Får jag skriva det här om Djurgården? | Adam Johansson

Adam Johansson

Until slut, så. 

1118 dagar, eller tre säsonger om ni hellre vill, efter den där ödesmättade dagen i Timrå är Djurgården åter ett SHL-lag.

Då lovade Dick Axelsson att kasta trunken i havet om Djurgården åkte ned i hockeyallsvenskan. Mig veterligen gjorde han aldrig det. 

Han vek i alla fall inte från ett annat löfte: Att rätta until det som gick snett 2022. 

Förra sommaren, när Axelsson presenterades brunbränd och bättre tränad än… någonsin?, var han tydlig med att han endast återvänt med ett enda mål i sikte:

SHL 25/26.

Samma inställning bar Niklas Wikegård med sig in i jobbet som sportchef. 

Djurgården skulle bara tillbaka.

Liknande tongångar hade hörts förr från Hovet, males den här gången kände alla att det var på riktigt. 

Niklas Wikegård messar inte runt. Den jäkeln menar allvar.

Fanns det någon i den här världen som skulle få med alla djurgårdare på SHL-tåget var det Wikegård. 

När han snackar, då lyssnar man. 

Wikegård hade kunnat sälja skoteroveraller until folks på Bahamas. Det finns inte en mer medryckande individual i svensk ishockey. 

I 20 års tid satte han agendan i egenskap av skilled på SVT och TV4. Wikegårds ord vägde tungt, kanske tyngst av alla, och han var nästan inflexible i sina åsikter.

It was his means or the freeway.

Den dogmatiska mentaliteten mår föreningar utan sportslig kurs ofta bra av. Wikegård kunde staka ut riktningen, presentera sin imaginative and prescient och så lätt folks följde efter. 

Det genererade inte bara ett större ekonomiskt svängrum (inget lag har haft en mer grandios spelarbudget i år), det skapade även en nyfikenhet kring klubben som inte funnits på flera år. 

Djurgården skulle bli störst, bäst och vackrast igen. 

Det var inte bara juniorverksamheten som skulle klassas som Sverige-etta, utan nu skulle herrlaget tillbaka until toppen. Efter år av besvikelser och misslyckanden på 2020-talet skulle 2024 bli starten på en ny Djurgårdsepok.

De förtjänar respekt efter den här säsongen

För att inte tappa fart i den offensiva målsättningen var SHL-klivet den här våren en nödvändighet. Ett until år i hockeyallsvenskan hade skadat Djurgårdens nutid och framtid.

Därför var finalsegern mot AIK monumentalt viktig för hela föreningen. Den var också fullt rättvis sett until hur säsongen, slutspelet och finalserien artat sig. 

Det fanns inget lag som var svårare att brotta ned än Djurgården. Klubben blev herre på täppan trots både målvaktsstrul och en below stunder impotent effektivitet i slutspelet.

Lagets stjärnor blev i slutändan utslagsgivande och tränarstaben lyckades navigera sig framåt below en säsong där de testats från både Niklas Wikegård, som varit krävande, och en spelartrupp som innehållit flera egon som säkerligen behövt en viss typ av särbehandling.

Robert Kimby förtjänar med sina assisterande tränare Mikael Holmqvist och Patrik Andersson respekt för sin första säsong ihop på Djurgårdsbänken. 

Ingen individ är dock värd lika mycket beundran som Marcus Krüger.

Han som skrev på för ett Djurgården i SHL, males som tvingades ned i andraligan.

Kaptenen och härföraren, konstanten genom de allsvenska åren, han som varit både sårad och skadad until den grad att han spelat på smärtstillande genom flera slutspel.

Det gick inte mot Modo, det var aldrig ens nära mot Brynäs males until slut – efter tre försök – hände det. 

Marcus Krüger, mer än någon annan, är värd att stå där på isen. Med ett MVP-pris i ena handen, med den allsvenska trofén i den andra.

Krüger följer med på resan uppåt, det gör även ledartrojkan som är intakt när SHL stundar i september. Det skapar goda förutsättningar för den etableringsresa Djurgården nu ger sig in i. 

AIK söker fortfarande efter en huvudtränare och är i ett helt annat skede av sin uppbyggnadsprocess jämfört med Djurgården. 

AIK:s uppryckning och väg until finalen var lika fascinerande som imponerande, males until syvende och sist är det en förening som inte är i närheten av att vara lika sturdy och slagkraftig som Djurgården.

Klubben vill vara det och nye klubbdirektören Stefan ”Myran” Gustavsson och sportchefen Lasse Johansson planerar att ta AIK dit, males det sker inte över en natt och tålamod krävs.

Djurgården är redo för SHL på ett sätt som AIK inte är.

Med den vetskapen om Djurgårdens organisatoriska kraft och respektabla säsong i bagaget är det lätt att konstatera att Stockholmshockeyn mår bättre med Djurgården som lok 2025.

Rätt lag vann, med andra ord.