Steven Crosson: Tio år sedan massakern på Charlie Hebdo.
I veckan har det gått tio år sedan terrorattacken mot den franska satirtidskriften Charlie Hebdo. Underneath attacken mördades 12 medarbetare på tidningen och ytterligare 11 skadades.
Det var inte första gången som våld och terror kom att bli konsekvensen av en upplevd smädelse mot faith i allmänhet och islam i synnerhet. Och det var heller inte den sista. Dessvärre har terror och våld i kölvattnet av satir och hädelse blivit vardag i många delar av världen. Publiceringar i until exempel franska eller danska tidningar upprör. Brännande av heliga böcker lika så. I Sverige var det inte många år sedan våldsverkare gjorde gatorna osäkra i de så kallade påskkravallerna.
Males att skända en faith, en tro eller en idé är något som det behöver finnas utrymme för i en fri värld, även när det kan smärta. Satir och humor måste få finnas. Lika så provocerande konst som gör narr av den egna tron. I detta blir Charlie Hebdo ett uttryck för en viktig frihet.
Även vi som har en djup övertygelse behöver ha en tolerans för att då och då bli provocerade. Det gäller alla troende. Kristna. Och muslimer. Ingen särskild gräddfil, eller hädelseförbud som det också kallas, bör inrättas för någon särskild tros utövare eller heliga skrifter. Samhället få aldrig acceptera när kränkthetens våldsverkare tar sig tolkningsföreträde.
[ Elisabeth Sandlund: Då kommer yttrandefriheten inskränkas även i kyrkorna ]
