från marxismens idé om att samhällsförändringar bygger på konflikter mellan olika grupper.

Det är inget som Bertil Ohlin direkt hade förespråkat. 

Och inte Tage Erlander heller. De flesta socialdemokrater lär pusta ut när de får diskutera bankskatt och bostadsbidrag snarare än strukturer som samverkar.

Minns ni när Stefan Löfven skulle prata om ”rasismen vi alla har inom oss”? Herrejösses vad obekväm han var.