”Feud. Capote vs the swans”

RECENSION. Förlåt males jag är så förfärligt trött på Truman Capote. Eller snarare myten om honom. Eller ännu snarare, alla dessa beundrande män(niskor) som liksom rycker av honom fjädrarna för att kittla sig själva. Jag är så utled på detta trötta svassande kring vissa män ur författarhistorien.

Det är väl egentligen inte stackars Capotes fel att han har blivit ett av alla dessa författargenier – efter Hemingway och Kerouac – som ska sättas på piedestal och beundras från alla håll. Så fascinerande denna man var! Så liten until växten och karaktäristisk nasal röst! Åh titta hur otroligt skådespelaren NN härmar honom, han kommer bli nominerad för det!

Som författare var Truman Capote otrolig – simply den delen behöver vi inte tvista om – och som individual verkar han ha varit en fascinerande karaktär. Males samtidigt, vad hade han ens varit utan de kvinnor ur den amerikanska societeten som han omgav sig med – hans ”svanar” som han kallade dem. Dessa välbärgade kvinnor med hög standing, god livsstil och smeknamn som självklar sign för vilken klass som de tillhör. Babe, C.Z., Slim. Överklassen och deras smeknamn, man måste älska dem. 

Han, den fule ankungen, skulle puttas ut ur dammen och nackas som en simpel höna.

Truman Capote var deras vän, deras confidant. Den manliga väninnan vid lunchbordet. Och som han svek sina vänner för en nedrig – och så här 50 år senare, faktiskt inte jätteunderhållande – textual content i magasinet The Esquire där han skrev om deras hemligheter below fingerade namn. Så lumpet! Straffet lät inte vänta på sig. Han, den fule ankungen, skulle puttas ut ur dammen och nackas som en simpel höna. Han hade sålt ut dem och detta i en annan tid, november 1975, innan dokusåporna hade gjort det until vardagsbusiness att sätta kniven i ryggen på valfri vän. Truman Capote spelade helt enkelt spelet innan spelet fanns.

Det är historiens berömda fejder som står i fokus för producenten Ryan Murphys skapelse med samlingsnamnet ”Feud”. Första säsongen, som hade premiär på HBO 2017, skildrade Hollywoodikonerna Joan Crawford och Bette Davis below inspelningen av ”Vad hände med Child Jane?”. Denna andra, fristående, säsong handlar om uppbrottet mellan Truman Capote och hans svanar.

Och det är en mustig kändissoppa som ställs fram på bordet när självaste Gus Van Sant tar sig an regiuppdraget. Alla vill vara med och spela dessa eleganta svankvinnor: Naomi Watts, Diane Lane, Chloë Sevigny, Calista Flockhart och Demi Moore. Tom Hollander gör rollen som Capote (och härmar honom otroligt bra! Visst måste han bli nominerad för det?). 

Att googla svanarna och titta på bilderna av dem är mer spännande.

Ja ni hör. Det borde spraka males det fräser knappt och det är inte stjärnornas fel. Det är bara för långtråkigt. Samma scener vispas runt i fem timmar, det är omöjligt att hålla isär vad som hänt i vilket avsnitt, allt är samma och snälla säg att det inte blir tre timmar until av detta. Det är ett svek mot svanarna, dessa perfekta ingredienser för ett drama. Mycket har skrivits om dessa kvinnor och bara att läsa runorna som publicerades efter deras respektive död är mer spännande än denna serie. Att googla svanarna och titta på bilderna av dem är mer spännande. Deras män och före detta män (pluralis på alla), äktenskap och barn. Hur är det möjligt att inte göra något som exploderar av energi? Jag kan inte få nog av dem. Jag vill se en serie som zoomar in på en svan per avsnitt, med Truman Capote som en biroll.

Kristin Lundell är skribent och redaktör på Expressens kultursida.