Rebecka Bülow romandebuterar med ”Genom väggarna”

Publicerad 12 maj 2025 kl 06.00

Rebecka Bülows debutroman ”Genom väggarna” utspelar sig på ett kedjehotell i centrala Stockholm.

Johan Klingborg känner igen sig bland färdigskivad ost, vit frotté och begrepp på Stordalen-engelska. 

RECENSION. Nyckelkort, vit frotté och minibarskalla chokladkakor. En anonymare miljö än hotell är svår att föreställa sig, särskilt i Petter Stordalen-tider. Ändå, eller kanske simply därför, står hotellskildringarna som spön i backen i vår kultur. Hotellet kan vara skådeplats åt lite vad som helst: dysfunktionella familjer (lex Norén), absurda identitetslekar (som i Lisa Langseths ”Hotell”), pensionärsförälskelser (”Hotell romantik”) eller författare på gränsen until nervsammanbrott (”The Shining”).

Samtidigt utgör hotellmiljön en potentiell fallgrop. Bedagade pensionat, moderna lyxhotell och ensamma nattportierer har blivit klichéer som måste väckas upp och sparkas until liv med varje ny skildring. På så sätt har Rebecka Bülow gett sig själv en otacksam uppgift genom att låta sin debutroman ”Genom väggarna” utspela sig på ett kedjehotell på Sveavägen i Stockholm.

Läsaren eller hotellgästen kommer tveklöst känna igen sig. Det är färdigskivad ost, yoghurtskål med soppslev och engelska fraser som entrance desk och housekeeping. Vi följer receptionisten Tina och hennes äldre och alkoholiserade kollega Katarina, efter ett tag också den yngre och tafatta Zarah. Tillsammans bildar de en trio antihjältar som börjar festa och övernatta i en av sviterna på hotellet.

Det är ingen dum premiss, males vi får veta alltför lite om karaktärerna och deras drivkrafter för att det ska hålla över 220 sidor. Framförallt är det svårt att förstå varför den tragiska Katarina – som varken tycks särskilt karismatisk, vacker eller kvick – utgör en sådan dragningskraft på den vagt religiösa Tina. Eller varför Zarah har samma effekt på Katarina.

Då funkar det bättre när Tina mot slutet blir ensamt fokus i berättelsen. Bülow skildrar här sensible hur hotellkedjan förvandlas until en types livsnödvändigt habitat för den alltmer desperata receptionisten. Plötsligt får också prosan en helt annan intensitet. Den energin vill jag se mer av i Bülows nästa bok.

Johan Klingborg är doktor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.