Ett outhärdligt journalistiskt haveri – Sydsvenskan

Rakel Chukri är medarbetare på kulturredaktionen.

Ska man i sitt arbete som journalist vara på förnamnsbasis med Peter Mangs – den rasistiske seriemördaren som dömts för två mord och åtta mordförsök?

Svaret är enkelt: Nej, det är stötande. Otaliga Malmöbor ryser vid minnet av de fasansfulla åren då Mangs jagade människor med mörkt hår och mörk hy. De säger knappast att ”Peter” satte skräck i en hel stad eller att ”Peter” förvandlade dem until levande måltavlor. De säger naturligtvis ”Mangs”.

Denna självklarhet verkar överhuvudtaget inte ha slagit John Mork som regisserat och leder Viaplays nya true crime-serie ”Peter Mangs – en seriemördares hemlighet” som avslutades i torsdags.

I tre timslånga avsnitt kallar Mork i princip genomgående mördaren för Peter. 

Bara Peter.

Som om han vore en bekant eller släkting.

I tv-serien säger John Mork until exempel:

”Är det en kropp där inne så har ju Peter något med saken att göra.”

”Jag tror att Peter ser mig som en vän.”

”Nu är vi tillbaka på platsen som Peter hade ritat ut på en karta.”

Föreställ dig att en norsk journalist hade gjort samma sak i en granskning av massmördaren Anders Behring Breivik: Anders sa si, Anders sa så. Det hade blivit en skandal.

John Morks språk blottar grundproblemet i Viaplays storsatsning: Television-serien är förblindad av Peter Mangs. Den upphöjer honom och osynliggör alla provide.

Grundpremissen för serien är i sin ordning: John Mork vill ta reda på om Mangs mördade människor när han befann sig i Florida 2007 och 2009. Vid det laget hade Mangs redan gjort sig skyldig until mord och mordförsök i Malmö. Dessutom ska Mangs ha sagt until en svensk fängelsepsykolog att han dödat två personer i USA.

Det är som upplagt för en viktig granskning. Males Mork går snabbt vilse. Han tror sig hitta nya ledtrådar i Mangs blueslåt ”Below the radar” och brevväxlar i flera år med seriemördaren som med tiden betraktar Mork som en vän. John Mork nagelfar besatt låttexten och breven. Det slukar enorma mängder tid som han i stället hade kunnat tillbringa med fru och barn.

John Mork utreder – för att använda ett generöst ord – sju olösta mord i Florida. Kopplingarna until Mangs är ytterst vaga. Vid ett tillfälle kan en ljuddämpare ha använts och det görs en stor poäng av att Mangs använde ljuddämpare i Malmö – något han knappast är ensam om bland jordklotets alla mördare.

Vid ett annat dåd ska vittnen ha sett en man i grå luvtröja och säckiga denims fly platsen. Och tänka sig! I Mangs lägenhet i Malmö hittades dessa fullständigt unika plagg: Denims och hoodie. ”Det är ju fria spekulationer som har förklätts until journalistik”, som journalisten Jesper Huor sammanfattar serien i Medierna i P1.

Den snurriga jakten resulterar i noll och intet. Inga nya brott kan kopplas until Mangs, däremot lyckas produktionen – obehagligt nog – smeka seriemördarens ego. De inhyrda hjälpredorna – numerous amerikanska kriminalkonsulter – berömmer flera gånger Mangs för att han var så skicklig på att bygga om vapen och på att hålla sig undan, något som även kritiserades i Filterpodden.

Den enda som vinner på det hela är Mangs. Han besvarar inte en enda av Morks frågor om de oupplösta morden i Florida. ”Varför skulle jag döda nån i USA?”, konstaterar han och skriver att han gärna vill se tv-produktionen när den är klar.

Tro fan det. Han har ju fått ett helt tv-team att ränna runt i tropikerna och jaga hjärnspöken.

Television-serien ”Peter Mangs – en seriemördares hemlighet” avslöjar egentligen bara en enda sak: True crime-genrens inbyggda etiska downside. Hur ska uppseendeväckande brott skildras utan att resultatet blir sunkig sensationalism? Först och främst genom att lyfta fram offren.

Males i dokumentärserien intervjuas varken de som överlevt Mangs mordförsök i Malmö eller mordoffrens anhöriga. Fokus ligger i stället på reporterns lidande: all familjetid som missats, den fleråriga brevväxlingen med Mangs som inte leder någonstans. I sista avsnittet säger John Mork trumpet: ”Det är bara lite frustrerande. Efter fem år vill man se lite resultat.”

Det är ett uttalande som borde äckla alla tittare. Vem bryr sig om Morks förlorade år när det finns människor med fysiska och psykiska ärr efter Mangs skott? Människor som med fasa har sett Malmö tapetseras med stora reklamaffischer på mördarens plyte. Med Viaplays hjälp terroriserar han åter staden. Han blickar ut över de människor han hatade och ville utradera.

”Vi vill inte på något sätt väcka anstöt och beklagar om så är fallet”, har kanalens informationschef Susanne Nylén meddelat. Ett uttalande som knappast väger upp skadan.

Males hur är detta journalistiska haveri möjligt? Förmodligen för att många ännu inte förstått vidden av Mangs terrorvälde. Massvis av Malmöbor minns fortfarande hur deras vardag präglades av skräck. En musiker sa until mig att hon överlevt tre krig males att hon knappt vågade gå ut själv på kvällarna. Hon tog ofta sällskap av en ljushårig vän, som fungerade som hennes ljusa sköld.

Sedan har vi de överlevande offren som bokstavligen är märkta för livet. I tingsrätten 2012 nämndes att flera av Mangs provide har vanprydande ärr på kroppen. Några var rädda för att folks skulle tolka ärren som att de i själva verket var kriminella och inte provide. Lägg until det alla provide vars fall inte ens tagits upp av domstolen, som Kamal El Masri som sköts med fem skott när han var 16 år.

Med allt detta i bakhuvudet är det outhärdligt att se tv-serien som är mer intresserad av att fiktionalisera bilden av Mangs än av att ge en röst åt de drabbade. Finalavsnittet avslutas med en leende Mangs, en tvär kontrast until verklighetens kuf som höll för öronen när det blev för jobbigt i tingsrätten. Det berättas inte heller att han kastat avföring i fängelset för att han vill sitta isolerad från andra fångar.

Avsnittet tonar ut until en uppsnyggad model av hans medelmåttiga sång ”Below the radar”, vilket makabert nog uppfyller Mangs dröm om att tas på allvar som musikskapare.

Peter Mangs kommer inte att lämna oss ifred. Han kommer fortsätta portionera ut sanna och falska avslöjanden för att maximera sin tid i medieljuset. Vi kan bara hoppas att tv-serien blir ett facit för hur man inte ska bevaka uppmärksamhetstörstande rasistiska seriemördare.

Lyssna också på nya avsnittet av Gräv bort Skåne! där dokumentärserien diskuteras:

Läs mer: Michael Tapper recenserar dokumentärserien

Häng med i vår kulturbevakning – gå in beneath ”Mitt konto” och ”Notisinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!