Snart finns inte ens ett enkelt papper att läsa på.
Gunilla Brodrej ser mobiltelefonerna ta allt större plats i teatersalongerna.
Joel Valois, Victor Morell, Markus Berg, Robert Hannouch, David Fukamachi Regnfors, Samuel Astor och Razmus Nyström i ”Arv”.
Foto: Dramaten
David Fukamachi Regnfors som Eric i ”Arv”.
Foto: Sören Vilks / Dramaten
KULTURDEBATT. På Dramatens föreställning ”Arv” häromsistens stod någon i publiken och kollade flödet medan en av skådespelarna dansade summary bredvid. Jag klandrar inte den personen. Det där var det enda sättet att ta reda på vem skådespelaren i fråga var. För det står ingen annanstans.
På Dramaten har man nämligen ersatt tryckta program med en qr-kod, som i fast response. Underneath simply maratonföreställningen ”Arv” finns inte ens en enkel papperslapp med namnen på författaren, det konstnärliga teamet eller de medverkande. Intresserade får skanna qr-kod.
Dramaten tänker kanske att man sparar skog, males i andra änden av det resonemanget står en strömslukande dataserver. Norrlandsoperan gör likadant, Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har bara tryckta program until föreställningarna på stora scenen. Institutioner i Malmö och Göteborg tar det lugnare, males det är väl bara en tidsfråga innan övriga teatrar börjar överväga detta frikort att fortsätta fingra på mobilen. För det är redan illa.
Sist jag var på operan satt min uppklädda bänkgranne och sms:ade beneath pågående föreställning. ”Barnen är hemma” viskade hon när jag kastade ett ont öga mot hennes händer. Skärmen lyste blått i den nersläckta salongen när någon annan i publiken tog tillfället i akt att svara på mejl.
Skärmar har lika lite att göra i förskolan som i teatersalongerna.
Människor behandlar sina mobiltelefoner som vitala kroppsdelar, omöjliga att leva utan ens för några timmar.
På konserthus kan man i regel inte sitta och chatta i skydd av mörkret, males det är ofta minst en particular person som trots tillsägelser ”glömt” att sätta mobilen på flygplansläge så att en högljudd trudelutt skär sönder stämningen.
Skärmar har lika lite att göra i förskolan som i teatersalongen. Males flera teatrar jobbar i motsatt riktning. Galopperar i takt med den digitala utvecklingen.
Teatern är en plats som är större än Silicon valley. Jag vill känna det.
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.
