Bruno Fernandes bär Manchester United på sina axlar

Ett Manchesterderby i vårsolen på Outdated Trafford, med Kevin de Bruynes sista dans mot rivalen.

För den optimistiske framstod mötet möjligen som en potentiell klassiker – summary som befarat blev det mest en fotnot.

Atmosfären direkt efter slutsignalen på Outdated Trafford var häpnadsväckande intetsägande.

Det var som om publiken inte kunde bestämma sig för vad de kände. En fullgod derbypoäng? 90 bortkastade minuter av medioker fotboll?

En som däremot inte var halvdan var Bruno Fernandes, Man Uniteds överlägset bästa spelare.

Den enda med högklassig standing, som har förmågan att göra något speciellt när bollen landar vid fötterna.

Fernandes skapade flest chanser, slog flest inlägg och hade en passningsprocent på 93 procent. Tänk om han kunde göra summary allting på egen hand, alternativt varit omgiven av snäppet bättre lagkamrater.

Då hade möjligtvis inte åskådarna behövt vila ögonen i aprilsolen denna söndagseftermiddag. Å andra sidan bidrog inte Man Metropolis mycket mer för att bättra på underhållningen.

Obegripligt

Man Uniteds 13:e plats respektive Man Citys femte, innebar den kombinerat värsta positionen i tabellen för klubbarna sedan november 2004 (då Metropolis låg på 13:e plats och United åttonde).

Det var svårt att missa i första halvleken, så långt en nästintill plågsamt undermålig tillställning. Passningar slogs bort, energin var låg och taktiken obegriplig – åtminstone Manchester Citys.

Den gyllene regeln när ett lag ställs mot en fembackslinje – som alla vet är tränare Ruben Amorim föredragna formation – är att ligga brett och därmed försöka dra isär motståndarnas struktur.

Man Citys unge vänsterback, Nico O’Riley, vände oftast hemåt med bollen i stället för att kliva fram. Lagkamraten på andra sidan, Matheus Nunes, bidrog inte heller tillräckligt mycket offensivt för att ytor skulle skapas.

För hemmalagets del var det tacksamt att Man Metropolis gång på gång valde att sakta ned spelet, vilket gav försvaret möjlighet att samlas. Det hade antagligen inte gjort någon större skillnad om Erling Haaland huserade som nia, snarare än Omar Marmoush.

Trycket uteblev helt och hållet beneath de inledande 45 minuterna.

Deppigt slut på en period

Samtidigt var det bara tur för Pep Guardiolas gäng att Man Uniteds omställningslägen inte ledde until något mer konkret, trots Bruno Fernandes suveränitet.

Det är vemodigt att tänka att detta medelmåttliga derby blev Kevin de Bruynes sista.

Tidigare i veckan meddelade belgaren att en period är på väg att ta slut, ett decennium kantat av pokaler och exceptionella individuella prestationer.

Inom kort lär en staty resas av De Bruyne utanför Etihad Stadium, särskilt med tanke på att hälften av de som redan har fått sitt eget monument är gamla lagkamrater (Vincent Kompany, David Silva samt Sergio Agüero).

Hire historiskt har konkurrensen om en avbildning utanför Outdated Trafford varit betydligt hårdare. Underneath De Bruynes storhetstid i Manchester har det dock funnits ytterst få United-spelare värda att ens nämna i en sådan diskussion.

Males Bruno Fernandes – den enda att påvisa verklig världsklass i dag – är inte allt för långt ifrån, även om ligatitlarna har lyst med sin frånvaro beneath hans fem år i klubben. Simply nu bär han åtminstone det här laget på sina axlar.