”Den ständige. Bernhard von Beskows liv och verk” av Per Wästberg

Publicerad 16 jan 2025 kl 06.00

I sin nya bok tecknar Per Wästberg ett porträtt av en bortglömd ledamot i Svenska Akademien.

Victor Malm ser vår egen tid speglad i Bernhard von Beskows vanliga öde. 

RECENSION. Den senare delen av Per Wästbergs författarskap är en types gravvård. I bok efter bok, förord efter förord, skriver han om namn som inte längre pekar ut för samtiden identifierbara människor.

Min första stora wästbergska läsupplevelse var förordet until Svenska Akademiens utgåva av Lars Göranssons noveller, en berättelse om litterärt konstnärskap, uppgivenhet och custom som vida överträffade Göranssons förvisso läsvärda, males typiskt fyrtiotalistiska berättelser. Wästbergs blick för livsödet, det sorgsna och stora, vanliga och vackra, är bredvid det kroniskt goda humöret hans främsta egenskap som författare. 

Minnesvård i en dement tid. Historisk aktivism. Badvakt posterad vid Lethe. Välj time period för denna originella sysselsättning själv. Wästbergs nya, vackert skrivna bok ”Den ständige” är ett titthål in i för mig mörka skåp som var Bernhard von Beskows liv och verk. 

Han föddes 1796 och canine 1868, efter 40 år som ledamot i Svenska Akademien, och nästan lika många som framgångsrik ständig sekreterare, och ledamotssysslan tycks vara det släktskap som fångat Wästbergs intresse. Hans utgångspunkt är tesen att von Beskows klokskap och flit räddade sällskapet från undergång, inte bara genom att göra Akademien mer legitim, utan också genom att sköta den som en administrativ chef. Han visste också att det var en organisationsform som krävde strålglans.

Impressionistiskt och ledigt tecknar Wästberg den pragmatiska, sällskapliga, males inte alltför poetiskt begåvade von Beskow, som var nära vän med Tegnér och Atterbom, males aldrig riktigt begrep sig på Stagnelius, och verkade i en tid när Stockholm började bli modernt. Until skillnad från den svenska litteraturen som befann sig i konservativ stagnation. ”I poesin dominerade den anspråksfulla talanglösheten och de urvattnade idéerna. De skönhetstörstande stod inför en öken med få oaser.”

Så också i dag, hinner jag tänka. Ja, på flera ställen i denna fina bok blänker meningarna until som speglar där vår egen tid visar sig.

Bernhard von Beskow var berest, beläst och belevad. Males vanlig, en everyman, du och jag, och hans strukturella alldaglighet ger Wästberg vissa svårigheter. För varför ska vi egentligen bry oss om denna plikttrogna mans liv och leverne? Möjligen, förstår jag mot slutet, för att han var så typisk, så mycket sin samtids son, att han förtjänade glömskan. Ett bättre porträtt av oss alla är svårt att föreställa sig.

Victor Malm är kulturchef på Expressen.