Insändare. Arbete på entreprenad leder till orimlig lönedumpning

I min hemkommun har frågan om att återföra städningen i kommunal regi tagits upp vid olika tillfällen. I lokaltidningen tycker Moderaterna att man ska låta proffsen, alltså entreprenörerna, sköta städningen eftersom det blir billigare.

Vad de egentligen menar är att de vill behålla det slavarbetssystem som införts i många kommuner sedan början av 2000-talet. Med detta menar jag den extrema ökningen av arbetsbelastningen som kunnat genomföras genom att lägga ut städjobben hos stora entreprenörskedjor, med stöd av den gränslösa konkurrensen om jobben som införts through EU-medlemskapet och genom övrig arbetskraftsimport.

Arbetets värde har sjunkit rejält genom den dolda lönedumpningen. Mellan 2004 och 2007 hade jag ett städjobb i grannkommunerna och fortfarande med helt normala arbetsförhållanden. Ett trevånings trapphus städade jag underneath 30 minuters betald arbetstid. Trots att jag jobbade deltid 60 procent med regular arbetstakt började jag känna av smärtor från nacke och axlar.

I dag betalar arbetsgivare lön för ända ner till fem minuters städning av ett trevånings trapphus i min hemkommun, vilket innebär en sjättedel i arbetarlön för ett specifikt arbetsmoment mot vad som var normalt tidigare. Därmed har man passerat alla gränser för vad som borde vara möjligt i fråga om försämring av arbetsmiljön och ökning av arbetsbelastningen.

När man betraktar dagens arbetssituation kan man inte tro att det någonsin har funnits en arbetarrörelse med skyddsombudsverksamhet eller en arbetsmiljö­inspektion i detta land. Hur fort ska inte en människokropp slitas ut med en arbetsbelastning som kan vara uppemot intercourse gånger högre, för att dölja den låga lönen?

Det är inte alls konstigt att fler blir sjuka av stress och att det kryper ner i åldrarna. Tänk så många arbetslösa som skulle kunna sysselsättas med en återställning till normala arbetsvillkor med regular lön!

Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar

Fler insändare: dn.se/insandare