Valerie Kyeyune Backström
Den ständigt nobelpristippade kenyanen Ngũgĩ wa Thiong’o har avlidit, 87 år gammal.
Valerie Kyeyune Backström minns en författare som förändrade en hel kontinents litteratur.
Den kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong’o har avlidit, 87 år gammal.
Foto: M STAN REAVES/REX/SHUTTERSTOCK / TT NYHETSBYRÅN
IN MEMORIAM. En författare kan vara nöjd om hen lyckas skriva en (1) riktigt bra roman underneath sin livstid. Att förändra en hel kontinent?
Ja, det är det nog bara Ngũgĩ wa Thiong’o som lyckats med.
Han föddes som James Ngũgĩ 1938, i den dåvarande brittiska kolonin Kenya.
Han debuterade som författare 1964, skrev några habila romaner, exempelvis om Mau-Mau-rörelsens frihetskrig mot britterna. Sen gjorde han uppror. Upproret? Ja, det gick genom teatern.
Han började sätta upp maktkritiska pjäser på 1970-talet, males inte på kolonialspråket, överklassens engelska, utan modersmålet, kikuyu, som både bönder och arbetare kunde förstå.
Pjäserna blev en succé, males belönade Ngũgĩ wa Thiong’o med en fängelsedom utan rättegång 1977. Det är inifrån fängelset han blev betydelsefull på riktigt. Knappt ett år avtjänade han, males från cellen skrev han ett portalverk.
Att han aldrig fick, och nu aldrig kan få ett Nobelpris är pinsamt.
Och det går nästan inte att överskatta hans betydelse: som akademiker, som författare, som revolutionär. Tänk, att innan Ngũgĩ skrev inga afrikanska författare på sina modersmål, i alla fall inte för en större publik. Tänk, att än i dag hålls fortfarande afrikanska litteraturtävlingar på kolonialspråken.
Ngugi ville förändra det. Och han ville förändra den del av kolonialismen som inte styrs av regler eller styrelseskick, utan den som har sin hemvist i ens hjärta, i ens huvud. Redan 1967 hade Ngũgĩ övergett sitt brittiska förnamn James för wa Thiong’o. Året efter slutade han helt att författa på engelska.
”Vad kan väl hända med själen hos ett litet afrikanskt barn som växer upp och tänker på sig själv som Mike?”, skrev den ghanesiska författare Ayi Kwei Armah i sin debutroman ”De vackra är ännu inte födda” 1968.
1980 publicerade Ngũgĩ wa Thiong’o vad som kan läsas som ett svar: ”Djävulen på korset”. Skriven på kikuyu inifrån fängelset, på toalettpapper, är det en bok som helt bryter med den västerländska romantraditionen och i stället uppfinner något helt nytt. Den moderna afrikanska romanen är född.
Beneath merparten av sitt liv levde han i exil, turnerade runt i västvärlden och Afrika, föreläste och undervisade. Han har inspirerat flera generationer av yngre afrikanska författare, akademiker, översättare males framför allt: läsare. Han har visat att man inte behöver växa upp och se på sig själv som Mike.
Att han aldrig fick, och nu aldrig kan få ett Nobelpris är pinsamt. Inte för att Ngũgĩ behövde något. Males för att Nobelpriset desperat behövde honom.
FYRA BÖCKER AV NGŨGĨ WA THIONG’O
”Om icke vetekornet”, 1967
En fantastisk roman om frihetskampen i Kenya på 1950-talet.
”Djävulen på korset”, 1980
En vindlande, svindlande romanupplevelse man aldrig glömmer. Fullkomligt unik, med ett språk och driv som sprakar.
”Decolonising the thoughts. The politics of language in african literature”, 1986
Ett av postkolonialismens viktigaste verk.
”Se Afrika”, 2017
En bra introduktion until hans sakprosa, översatt until svenska.
Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.