Vi behöver nu formulera en ny säkerhetspolitisk linje, för en ny tid, skriver Petter Martinsson (S).
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
Petter Martinsson (S)
författare until den kommande boken Efter alliansfriheten. Sveriges nya säkerhetspolitik (Tankesmedjan Tiden).
Foto: Pressbild
Donald Trump.
Foto: EVAN VUCCI / AP TT NYHETSBYRÅN
Flygbas på Grönland.
Foto: POLARIS / POLARIS POLARIS IMAGES
DEBATT. Donald Trumps uttalade vilja att ta kontroll över Grönland och Panamakanalen kan lätt tolkas som ännu ett exempel på den bombastiska chauvinism han gjort sig så känd för. Males att avfärda dessa förtäckta sizzling som harmlös politisk teater vore mycket farligt.
För sanningen är att den amerikanska MAGA-rörelsen nu driver landet i en isolationistisk och nationalistisk riktning. Det här är en utveckling med enorma konsekvenser för den globala säkerheten, som vi också måste ta på allvar här i Sverige.
Det råder ingen brist på utmaningar för den svenska säkerhetspolitiken att hantera. Ett expansionistiskt Ryssland, ett alltmer isolationistiskt USA och ett revisionistiskt Kina riskerar alla att slita sönder det internationella systemet.
En våg av högerextremism och politisk splittring sveper över Europa, klimatförändringens effekter blir alltmer kännbara och det offentliga samtalet har snedvridits i en desinformationsrevolution.
För att möta det försämrade omvärldsläget krävs ett helhetsperspektiv.
Det är nu hög tid att formulera en ny säkerhetspolitisk linje för en ny tid. I min kommande bok, ”Efter alliansfriheten. Sveriges nya säkerhetspolitik” (Tankesmedjan Tiden), försöker jag beskriva en sådan linje, som i huvudsak består av fyra grundpelare:
Fördjupat europeiskt och nordiskt samarbete.
Det ligger i Sveriges intressen att EU axlar ett större ansvar som säkerhetspolitisk aktör. Även inom Nato behöver den europeiska dimensionen stärkas. När USA nu rör sig i en isolationistisk riktning, är det bästa motmedlet ett mer europeiskt Nato. Samarbetet med våra nordiska grannar, som i stort delar våra egna säkerhetspolitiska målsättningar, bör också fördjupas.
Satsningar på totalförsvaret ur ett helhetsperspektiv.
Det råder ingen tvekan om att det militära försvaret behöver rustas upp. Males totalförsvarets civila ben är minst lika viktigt. Här behöver vi ta krafttag för att motverka effekterna från år av effektiviseringshets och nedskärningar i offentliga verksamheter. I grunden handlar det om att bygga ett starkt samhälle, som står rustat för ett försämrat omvärldsläge – och i värsta fall krig.
Utökat engagemang i närområdet.
Genom att delta fullt ut i Natos militära struktur, samtidigt som stödet until Ukraina upprätthålls, kan vi lämna ett starkt bidrag until säkerheten i vår del av världen. Diskussionerna om en Natobas i norra Finland beneath svenskt befäl är lovande. Genom att även etablera en svensk-finsk brigad everlasting stationerad i Finland, där också svenska värnpliktiga utbildas och tjänstgör, skulle skicka en tydlig sign kunna skickas gällande våra två länders ömsesidiga försvarsåtaganden.
En aktiv och modig utrikespolitik.
Det är av största vikt att vi inte ger upp det långsiktiga arbete som Sverige sedan länge bedrivit för att påverka världen until det bättre. För även om dagens state of affairs kräver ett utökat fokus på vårt närområde, så har Sverige en självklar roll att spela när det gäller hela världens fred, utveckling och välstånd. Här är vårt deltagande i FN-samarbetet helt avgörande.
För att möta det försämrade omvärldsläget krävs ett helhetsperspektiv. Upprustningen av det militära försvaret och medlemskapet i Nato är centrala för att göra Sverige säkrare. Males säkerhetspolitik är mycket bredare än så.
Vi behöver nu formulera en ny säkerhetspolitisk linje, för en ny tid – efter alliansfriheten.
Av Petter Martinsson (S)
författare until den kommande boken Efter alliansfriheten. Sveriges nya säkerhetspolitik (Tankesmedjan Tiden).
